”Lite undanträngning är det värt” /Gästblogg Lars Sjöström *

52 reaktioner till “”Lite undanträngning är det värt” /Gästblogg Lars Sjöström *”

1. Hej Paul,
   Om denna kommentar inte går direkt tillbaka till författaren av denna blogg/inlägg (Lars Sjöström, ex AMS) är jag glad om du kan vidareförmedla den?

   Lars,
   Tack för en bra artikel/Gästblogg!
   Vore bra om du publicerade den också på något analogt debattforum, typ DN/SvD Debatt. Gärna också adresserad till lämplig utredare inom Finans/ Arbetsmarknadsdepartementet, som på regeringens uppdrag utreder, eller sjösätter den tänkta ”Jobbpakten”
   Det kanske du redan tänkt, eller har gjort? Om inte är det en bra idé tycker jag! Dessa tankar förtjänar ett bredare forums betraktande!

   Av egen erfarenhet kan jag inte annat än hålla med om dina reflektioner.
   Nu under sommaren har nuvarande Arbetsförmedlings generaldirektör, Angeles Bermudez-Svankvist, fått komma till tals i media.
   Hon skriver då, nästan för första gången, att statistiken är fel och därmed arbetsmarknadsprioriteringarna.
   Sverige har inte alls EUs högsta ungdomsarbetslöshet! Den är inte + 25%, som den brukar beskrivas i media – utan betydligt lägre.
   Om man inte ska räkna in heltidsstuderande ungdommar på gymnasium och universitet som söker sommarjobb som arbetslösa förstås? Men, vem kan vara så dum att man räknar så?
   Uppenbarligen de flesta i Riksdag och regering iallafall!

   Nej! Problemet är inte ungdommarna, utan precis som du bekriver de långtidsarbetslösa. Tycker jag iallafall.
   Det är ett enormt tillkortakommande i en så utvecklad ekonomi som våran, för att inte tala om det mänskliga lidande det förosakar, att låta så många människor gå utan arbete och utan rätt hjälp och stöd för att få arbete.

   Det finns många sätt att komma till rätta med detta. Men det kommer att ta tid, även om vi startar nu. Men då gäller det att starta någongång!
   Ibland undrar jag om något av de politiska partierna har den ambitionen!

   Sommarhälsningar
   Lennart

2. Nej du jag tycker inte att vi ska ta lite bortträngning. Arbetsgivarna göds redan i dag med gratis praktikanter i de båda första faserna. Tyvärr börjar nu en bortträngningseffekt av dessa praktikplatser att ses eftersom att många arbetsgivare väntar på att personerna ska hamna i fas3 så att de även får bidrag för den gratis personalen. Praktikplatser som i själva verket är riktiga jobb där riktiga arbetsuppgifter utförs kan möjligtvis fungera som en slags provanställning i en kommunistiskt planekonomi men inte i en kapitalistisk marknadsekonomi som styrs av vinstintresse. Det finns helt enkelt ingen anledning för en arbetsgivare att betala lön och avtalsförsäkringar för en anställd om de i stället kan få arbetskraften gratis och AF står för allt ansvar. Ska vi ha kvar systemet med praktikplatser och ska dessa praktikanter tillåtas utföra riktiga jobb krävs först följande förändringar. En karenstid på minst ett år innan en arbetsgivare kan få en ny praktikant om praktikanten inte fått anställning efter praktik tiden och att det är AF som bestämmer vem som ska ha praktik platsen. Vill arbetsgivaren ha en praktikant gratis får arbetsgivaren ta den person som erbjuds. Vill arbetsgivaren välja och vraka är det bara att anställa på vanligt sätt. Givetvis måste AF matcha så att chansen blir störst för den arbetssökande att praktiken leder till jobb. Detta geschäft med att giriga arbetsgivare kan bedriva sin verksamhet nästan helt med gratis eller nästan gratis personal måste bort.

3. Helt rätt, Susanna Svensson.

4. Lars Pedersen: Tack för dina synpunkter. Jag hoppas att det jag skriver kan spridas genom olika vägar.
   Susanne Svensson och Esbjörn: Jag förstår era synpunkter. Jag är inte heller förtjust i ”gratis arbetskraft”. Men i min värld är det bättre med en anställning, även om den är lågt betald, än knappa bidrag av skattemedel. I så fall anser jag att vi kan acceptera viss undanträngning.

5. Bra skrivet, Susanna Svensson!

6. Problemet är att praktikplatser oavsett om de kallas praktik eller fas3 eller sysselsättningsfasen inte är anställningar där man får lön utan man lever fortfarande på bidrag eller rättare sagt försäkringsersättning via a kassa eller aktivitetsstöd. I sysselsättningsfasen får tom arbetsgivaren bidrag för att ta emot gratis arbetskraft. Tanken med a kassa och aktivitetsersättning är att ge arbetslösa ett inkomstskydd inte att hålla arbetsgivare med gratis personal. En återgång till de gamla beredskapsjobben vore mycket bättre då fick man lön från den man jobbade åt enligt avtal. Eftersom att arbetsgivarna fick kraftiga bidrag för att anställa en beredskapsjobbare var det AF som bestämde vem som skulle ha tjänsterna inte arbetsgivarna. En återgång till det systemet som verkligen fungerade är ett måste.

7. Pingback: Dagens länkar 2012-07-16 « claesleo

8. Susanne Svensson: Vi är på samma linje.
   Jag skriver ”Om det inte kan lösas inom den ordinarie arbetsmarknaden och dess villkor bör samhället erbjuda särskilda arbeten och särskilda avtalsvillkor i offentlig eller privat regi. Regeringen och parterna på arbetsmarknaden bör komma överens om en lämplig konstruktion. Anställning och arbete med schyssta villkor, även om det är låg lön, är mycket bättre än sysselsättning i mer eller mindre seriösa ”sysselsättningsfabriker”. Incitamenten och möjligheterna att gå vidare till andra arbeten kommer i så fall att vara större än i nuvarande fas 3.”
   Det är sällan bra att kopiera tidigare beprövade metoder rakt av. T.ex. beredskapsarbeten. Men att ta vara på erfarenheterna och anpassa till dagens miljö kan vara framgångsrecept. Jag förordar anställningar och meningsfulla uppgifter med en lön som åtminstone är bättre än de bidrag man får inom fas 3.

