Årets första dag inleds med en ren krigsförklaring mot Håkan Juholt som Socialdemokraternas ledare. Ylva Johansson, riksdagsman och vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet bloggar rent ut om att partiets kris är Håkan Juholts fel och varken kan skyllas på ”mediedrev” och ”illvilliga borgare”. Siffrorna är fortsatt katastrofala.
Johansson skriver:
”Förtroendet för Håkan Juholt var nere i katastrofala 16 % strax före jul. Vårt usla läge och låga förtroende kan inte skyllas på någon annan.”
Johansson står nära förre partiledaren Mona Sahlin som för bara en vecka sedan sade i en Ekointervju att hon ansåg att nästa partiledare måste ”utses i en öppen process”.
Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att se ett samband: Ylva Johansson, och kanske även andra kandidater, ska öppet kunna utmana Juholt på nästa ordinarie kongress i Göteborg 2013.
Det som nu händer måste anses som helt förödande för Socialdemokraterna. Efter ett fullständigt krisår, som dessutom gav upphov till nyordet ”Juholtare” om att kasta ur sig uttalanden som man snabbt drar tillbaka, verkar alltså Socialdemokraterna kunna se fram emot ett nytt år med öppna konflikter och slitningar.
Tidigare har den inflytelserike bloggaren Jonas Morian i en stort uppslagen och uppmärksammad debattartikel krävt Håkan Juholts avgång. Men Ylva Johansson väger naturligtvis tyngre som vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet och före detta biträdande socialminister i Göran Perssons regering.
Det sargade partiet befinner sig i limbo. Ungefär som liknelsen med bilister som tvekar att köra om den tunga lastbilen. Antingen kör man om, eller också lägger man sig fogligt bakom. Är du kvar i omkörningsläget så kommer det förr eller senare att smälla.
Om Ylva Johansson med sitt blogginlägg bara ville rubba in mer salt i Juholts sår och inte alls tänker sig att kandidera (eller föra fram någon annan kandidat) så vore det helt ansvarslöst. Bara ägnat att skada partiet ytterligare. Så jag blir inte förvånad om vi väldigt snart får se en öppen kandidatur. I denna turbulens finns ju också Thomas Östros, som kritiserat Juholt för att ta Eurokrisen ”på volley” och middagen med Erik Österberg hos Björn Rosengren där Rosengren (skämt eller allvar) sa att de diskuterade att Juholt måste gå.
I ett worst case-läge blir detta också ett Rosornas krig, där striderna mellan ”höger” och ”vänster” kommer att lamslå partiet på samma sätt som det tidigare gjort i SSU.
Jag tror Socialdemokratin nu måste bestämma sig. Antingen ställer partiet upp mer helhjärtat på Juholt, håller kritiken internt och slutar med anonyma och öppna knivhugg i media.
Eller så får det bli ett öppet race i drygt ett år, där förtroendet för Socialdemokraterna kan rasa ytterligare och där Juholt dessutom kan bli en ”lame duck” som oppositionsledare medan striden pågår.
Mona Sahlin fick avgå. Starka krafter vill avsätta Håkan Juholt. Och vad händer om Socialdemokraterna ”väljer fel” en tredje gång? Hur många utanförstående som än intresserar sig för detta är det Socialdemokraterna själva som måste bestämma sig.
Andra skriver intressant om Socialdemokratins kris.
Paul Ronge
Uppdatering: Här skriver Aftonbladet om Ylva Johanssons utspel. Och här är Expressens version.
Uppdatering 2: Och nu backar Johansson i TT-intervju och hoppas att Juholt ska sitta kvar! Och då blir det ju som jag skrev ovan ett mycket märkligt utspel, ”helt ansvarslöst och bara ägnat att skada partiet ytterligare”. Stackars Socialdemokrater!
Ylva har på sätt och vis rätt utan att själv förstå. Hon skriver om Partiet och Håkan som hon inte själv var en del av partiet. Ylva skriver ”Vi måste själva visa att vi har förstått” etc. Men hon utgår från att ”partiet” har en enad och klar ideologi, vilket är en fantasi idag. Partiet är det samma som Ylva och alla andra aktiva som styr och leder partiet idag, det är alltså dessa personer som inte har förstått att de själva har tappat ideologin och förlorat sig i dels sina egna spacialiteter inom politikens område och dels i beroedet av utkomsten i sina positioner. Om partiet skall,kunna visa att partiet förstått så måste Ylva och alla andra visa att de personligen har förstått, göra självrannsakan och vara öppen med det och ta fram litet mer ödmjukhet och visa att man vill forma en politisk ideologi tillsamman med andra och inte bara utifrån sin egen utgångspunkt. Partiet är ingenting idag och Håkan är inte ansvarig för partiets läge. Alla aktiva och passiva medlemmar i alla positioner är gemensamt ansvariga för det läge som S har försatt sig i idag. Detta började för längesedan under hela Göran Persson eran. Göran hade en allt för stor skugga. Det växer inget bra i skuggan! Alla inom S är medansvariga till det som hände under Göran eran, ingen är oansvarig. Tyvärr visas det generellt sett för litet av det som Ylva ändå omnämner, att man har förstått vad det hela handlar om. Omnämnandet kommer inte att förändra något till det positiva, att visa att man förstått kommer däremot att göra det. / Dick
Tack för ett bra inlägg!
