Så var det dags igen – det skar i ögonen att igår kväll se kommuntjänstemän i Solna göra bort sig fullständigt i Uppdrag Granskning efter att ha anlitat ett byggbolag som skattefuskar och bluffakturerar.
För en tid sedan skrev jag ett debattinlägg i Dagens Samhälle med några handgripliga råd för hur kommuner bör hantera den kris som vanligtvis uppstår när ett program med Uppdrag Gransknings enorma resurser ger sig på att nagelfara deras verksamhet. Något senare diskuterade jag på Uppdrag Gransknings interna seminarium hur jag försöker möta deras granskningar för kunders räkning.
Om dåvarande chefen för stadsbyggnadskontoret i Solna, Sune Ericsson och kommundirektör Kristina Tidestav till äventyrs läste mitt debattinlägg måste de ha bestämt att på varje punkt göra precis tvärtom.
Det allvarligaste och mest avgörande felet är att de båda ansvariga vägrar att svara på frågorna: ”Hur kunde det hända att kommunen anlitar ett oseriöst bluffbolag som aldrig lämnat in en årsredovisning och som aldrig betalat arbetsgivaravgifter?” och följdfrågan ”hur kunde det fortsätta?”.
Med det grundläggande felet i botten spelar de sedan i sina åtgärder fullständigt med i Uppdrag Gransknings dramaturgi. Att papegojmässigt upprepa sitt mantra som Kristina Tidestav: ”Vi har brustit i våra rutiner”, är det värsta nonsenssvar en hög kommuntjänsteman kan ge. Med det svaret har man direkt kvalificerat sig för benämningen byråkrat. Vad folk vill veta är hur kommunen ”brustit”, vilka rutiner som fanns och som brustit och en väldigt handgriplig förklaring vad kommunen gör för att detta inte ska hända igen.
När kommunen vägrar svara på kärnfrågorna så uppstår den gamla vanliga kurragömmaleken. Tjänstemän och politiker gör sig oanträffbara. En pressansvarig lovar att möta Janne Josefsson i en reception och gömmer sig sedan istället i ett möte. Josefsson irrar omkring i tomma korridorer.
Kommunen har, med eller utan hjälp av konsulter, försökt agera proaktivt genom att medverka i en chatt på SVT direkt efter programmet, samt ge information på sin hemsida. i morgon förmiddag ska Kristina Tidestav också vara tillgänglig för frågor för allmänheten vid Solna kommunhus.
Ofta är det farligt att döma en granskad part enbart på medias uppgifter. Det vinklas och sovras. Kanske får inte den granskade parten ge sina bästa argument. Det här upplever jag nästan regelmässigt som krishanterare.
Men Solna kommun äger ju själva sin story på hemsidan. De kan oavkortat delge sin ”utredning” och ge sina argument. När jag läser på deras hemsida finner jag fortfarande inga svar på frågorna, inga bra och betryggande argument. Inte tillstymmelse till ärlig självkritik. I chatten hänvisas de som frågar till punkter i utredningen som ligger på hemsidan. Det är snudd på oförskämt och förfärande byråkratiskt.
Om inte kommunerna tar lärdom och skärper sig så kommer Uppdrag Gransknings ”kommunakut” att bli ett rent härjningståg över Sverige, där skalp efter skalp – helt berättigat – kommer att sättas i bältet efter Kristinehamn och Solna.
En viktig bieffekt för kommuner som skärper sig, proaktivt börjar kolla sina lik i garderoben, gör något åt dem och förbereder hur de ska kommunicera om de blir granskade, är att de också kan bli bättre på att tala med sina kommuninnevånare.
Det är en inte så dumt om rädslan för Uppdrag Granskning ger kommunbyråkrater impulsen att svara rakare på frågor och börja prata och skriva som folk.
Där kan Solna kommuns egen sammanfattning på sin hemsida tjäna som ett avskräckande exempel:
Avslutningsvis kan staden konstatera att stadens fastighetsförvaltning har brustit i kreditkontrollen vid anlitande av ett antal entreprenörer. I dessa fall har stadens rutiner brustit i faktura- och kreditkontroll avseende entreprenörer och det åtgärdas genom översyn av processer och rutiner.
Andra skriver intressant om krishantering
/Paul Ronge
Uppdatering: Vian Tahir skriver om Solna, men på temat ”tala byråkratiska”.