9. ”Åtminstone är bättre”….? När jag sist jobbade och hade en vanlig svensson-lön som ändå enligt dagens mått var ett gott stycke under genomsnittslönen som jag förmodar är runt 25 000 kr/månaden.
   Vad mer exakt förespråkar du för slags lön Lars Sjöström? Vissa bemanningsföretag ligger så lågt som 14-15000 kr brutto per månad, en lön som är väldigt nära högsta ersättningen för aktivitetsstödet.
   Jag anser att en lön inom dessa tänkta moderna ”beredskapsarbeten” bör ha lön enligt kollektivavtal och dessutom vara flexibel beroende på vad man sysslar med.
   Allt annat resonemang bygger på att vi som arbetar för en skampeng i Fas3 och andra åtgärder frivilligt väljer att hamna där pga att vi skulle leva gott på dessa pengar. Varför är verkligheten så svår att se och förstå? Vi vill leva som alla andra med en lön och med en framtida pension där vi nödvändigtvis inte måste leva på euroshoppers kattmat.

10. Bengt: Jag har så svårt att se logiken i ett ”allt-eller-inget”-förhållningssätt. Berättelserna om Fas 3 är skrämmande och ersättningen svår att leva på.
    Att då tjurskalligt hävda att det ska vara avtalsenlig lön för alla är ju samma sak som att kräva att arbetslösheten ska vara noll och det är idag en utopi. Varje trappa består av steg och man kan sällan ta hela trappan i ett enda jätteskutt. Jag tycker det är konstruktivt att börja med att avvisa ”vuxendagis-modellen”, att man i Fas 3 pysslar med sådant (exempelvis öka valdeltagande och ”kommunicera” med lokalbefolkning) som aldrig kommer att ge ett jobb.
    Sanningen är ju att alla på arbetsmarknaden konkurrerar om jobben, arbetskraft är en vara. Då måste de som står utanför få en chans att också vara med. Det är så jag läser Lars Sjöströms blogginlägg.

11. Jag håller med susanna och bengt i det ni skriver.
    Praktik är ngt som ska ingå i en utbildning inte vara gratis arbetskraft för en girig företagare.
    Det behövs personal i vården, skolan och omsorgen. Anställ där, men med avtalsenlig lön. Varför ska jag, som jobbat 20 år inom vården, bara ha hälften så mycket i lön som en 20-åring som precis gått ur gymnasiet? Gör man samma uppgifter ska man ha likvärdig lön.
    Hade jag jobbat heltid som personlig assistent i dag hade jag fått ut dubbelt så mycket som jag fån som fasare. Det är inte rimligt.
    Akassan och aktivitesstödet måste höjas till minst 80% och höja även högsta beloppet som i dag är 680 kr brutto. Det behöver höjas minst 200 kr.
    Min hyra, mat och bensin är inte billigare än den som har ett arbete

12. Att gå med att arbeta för en ersättning som ligger under avtal är något som borde vara otänkbart för varje person som är medlem i ett fackförbund. Grundtanken i hela den fackliga rörelsen är det så kallade fackliga löftet. Tyvärr verkar detta ha glömts bort även av fackföreningsrörelsen i dag och de accepterar att medlemmar som vägrar ta arbeten med löner långt under avtal eller praktikplatser utan någon lön alls blir avstängda från a kassan. Där har vi grunden till att det håller på att växa fram en låglönemarknad med slit och släng arbetare ex inom bemanningsbranschen och telecom branschen. Visar på ett tydligt sätt den negativa inverkan som facken minskade inflytande över a kassan har fått.

13. Paul: ”Allt eller inget-förhållningssätt” säger du… men om vi ständigt står och stampar på trappsteg 1 och möjligen, möjligen i bästa fall kan tänka oss trappsteg 2, vad har vi då vunnit annat än en arbetsmarknad som är dumpad ner till A-kassenivå i evighet för merparten av oss som idag är i Fas3 och i synnerhet oss som är 50+ och aldrig mer kan räkna med en riktig löneanställning?
    Om någon betalar mig 10 000 i månaden för att sitta på en stol och titta rakt ut i luften eller jag skall göra ett avancerat datajobb för samma summa.. Ja, då känner jag mig mer utnyttjad av det senare scenariot.

    Det jag verkligen vill ha svar på vilken lönenivå Lars Sjöström tänker sig är rimlig och om samma lön skall gälla för alla typer av arbeten.

14. Jag hade som arbetslös inte haft något emot att arbeta med en lägre lön om det gör att jag får slippa empatilösa blodsugare på AF och Socialkontor. Det är inte så jag egentligen vill att det ska fungera men det är så verkligheten ser ut. Äta eller ätas. Jag har varit där och jag vet. Gör om Fas 3 till en låglöneanställning (10000 kr/mån är ok) och slopa anordnarbidraget. Ge den arbetslöse en chans att känna sig fri och få konkurrera på bättre villkor med andra anställda.

    Idag är arbetsmarknaden redan delad med en äldre generation som arbetar med avtalsenlig lön, ungdomar som får kämpa för 100 kr/tim, praktikanter och Fas 3:are. Oavsett vad man tycker om invecklingen har vi vridit tillbaka klockan flera år och den kamp som våra förfäder utkämpade kommer våra barn eller barnbarn att få ta en gång till.
    Innan det sker får man gripa efter halmstrån och slå sig fram.

15. Bengt Fredriksson: Jag anser att arbete, anställning och lön är bättre än sysselsättning med bidrag. I möjligaste mån på den ordinarie arbetsmarknaden men också i ”särskilda arbeten”. Jag menar att regeringen och parterna på arbetsmarknaden ska komma överens om villkoren. För mig är det självklart att villkoren för den som idag är i fas 3 ska bli bättre med en annan modell.