Jag förstår dina två alternativ: Antingen stället sig partiet bakom Juholt eller så fortsätter races ett år till. Men samtidigt ser jag ett tredje alternativ: Att Juholt självmant avgår. Han klarade sig genom höstens bostadsbidragskris, men partiet har inte råd att leva med en partiledare som inte får opinionssiffrorna att se bättre ut, om än lite. Vi har än så länge inte sett någon konkret förbättring i förtroendet. Om den negativa trenden fortsätter tror jag att det tredje alternativet kan komma att förverkligas. Vad tror du?
Jodå, Jeanette, visst har du rätt i att det tredje alternativet finns – trots att Juholt envist har hävdat att han ska leda S i 2014 års val.
Han kan ju kasta in handduken, men då finns fortfarande problemet jag beskriver ovan; vad händer om S ”väljer fel” en tredje gång?
Såg du att Ylva J nu backar i TT och ”hoppas att Juholt sitter kvar”? Då blir ju hennes bloggpost ännu en rätt destruktiv dolkstöt i raden. Stackars Socialdemokrater!
Jo jag såg att hon backar i TT. Det gör att hon själv bidrar till den otydliga och splittrade linjen i partiet. Det hade varit bättre om hon stod fast vid sin första version.
Håkan Juholt är det minsta problemet för socialdemokraterna just nu. Bristen på politik är allvarligare. Men man har inte haft någon politik på några år nu, och börjat tro att det klarar sig ändå.
Så man måste slå två flugor i en smäll, både en ny ledare och en ny politik samtidigt.
För det måste gå fort. Börjar Juholt återhämta sig i opinionen så stängs handlingsfönstret. Då får ni dras med honom över nästa val.
(s) är indelt i fraktioner efter flera skyttegravssystem:
1) Stad mot land (Juholt från landet).
2) Gammalt mot nytt (avreglering eller statlig styrning).
3) optimerad energipolitik (billig el med kärnkraft eller dyr ransonerad el med vindkraft.
Dessa fraktioner kan inte enas om något eftersom de går kors och tvärs genom partiet. Exempelvis kan man inte få ihop en koherent politik baserad på avregleringar och ny kärnkraft, eftersom avreglerarna bor i stan men kärnkraftsvännerna på landet. En alternativ politik med nedlagda kärnkraftverk och återsocialisering kan inte heller tas, av spegelvända orsaker. Aktuell (s)-politik, dvs nedlagda kärnkraftverk och avregleringar, har stöd bara i stan, men går stick i stäv med traditionell socialdemokratisk politik. Resultatet är inbördeskrig. Vi ser ett klassiskt fall av den gordiska knuten, som löses med alexandershugg. Dela partiet, det är inget parti. Var är Alexander?
Politiker skyller nästan aldrig på mediedrev, de kan ju tyvärr inte påverka särskilt mycket. Men den som tycker och tror att höstens nyhetsrapportering om Juholt varit opartisk, sund och befogad är antingen väldigt naiv eller fruktansvärt okunnig.
Stödet finns men från oväntat håll
”Vi vill ha Juholt kvar!”
http://bit.ly/sEkTQF
Ylva Johansson, vår forne vårdminister & givetvis socialdemokrat är på g igen.Någon som minns snillets tidigare bravader?
”Vårdminister Ylva Johanssons IT-äventyr, Att Veta AB, har förlorat närmare 200 miljoner kronor. Nu läggs bolaget ned efter fem år av förluster. Mest pengar har Sveriges kommuner och landsting förlorat.” skrev DN den 6 september 2005. Med socialdemokratiska mått är hon alltså högt kvalificerad för ekonomiska spörsmål om att slösa bort skattebetalarnas pengar på snabbast möjliga sätt!
Hennes kommentar när revisorerna skulle likvidera bolaget ”Kan jag ta ut en miljon till” De vart då G.Persson skicka henne till Brasilien 🙂