Dessutom… något som retar fullständig gallfeber på mig:
Det borde finnas klara, tydliga förbud (om nu personerna inte begriper sig på saker som moral & sunt förnuft) mot att använda medborgarnas skattepengar för att rädda sitt eget skinn.
Med andra ord, kostnader för div krishanteringskonsulter, PR-konsulter eller liknande skall till 100% betalas av privatpersonen ifråga -ingen annan.
Smaka lite på logiken, först skall man som medborgare ”åka på” en rejäl smäll, som grädde på moset skall man sedan betala skattepengar för att de skyldiga skall hamna i bättre dager? Näe, det håller inte alls!
Väl skrivet, Paul. Du kunde till och med varit ännu vassare.
Solnas företrädare ”anonymiserar” sig själva genom att skriva ”kan staden konstatera” och ”fastighetsförvaltningen har brustit”, ”stadens rutiner brustit” och ”det åtgärdas”. Det minner jag mig något som min far (som var fritidspolitiker under ett par decennier) påpekade för många, många år sedan, nämligen att det inte fanns någon person av kött och blod bakom vad som sägs, särskilt inte när det krisar. Det blir mycket ”man” och ”kommunen har” istället för ”jag” och ”vi”. Det är ett byrkraspråk utan ansvar.
En bra chef/politiker står upp och konstaterar: det här är mitt revir, det är ”jag” som talar – och som skall bekräfta detta ansvar med mitt namn så folk vet vem de skall vända sig till när saken skall upp till prövning – om den nu skall det.
En uppmaning till ansvariga i Solna: Stå för helvete för era fel och brister. Säg att ni/jag har under för lång tid tagit alltför lättvindigt på de regler som finns och som jag/vi själva har antagit. Gör en pudel! Bara obildade och inkompetenta tror och tycker att de själva kan attestera sina egna utlägg (av skattemedel). För även om det skulle överensstämma med något taskigt formulerat internt regelverk (som antyddes i programmet) så borde sunt förnuft hos en någorlunda kompetent politiker/tjänsteman ”skrika” att så skall det inte gå till. Det är elementärt för all kommunal och statlig verksamhet.
Till slut så skulle jag bara vilja säga att den som grovt har missbrukat allmänna medel oftare borde bli personligen betalningsansvarig. Är det inte attesterat på ett korrekt sätt så borde de själva hosta upp pengarna från egen plånbok i vart fall intill dess saken är prövad och godkänt i vederbörlig ordning. Det är ju inte ett giltigt utlägg, en giltig kostnad.
Stefan, jag håller med: Jag kunde ha varit ännu vassare. Som du! 😉
Couldn’t agree more när det gäller personligt ansvar. Fanns det ett sådant – en mer praktisk tillämpning av ”trolöshet mot huvudman”, så skulle offentliga tjänstemän säkert hålla bättre i skattepengarna.
… ser att det var en förfärlig massa stavnings- och språkfel i min kommentar. Nåja, de flesta förstår väl vad jag avsåg säga.
Tjänstefelsbrottet avskaffades tidigare, av Palme om jag inte minns alldeles fel, men det är irrelevant. Kunde lika gärna utförts av en borgerlige regering. Tjänstefel borde dock återinföras. Men det enda som duger i förlängningen är höga skadestånd. Alltsedan sena 70-talet är jag en stark anhängare av http://en.wikipedia.org/wiki/Treble_damages som starkt förenklat innebär att den som mot bättre vetande agerar mot en annan part tvingas utöver skadan som straff ersätta upp till tre gånger skadan därutöver. Det kan gälla ett parkeringsbolag som medvetet, felaktigt låter tvister gå till domstol mot enskilda privatpersoner, det kan gälla Skanska som medvetet slirar på fakturorna från underleverantörer i 90 dagar istället för stipulerade 30 dagar. Jag har sagt det förr och upprepar: Money talks!
Solna har jag intevarit i
jag refererar ofta till Uppsala.
Där konstaterar man att något
hänt men inte varför…
Håller med.
Gjorde en liten sammanställning av ”rutin”-svar för ett tag sedan – och ett antal råd till journalister om hur man bör följa upp dem med fler relevanta frågor.
http://xn--blindhna-s4a.se/2011/12/vi-ska-se-over…halvarskronika/
Skumt, länken ovan verkar inte funka. Provar så här i stället:
http://bit.ly/1b8teRM