16. Har Alliansfritt Sverige tagit över kommentarsfunktionen här?

17. I all denna debatt så framkommer det inte att det faktiskt finns de som trivs med sin Fas 3 placering. Anser inte att Uppdrag granskning var omfattande med både för och nackdelar. Träffar oerhört många som mår dåligt av att vara hemma och inte göra någonting. De skulle gärna ha en mötesplats att gå till. Det är inte förringa det faktum att vi människor är flockdjur och trivs i ett sammanhang med andra. Vad är det som rekommenderas i alla situationer när man mår dåligt och inte känner sig behövd?? Jo, social gemenskap och meningsfulla aktiviteter! Varför vara hemma och söka jobb eller sysselsätta sig med fritidsaktiviteter?

    Helt rätt! Jag tycker också att det skall vara meningsfulla uppgifter som skall utföras. Där kan jag se att vi har ett arbete att se över placeringarna. men regler kvarstår, är man inte nöjd med sin placering så kan man be att få byta till en som finns hos oss eller eventuellt hitta en egen.
    Det är mycket enkelt att enbart lyssna till media och deras åsikter, därav ska man veta att det är dem som väljer vad som kommer fram och annat som väljs bort. Visst, statistiken över våra siffror finns men nni skall veta att vi på AF gör så gott vi kan för våra kunder som kommer till oss!
    Stolt arbetsförmedlare

18. Anneli: Bra att du öppet redovisar att du är arbetsförmedlare och skriver från den positionen. Men har du tänkt på varför INGEN hittills, inte en enda, som själva befinner sig i Fas 3 har skrivit i dessa långa debatter och sagt att de ”trivs” och är nöjda?
    Med all respekt, det är ju inte du eller din ljugande och myglande generaldirektör Bermudez-Svankvist (se mitt förra blogginlägg) som är de bästa sanningsvittnena på hur Fas 3 fungerar. Det är väl de som tvingas äta kakan som är bäst på att bedöma hur den smakar, eller hur?
    Jag tror många arbetsförmedlare gör ett fantastiskt jobb, precis som Lars Sjöström skriver i denna blogg, men jag tror inte mer självbelåtenhet behövs över att man ordnar ”pysselsättning” för människor som annars skulle tvingas stanna hemma. Målet måste sättas mycket högre än så.

19. Det var faktiskt någon i inslaget som tyckte det var positivt med placeringen men det kanske du valde bort att lyssna på? Man skall vet att det är de som är i Fas 3 har varit ifrån arbetsmarknaden under lång period. Om ni som är så duktiga som har en massa åsikter om hur vi sköter vårt jobb varför kommer ni inte med bättre förslag? Vi har flera insatser då vi försöker etablera kontakt med arbetsgivare om att anställa. Något jag ser att vi skulle behöva göra ännu mer av. Men har ni även kollat hur många av de deltagare i Fas 3 som får jobb? Kanske är det något ni inte är intresserade av…
    Nåväl, vi är långt ifrån varandra vad gäller synpunkter och kunskap om hur människor påverkas av lång arbetslöshet.
    Med vänliga hälsningar Anneli

20. Anneli: Jag skrev att ”ingen som själva befinner sig i Fas 3 har skrivit i dessa långa debatter och sagt att de ”trivs..” Jag sa inget om TV-inslaget där NÅGON var positiv, men de allra flesta var kritiska och anonyma av rädsla för Arbetsförmedlingen! Jag tycker Lars Sjöström ovan kommer med bättre förslag, läs hans blogginlägg. Men läser man med självgodhetens glasögon kan det vara svårt att läsa innantill…

21. Att komma med nedlåtande kommentarer är inte förenlighet med att föra debatt anser jag, det avsäger jag mig ifrån. /Anneli

22. Anneli: De som verkligen blir nedlåtande behandlade är ju deltagare i Fas 3, vilket Uppdrag Granskning beskrev. Du fokuserar på din sårade självkänsla och ställer dig själv och din egen yrkesgrupps förträfflighet i centrum. Du är dessutom demagogisk och kritiserar sådant jag inte skrivit, vilket kan bero på att du inte vill läsa innantill och debattera seriöst. Då får du faktiskt tåla litet mothugg.

23. Paul Ronge har helt rätt! Jag har själv varit i fas 3 i några veckor men kommer inte att stå ut att fortsätta med den förnedring det innebär. Fas 3 kanske är bra för några, men definitivt inte för mig och många andra. Någonting har ju blivit fel när arbetsförmedlingen drar alla över en kam och tror att pysselsättning är vad vi bäst behöver. Jag har varit arbetslös i 3 år, är frisk och välvårdad. Jag har ett socialt liv och intressen att ägna mig åt. Jag både tvättar mig och duschar varje dag. Jag lägger makeup och klär mig snyggt. Kanske arbetsförmedlingen borde anställa mig för att lära ut detta till den grupp arbetslösa som skulle behöva råd om personlig stil istället för att skriva om sitt CV 100 gånger. Hur man klär sig på en anställningsintervju, t.ex. Nej det är väl bekvämast att alla pysslar vidare. Är man inte tokig innan så blir man det rätt snabbt i fas 3! Själv har jag en färdig affärsidé som jag bett arbetsförmedlingen att titta på, men nej, det vill de inte. Man får inte starta-eget-bidrag i fas 3, är svaret. De betalar hellre ut 5000 kr till min anordnare för att jag ska sitta där och pyssla. Hur försvarar ”Anneli” fas 3 för oss som inte tillhör kategorin ”sköra människor”?

24. Anneli jag har regelbundet kontakt med en hel del människor som är i fas3 via de facebookgrupper för arbetslösa jag är admin i och via bloggen fasan där jag är en av skribenterna. Jag förnekar inte att det finns folk som trivs på sina fas3 platser. Jag känner många som gör det, men det innebär inte att åtgärden är en bra arbetsmarknadspolitisk åtgärd och det tycker heller ingen av de jag har kontakt med varken de som trivs på sina pysslesättningsplatser eller de som bryts ner psykiskt av utnyttjandet och tappat allt vad självförtroende och framtidshopp heter.

    Den stora faran är bortträngningen av riktiga jobb och den hänsynslösa utsugning av skattepengar som sker av de arbetsgivare som utnyttjar. systemet. En av de jag känner som är nöjd med fas3 är en av de fåtal som fas3 platsen resulterade i ett jobb för. Han jobbade som fas3 i 2 år åt en icabutik och gjorde hela tiden ordinarie arbetsuppgifter när han skulle byta fas3 plats efter 2 år anställde ica handlaren honom. Då har denna ica handlare förutom gratis personal i två år fått cirka 120 000 i bidrag. Snacka om bidragslinje i stället för arbetslinje.

25. Problemet, som jag ser det, är att det inte finns arbete för den som till exempel varit skogshuggare, montör, lagerarbetare, truckförare eller annat industriarbete, efter att arbetat på samma plats i femton tjugo år eller mer, och blir av med jobbet på grund av nedläggning, utflyttning eller konkurs. Att gå från en lön på 15 000- 20 000 i näven, till 7 000 är en fullständig katastrof.

    Från sysselsättning och betydande insats till sysslolös och oanvänd, är fruktansvärt för vilken normal och frisk människa som helst!

    Jag tycker att istället för att göda arbetsgivare, med fas- folk, borde varje arbetslös få berätta vad hon eller han kan tänka sig. Studera? Förtidspension? Studera, ska man kunna göra med lön! Förtidspension, ska också vara med lön, tills den riktiga pensionen gör entré.

    Att skuffa ut en människa vid 50-64 års ålder, att skriva CV, måla möbler, packa vykort, få en coach är en skymf! Jag vill se hur generaldirektörer, chefer på olika kommunala eller statliga inrättningar, skulle hantera att från en dag till en annan bli utan sitt arbete och lön!

    De enda som hittills tjänat pengar på Fas jobb, är de som arrangerar dem, inte de som tvingats utföra dem!

    Prata med arbetslösa! Bestäm inte över deras huvuden!

26. Paul: nu har jag ingen aning om folk är nöjda med fas 3 eller inte men ’hälsan tiger still’ och att journalister föredrar negativa nyheter framför positiv status quo kan väl åtminstone vara delförklaring till varför rapporteringen är övervägande negativ?

27. Gökboet: du glömmer en viktig detalj i ditt inlägg – om du nu är så attraktiv (på alla plan), hur kommer det sig att du gått arbetslös i åratal?

    Jag ser ett gäng Fas 3:are som överskattar sig själva kraftigt i den här diskussionen. Där kanske AF kunde göra en insats: tala om för dem vad rimliga förväntningar på arbete skulle vara i resp fall.

28. Susanne Svensson: Eller så behövdes det uppemot två års upplärning för att att den du pratar om skulle bli anställningsbar.

29. Ramona: jaha, och vem ska betala för dina idéer då?

30. David B: Egentligen orkar jag inte svara på din kommentar, men kan inte låta bli. I mitt fall så har jag inte precis suttit med armarna i kors i 3 år. Jag har varit på anställningsintervjuer, även gått vidare till en andra intervju, men inte nått ända fram. Förmodligen kan min ålder ha varit en avgörande faktor. Har arbetsgivaren två likvärdiga personer erfarenhetsmässigt att välja mellan, där den ena är 35 år och den andra 50, så är det knappast till min fördel. Självkänslan sjunker snabbt när man befinner sig i fas 3. Jag har aldrig varit arbetslös tidigare och har en bakgrund som både anställd och egen företagare. Det är en stor omställning, och oerhört kränkande, att plötsligt bli sedd som en idiot som ska sitta och pyssla som en 5-åring på dagis. Fas 3-platsen kan ju inte ens användas som referens. De flesta arbetsgivare undrar nog, precis som du, vad det är för fel på den som kommit till fas 3.

31. @ susanna svensson

    Jag är lite nyfiken på hur du får ihop de här två påståendena:

    16 juli, 2012 kl 11:18
    ”Det finns helt enkelt ingen anledning för en arbetsgivare att betala lön och avtalsförsäkringar för en anställd om de i stället kan få arbetskraften gratis och AF står för allt ansvar.”

    21 juli, 2012 kl 09:03
    ”när han skulle byta fas3 plats efter 2 år anställde ica handlaren honom.”

    Om påstående ett är sant så kan rimligtvis inte påstående två samtidigt vara sant, och vice versa. Eller menar du att ICA-handlaren anställde vederbörande *trots* att det egentligen inte fanns några som helst skäl till att göra det, eller t.o.m. incitament för att inte anställa? Om ditt resonemang om ”giriga och utnyttjande arbetsgivare” hade stämt hade det väl varit bättre att låta din vän sluta och ta in en ny person i sysselsättning?

    Kontentan: det finns visst stora skäl till att som arbetsgivare föredra anställd personal framför praktikanter eller personer i sysselsättning som arbetskraft, annars hade din vän, och andra arbetslösa, aldrig fått jobb. Det kan nog vara svårt och tungt att ta till sig, men inte desto mindre måste man våga ta tjuren vid hornen och ställa sig frågan ”varför är just jag inte attraktiv för arbetsgivare, när personer runt omkring mig uppenbarligen är det?”. Det är aldrig enkelt att fundera över sina svagheter, men som med det mesta som är jobbigt så brukar slutresultatet bli att man blir en starkare och bättre människa.

    @ Gökboet:
    ”De flesta arbetsgivare undrar nog, precis som du, vad det är för fel på den som kommit till fas 3.”

    Står det tatuerat i pannan att man är i ”fas 3”? Om inte, hur vet en anställande arbetsgivare om att vederbörande är det?
    Det enkla svaret är att en arbetsgivare inte har en aning om huruvida en person över huvud taget är arbetslös och ännu mindre huruvida vederbörande är i en specifik åtgärd. Om man söker ett jobb via AF:s Platsbanken eller någon annan site har arbetsgivaren ingen som helst möjlighet att veta huruvida någon är i ”fas 3” eller inte. Så pratet om att man inte får jobb ”för att man är i fas 3” är rent humbug. Man får inte ett jobb för att man inte är tillräckligt attraktiv att anställa.

32. Hej igen Daniel,

    Du missade meningen innan så innebörden blev något helt annat. Citera så här istället så blir det rätt: ”Fas 3-platsen kan ju inte ens användas som referens. De flesta arbetsgivare undrar nog, precis som du, vad det är för fel på den som kommit till fas 3.”
    Fas 3 är det mest idiotiska någon regering någonsin kommit på. Synd att man måste hamna här för att inse vilken vidrig människosyn denna regering har. Jag har tidigare alltid röstat på moderaterna, men aldrig mer. Kul att en människa med hjärta kommit in i politiken. Stefan Löfven får min röst.

33. Gökboet: du är historielös. Har du någon aning om vad icke-anställningsbara fick ägna tiden åt innan den nuvarande regeringen? Ingen större skillnad, bara olika namn. Se tex http://sv.wikipedia.org/wiki/Aktivitetsgarantin

34. @ Gökboet
    ”Fas 3-platsen kan ju inte ens användas som referens. De flesta arbetsgivare undrar nog, precis som du, vad det är för fel på den som kommit till fas 3.”

    Men det är inte heller riktigt rätt, för vem är det som bestämmer hos vilken anordnare man vill hos? Jo, det är deltagaren själv som bestämmer det! Så om man vill kunna använda sysselsättningsplatsen som referens så bör man välja anordnare och uppgifter som kan fungera som referens och merit. Gör man det, och väljer en plats med uppgifter som kan vara utvecklande för en och ge en nya kompetenser och färdigheter, kan en sysselsättningsplats vara bra mycket mer utvecklande än vad t.ex. AGA:n var.

    I AGA:n var du helt begränsad av av de upphandlingar som AF valde att göra och fick snällt finna dig i att gå till den aktör AF hade valt att upphandla tjänster från. Om du tyckte att det utbud AF hade upphandlat var meningslöst tidsfördriv: inte mycket att göra åt det. Bara att bita ihop och stå ut. I sysselsättningsfasen däremot kan du t.o.m. själv komma med förslag på plats och uppgifter och om organisationen/företaget du vill vara hos inte har avtal med AF sedan tidigare så är det väldigt enkelt ordnat.

    Om man uppfattar platsen som meningslös så har man som deltagare stora möjligheter att förändra det genom att byta anordnare eller föreslå andra uppgifter. Det innebär att man som deltagare faktiskt också har ett eget ansvar för att ens sysselsättning är meningsfull för en, och man har de facto de nödvändiga verktygen för att se till att den blir det. Om man inte tycker att det finns någon anordnare i AF:s ”utbud” som passar en själv: leta rätt på en arbetsgivare som skulle kunna fungera som anordnare, med uppgifter som du tror kommer att leda framåt. Om man tror att det leder till jobb om man t.ex. packar påsar på en matbutik: gå till din närmsta mataffär och föreslå dem att teckna avtal med AF. Om man tror att t.ex. kassavana från en second hand-butik kan passa i ens CV: välj det. Behöver man förbättra sina IT-kunskaper finns det gott om anordnare som har sysselsättningar där man kan lära sig mer om det. Finns det inget som passar i AF:s befintliga utbud: det står var och en fritt att själv ”ragga” upp nya anordnare med uppgifter som passar en, så låt fantasin flöda fritt och fråga dig själv vad just du skulle vilja göra. Kanske finns det en arbetsgivare som behöver hjälp med just det du helst av allt vill göra, som skulle kunna fungera som anordnare.

    Platserna där folk sitter och rullar tummarna, för att få dagen att gå, finns bara för dem som inte själva tagit sig i kragen och gjort ett eget val. Men om man hamnat i den situationen så finns som sagt alla möjligheter att förändra den, så egentligen är det inte ett reellt problem. Och kan man inte förändra *den* situationen (dvs ”ragga” en ny sysselsättningsplats), trots alla möjligheter att göra så, så är det nog mycket tveksamt om man alls kan och/eller vill ta ett jobb på den öppna arbetsmarknaden, och då skall man inte vara inskriven i JOB över huvud taget.

35. Ett litet tillägg på tal om Aktivitetsgarantin (AGA), som många inte verkar ha insett. I samband med att AGA:n infördes så införde (s)-regeringen även en s.k. ”bortre parentes” i a-kassan, som innebar att man inte kunde återkvalificera sig för a-kassa genom medverkan i aktiviteter i program. I praktiken kunde alltså en deltagare bli fast i evig tid i AGA:n och gå runt runt bland de aktiviteter som fanns där. Det bästa du kunde hoppas på var ett Plusjobb, som inte kvalificerade för a-kassa etc.

    I.o.m. införandet av JOB och nystartsjobb så har Alliansregeringen i praktiken tagit bort den bortre parentesen för många deltagare. Upplägget kallas ”Vägen ut”-anställning och ser ut som följer: Deltagaren är anställd med hjälp av Nystartsjobb på halvtid hos sin anordnare och inskriven under resterade tid, under sex månader. På dessa sex månader återkvalificerar sig deltagaren för en ny a-kasseperiod, då en anställning med Nystartsjobb är a-kassegrundande. Skulle lönen under sexmånadersperioden vara ”för låg”, så att en omräkning av ersättningsnivån skulle leda till en lägre ersättning, så träder a-kassans skyddsregel in (Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring 30§) och man får behålla sin tidigare ersättning.

    Det är inte alla anordnare som erbjuder eller använder sig av Vägen ut-anställningar som ett sätt att hjälpa deltagare vidare, men även här har man som deltagare ett ansvar när man väljer anordnare. Om man tror att en Vägen ut-anställning skulle kunna vara positiv för en själv, så får man ta med det i beaktande när man väljer anordnare.

    Alltså: med Alliansen har deltagaren fått mycket större möjlighet att välja vad vederbörande vill göra och dessutom i praktiken en möjlighet att återkvalificera sig för a-kassa genom arbete inom programmet. Det enda (och det är inte så lite) som försämrats är deltagarens ersättning, och där tycker jag att regeringen borde tänka om. Chansen att få ett nytt jobb ökar inte för att tänderna trillar ut, att man inte har råd att köpa kläder eller gå till läkaren. För många är aktivitetsstödet inte mycket högre än försörjningsstödet (”socialbidraget”) och det är en alldeles för låg ersättning för att vara skälig (och ändamålsenlig).

36. Inget seriöst företag vill befatta sig med fas 3-systemet och skada sin goodwill. Det kommer ju naturligtvis ut att man utnyttjar slavar, som man dessutom får betalt för. Nej Daniel, det finns en förklaring till varför det ser ut som det gör på arbetsförmedlingens listor över anordnare.
    TACK till Paul Ronge för att du tagit upp detta djävulska påfund i din utmärkta blogg!

37. @ Gökboet
    ”Inget seriöst företag vill befatta sig med fas 3-systemet och skada sin goodwill. Det kommer ju naturligtvis ut att man utnyttjar slavar, som man dessutom får betalt för.”

    Är det därför de flesta deltagarna är placerade hos kommuner, ideella organisationer, statliga företag, företag utan vinstsyfte, studieförbund, hjälporganisationer, kyrkor etc? Alla dessa är ju kända för sitt hjärtlösa utnyttjande av de svaga i samhället och för att vara ondskans kolportörer…

    Du har aldrig tänkt tanken att en organisation, hur ideell den än är, har kostnader för den som befinner sig på en arbetsplats? Hur tror du att en anordnare skulle kunna erbjuda någon en plats, om det inte finns intäkter som finansierar de kostnaderna? Kom ihåg att den som är i sysselsättning i normalfallet inte genererar intäkter genom sin arbetsinsatts (som en anställd gör).

    Jo Gökboet, det finns nog en anledning till att listorna ser ut som de gör, att de är fyllda av icke vinstdrivna organisationer: att det inte finns några pengar att göra på att hjälpa långtidsarbetslösa. Bara det faktum att den enskilt största anordnaren måste ha flera hundra anvisade för att kunna få en någorlunda rimlig vinst, talar väl sitt tydliga språk. För övriga företag innebär det bara en belastning och en kostnad att räcka ut en hand till en medmänniska i nöd, som det innebär att erbjuda någon en sysselsättning. Hade det varit en snabb väg till enkla pengar hade listorna varit fyllda av börs- och riskkapitalbolag. Men de vill tjäna riktiga pengar och då duger inte de småsmulor som anordnarbidraget utgör, inte till.

    Som en jämförelse har t.ex. Paul Ronge AB haft en vinstmarginal på 50-60% de senaste boksluten, medan t.ex. Blatteförmedlingen haft 10-15%. Det kanske låter mycket, framför allt om man har aktivitets- eller försörjningsstöd, men det är inte anmärkningsvärt högt i ett icke varusäljande företag. För de anordnare som har färre deltagare (vilket är de flesta) är marginalen med all säkerhet lägre. Det vanligaste är dessutom att en anordnare bara har en enda deltagare, och för dem innebär mottagande med största säkerhet en ren ekonomisk förlust. Jag tycker att det är fantastiskt att de, trots mediahetsen, osjälviskt ställer upp för att hjälpa människor som hamnat utanför.

38. Fantastiskt skrivet Daniel. Lärde mig massor. Och Gökboet, jo helt vanliga seriösa arbetsgivare tar emot enstaka Fas 3:are, ofta bekanta, anhöriga osv till befintliga anställda som behöver en ’andra chans’.

39. Härligt! De som gör så mycket gott förtjänar att nämnas vid namn. Så David B, passa på att ge dessa företag lite gratis reklam.

40. Daniel; Du tillför i denna tråd med kunskap, saklighet och (som jag upplever) en konstruktiv avsaknad av hånfullhet och förakt mot de utsatta som befinner sig i Fas 3.
    Så kommer du in på mig och då förstår jag ingenting. Mitt bolag heter Paul Ronge Media AB btw, ska du nu nämna det så är det inte fel att få det rätt. Jag är ensamföretagare, hur du kan jämföra min vinstmarginal med företag som ”Blatteförmedlingen” är absurt. Stormrika Ica-handlare har vinstmarginaler på högst 3,5 procent! Det är ju kvantiteten i omsättningen som gör rikedomen, inte marginalen.
    Är man hyfsat framgångsrik som jag är och bara har mig själv och min familj att hantera så är en vinstmarginal på 60 procent ingenting att yvas över. Förstår inte demagogin att jämföra Paul Ronge Media AB med medelstora och stora företag när du i övrigt argumenterar så sansat.
    Jag vill samtidigt passa på och tacka ALLA som så hett debatterat detta ämne både i Lars Sjöströms bloggpost här och min tidigare post om att Angeles Bermudez-Svankvist borde avgå. Hoppas berörda i och kring Arbetsförmedlingen tar till sig, inte minst från de som faktiskt är de direkt berörda av Fas 3 och har den konkreta erfarenheten.

41. Daniel det är väl uppenbart vad jag menade. ICA handlaren behövde ju uppenbarligen en personal till, men fuskade och utnyttjade en fas3 som ordinarie personal fast man inte får det. Killen borde ju givetvis ha fått vanlig anställning direkt eller också bord ica handlaren ha anställt någon annan i stället för att fuska till sig bidrag i form av gratis personal + bidrag på sammanlagt 120 000.

42. Daniel Myrorna gjorde en vinst på 148 miljoner förra året tror du det hade varit möjligt om de inte hade en majoritet av personalen från de olika faserna framför allt personer på vanliga praktikplatser och fas3. Förövrig så är det många som ser igenom detta och som aldrig mer kan tänka sig att köpa så mycket som ett par begagnade jeans från denna bluffverksamhet som skor sig på utsatta människor. Jag blir galen av ilska så fort jag hör ordet myrorna.

43. @ Paul Ronge
    ”Är man hyfsat framgångsrik som jag är och bara har mig själv och min familj att hantera så är en vinstmarginal på 60 procent ingenting att yvas över.”

    Precis min poäng, men jag kanske misslyckades att få fram den. På samma sätt är de summor eller procent som t.ex. Jobbfabriken genererar inte speciellt anmärkningsvärda. Speciellt med tanke att de med största säkerhet sitter på relativt långvariga åtaganden för lokaler, personal etc, men att avtalet med AF kan avslutas från ena dagen till den andra (det skedde för en del anordnare efter förra drevet).

    Nu låter det väl som att jag jag jobbar på Jobbfabriken, men det gör jag inte. Men jag förstår så pass mycket om företagsekonomi, åtgärden och hur AF tenderar att agera, att jag förstår att JF, även om man enbart skulle sitta på kortare rivningkontrakt på något år, med tidsbegränsade anställningar, måste ha en viss marginal för den händelse att AF från ena dagen till den andra skulle återkalla alla anvisningar och alla intäkter i ett slag skulle försvinna (vilket är ett reellt hot som alltid hänger över den som jobbar med AF).

    @ susanna svensson:
    ”ICA handlaren behövde ju uppenbarligen en personal till, men fuskade och utnyttjade en fas3 som ordinarie personal fast man inte får det.”

    På vilket vis skulle det vara uppenbart? Det sannolika är väl att vederbörande behövde en period för att komma igång igen, efter en lång tids arbetslöshet; att vederbörande när han började sin sysselsättning inte hade en produktivitet som gjorde det försvarbart att anställa honom, men att sysselsättningsplatsen gav honom möjlighet att ”komma upp på banan” igen? Om man varit borta från arbetsmarknaden under åratal så har man i många fall blivit ”ringrostig”. Inget konstigt eller skamligt med det. Dessutom har arbetsmarknaden och verkligheten förändrats under den tid man varit borta och man måste lära nytt. Det är inget att känna skam eller skuld över. Men det innebär att man ofrånkomligen inte är lika attraktiv som arbetskraft, som den som direkt byter från ett jobb till ett annat och att en arbetsgivare inte kommer att vara beredd att betala fullt pris förrän man är uppe på ful produktivitetsnivå.

    En annan möjlighet är att din vän, i sin sysselsättning, gjort saker som tidigare inte blivit gjorda, som arbetsgivaren (AG) inte tyckt att det varit lönt att betala för, men som AG under resans gång insett att det är lönsamt att betala för. Det är nog få AG som skulle svara ”ja” på fråga om man är beredd att betala lön för att någon kokar kaffe, fixar till gardinerna, planterar om blommor och funkar som allmän alltiallo, men som, om AG:n hade tagit in någon i sysselsättning, efter en tid kanske hade sett att det faktiskt är mer lönsamt att ha en person som gör det och på det viset avlastar den övriga personalen. Om man som AG då har hittat en person som man trivs med och som fungerar, är det i många fall enklare och smidigare att anställa med lönesubvention, än att ta in en ny i sysselsättning, när anvisningsperioden är slut. Kanske är det din vän erfarit nu.

    Dessutom så *är* det tillåtet att göra mer arbetsnära, praktikliknande, uppgifter numera, då all erfarenhet visar att sådana sysselsättningar har större sannolikhet att leda till jobb, då man i sådana har mer chans att visa vad man går för ”i skarpt läge”. Om du argumenterar mot att folk skall få göra mer arbetsnära uppgifter, så måste du mena att du tycker att alla skall vara tvungna att gör mer konstgjorda uppgifter (som i vissa fall kan vara motiverade, som basal arbetsträning) om du alls tycker att folk skall vara aktiva och inte bara sitta hemma och ”söka jobb” (läs: ”vara lediga”).

    Att Myrorna går med vinst är väl jättebra, pengarna går ju till behövande. Att de dessutom ger människor möjlighet att få nya erfarenheter och referenser är ju inte heller fel. Det verkar som en ”vinna vinna” situation, där både den sökande och Myrorna får ut något positivt av relationen. För så är ju alla relationer mellan en AG och medarbetare, ett ömsesidigt nyttoförhållande. AG:n får uppgifter utförda och medarbetaren får nya erfarenheter och kunskaper och behöver inte ens betala för det. Att ersättningen till deltagaren är låg kan knappast Myrorna hållas ansvarig för.

44. ”Flera anställda och flera timmar i ekonomin lönar sig och genererar ytterligare arbetstillfällen.”

    Det ter sig självklart att det genererar arbetstillfällen att låta fler vara anställda, men det var väl inte så du menade? Att flera – än mindre alla i Jobb- och utvecklingsgarantin skulle erbjudas anställning ISTÄLLET FÖR åtgärder i form av allt från tvångsfika på heltid till reguljärt arbete utan lön, semester och fackliga rättigheter.

    Annars vore det ju knappast något problem att över en natt skapa ca 100 000 arbetstillfällen – eller åtminstone anställningar.

    Upplägget kan ju vara likt en bemanningsfirma:

    En lägsta lön om ca 100 kr per timma när uppdrag saknas och en högre när ”konsulten” är ute på uppdrag. Arbetsförmedlingen skulle omedelbart känna en viss press att faktiskt förmedla riktiga jobb.

    Men som sagt. Det var nog inte så du menade. Du bara råkade klanta till ordvalet…

45. ”Du har aldrig tänkt tanken att en organisation, hur ideell den än är, har kostnader för den som befinner sig på en arbetsplats? Hur tror du att en anordnare skulle kunna erbjuda någon en plats, om det inte finns intäkter som finansierar de kostnaderna?”

    Med det resonemanget kan man ju säga att alla arbetare alltid medför en kostnad. De ska ha omklädningsrum, en arbetsplats, material, verktyg och lunchrum. Företaget kan behöva ordna med parkeringslatser, gångvägar till och från firman etc. Arbetarna kan också behöva ha arbetskläder och skyddsutrustning. I några fall kan utbildning utöver inlärning av arbetsmoment behöva ordnas.

    Ändå är det så, ännu så länge, att de flesta arbetare inte bara ”får allt detta gratis” utan dessutom får lön för tid och/eller prestation och i förekommande fall ytterligare förmåner.

    Varför ska det då nödvändigtvis vara så att den som – utan någon avsikt att anställa vederbörande – bemödar sig med att välkomna en i många fall fullt arbetsför, men för närvarande arbetslös, person måste ha ersättning för sina omkostnader och mycket mer därtill?

46. @ susanna svensson:

    Sedan gick Myrorna, iaf enligt egen uppgift, med 47,7 milj i överskott, inte 148, men det kanske bara var tryckfelsnisse som varit framme?

47. Det där att man blir ringrostig om man varit arbetslös några år är kvalificerat skitsnack som bara gäller en minoritet av de långtidsarbetslösa. Ett butiksjobb lär man sig på några veckor. De fåtal långtidsarbetslösa som är så ringrostiga så att de behöver två års gratisarbete + bidrag till arbetsgivaren för att de ska bli anställningsbara är det faktiskt rent samhällsekonomiskt betydligt billigare att förtidspensionera. Framför allt när vi har en situation på arbetsmarknaden när det finns 100 tals arbetslösa att välja mellan som inte är i behov av en så lång upplärningstid för att klara jobbet.

48. @ Magnus Broman
    ”Varför ska det då nödvändigtvis vara så att den som – utan någon avsikt att anställa vederbörande – bemödar sig med att välkomna en i många fall fullt arbetsför, men för närvarande arbetslös, person måste ha ersättning för sina omkostnader och mycket mer därtill?”

    Som jag skrev så är det så att: ”den som är i sysselsättning i normalfallet inte genererar intäkter genom sin arbetsinsatts (som en anställd gör).” I normalfallet betalar medarbetaren för sådana kostnader (som naturligtvis alltid finns) genom sin produktivitet och sitt arbete och det gör inte den som är i sysselsättning. Alltså måste kostnaderna täckas på annat sätt, t.ex. genom en direkt ersättning från den som köper tjänsten ”Sysselsättning” (d.v.s. staten/AF). Alternativet vore att den som är i sysselsättning också förväntades att generera intäkter (d.v.s. att alla skulle vara tvungna att vara sysselsatta i kommersiella, intäktsdrivande verksamheter och uppgifter) och det tycker nog de flesta vore en sämre lösning.

    Jag tror att du (som många andra) blandar ihop ”människovärde” med ”arbetskraftsvärde”. De är inte identiska och skall inte blandas samman. Det är inte nödvändigtvis så att man har ett fullvärdigt arbetskraftsvärde för en arbetsgivare, bara för att man är en fullvärdig människa. Omvänt så är man inte mindre värd som människa bara för att man inte har en fullvärdig arbetskraft att sälja. Att en arbetsgivare inte är beredd att betala fullt pris för ens arbetskraft betyder inte (nödvändigtvis) att den arbetsgivaren tycker att man är mindre värd som människa, bara att ens arbetskraft inte kan producera lika mycket som en normal eller högproducerande arbetskraft. Som tur är går det att förändra och det är det som insatserna syftar till. Men om den som tar del av insatsen har inställningen att ”jag behöver inte ändra på någonting, det är resten av världen det är fel på” så kommer insatserna antagligen inte att leda någonstans, så länge man har den inställningen. Men som tur är så går även den inställningen att ändra på, så inte ens det är ett ”lost case”.

    @ susanna svensson
    ”Det där att man blir ringrostig om man varit arbetslös några år är kvalificerat skitsnack som bara gäller en minoritet av de långtidsarbetslösa.”

    Min erfarenhet, efter att ha jobbat med långvarigt arbetslösa i många år, är att din uppfattning inte stämmer, om man skall uttrycka det milt. De som inte är i behov av återintroduktonsinsattser har fått ett jobb mycket tidigare i processen och hamnar aldrig i Sysselsättningsfasen, eller ser till att ta sig ut ur JOB precis innan Sysselsättningsfasen sätts in. Jag skulle uppskatta att iaf 90-95% i Sysselsättningsfasen behöver just den typen av insatser som finns där.

    V.g. förtidspensionering håller jag inte heller med dig. Rent generellt tror jag att det är bättre både för samhället och individen om man utför nyttiga uppgifter och får känna sig behövd. Sedan kan jag tycka att pensionssystemet borde se annorlunda ut och att den som utför hårt och slitsamt fysiskt arbete borde få fler pensionspoäng och därmed borde kunna ta ut pension tidigare, men att man skulle förtidspensionera någon bara för att vederbörande är långtidsarbetslös tycker jag inte är en lösning.

49. Susanna Svensson: Jag vill tacka för att du så bra beskriver verkligheten för många av oss som befinner oss i fas 3. Mitt största fel är att jag är 50+. Undrar vad man ska göra åt det? Femton år till i fas 3? Nej, då gör jag hellre mig av med min lägenhet, och allt jag äger, och lever som hemlös.
    Tack även för länken som hade hög igenkänningsfaktor:
    http://helgavonpitbull.wordpress.com/2012/08/03/varfor-ar-du-arbetslos-lille-van/

50. Gökboet, jag vet att det bla förekommer på några avdelningar på Ericsson. Utöver det känner jag till ett par konsultföretag men de vill inte ha publicitet. Du får leta själv.