Rubriken är en överdrift, men har, som de flesta rubriker, ett stort mått av sanning. Jag skrev nämligen en krönika i News55 där jag hoppades att Mona Sahlin skulle ha 10 liv ( jämfört med en ordinär katt som bara har nio) och komma tillbaka efter den senaste skandalen med bland annat osant intygande om inkomstuppgifter för att hennes livvakt skulle kunna köpa en 10-miljoners bostadsrätt på Solsidan i Saltsjöbaden. Och skandalen bara fortsätter.
Jag lade som vanligt ut länk till krönikan på sociala medier, där jag har drygt 15 000 följare på Twitter och över 4 000 vänner på Facebook.
Jag tror aldrig jag fått så mycket mothugg, många kommentarer från i övrigt sansade personer gränsar till rent hat. Mona Sahlin verkar för väldigt många inte ha några som helst försonande drag.
Ändå är kommentarerna hos mig förhållandevis resonerande och håller hög nivå. Av nyfikenhet kollar jag Flashbacks skvallertråd om Mona Sahlin. Det är som att hoppa jämfota ner i en ormgrop med rasslade skallerormar.
Det jag, och ett antal politiska kommentatorer och reportrar som följt henne noga, hävdar är att hon besitter en närmast unik politisk kompetens. Hon är alltid tydlig, nästan alltid öppen för media och kommunikativ, hon är orädd och passionerad i de frågor hon brinner för. Samtidigt har hon ett självskadebeteende när det gäller att slarva med ekonomi, att missbruka maktpositioner för sin familjs och sina vänners vinning och att göra skandal som får mig att ta mig för pannan.
Expressens avslöjande är ingenting att säga om och absolut ingen ”personförföljelse” som hennes advokat Claes Borgström hävdar. Gedigen grävande journalistik som min gamle kollega Christian Holmén, som chef för Expressens grävargrupp, ska ha all heder av.
Det jag frågar mig är varför hon är så hatad i så många läger?
Visst, hon har genom hela sin karriär varit en urbota ekonomisk slarver. Men vad händer dem som slarvar? De får parkeringsböter, de får förseningsavgifter och räntesmällar för förfallna fakturor, de får skattepålägg, deras ärenden går till kronofogden. Jag kan inte se att det är av godo, varken för plånboken eller för det egna nervsystemet att vara kass på att sköta sin ekonomi. Men: obs, obs, obs: Sahlin har aldrig fällts för stöld eller någon ekonomisk oegentlighet, Ändå hatas hon värre än de Panama-nissar som tjänat miljoner och ibland kanske miljarder på att bluffa det svenska skattesystemet.
Visst, hon är obildad skriver man i mina kommentarsfält. Vad var då giganter som lantarbetaren, senare finansministern Gunnar Sträng och muraren, senare multiministern Torsten Nilsson? Inte hade de mer av skolutbildning än Mona Sahlin. Det finns så många andra som funnit sin skolning i vuxen ålder, som är autodidakter och som aldrig fann sig till rätta i den traditionella pluggskolan, men där det gick hyfsat bra ändå. Jag är en av dem. Sahlin är en av de få som det anses legitimt att slå i huvudet för att hon inte är akademiker.
Visst, och nu närmar vi oss pudelns kärna i den senaste och allvarligaste skandalen: Kanske är hon sol och vårad eller tokkär i en yngre livvakt, eller har utnyttjat en så kallad ”toy-boy” som hon ju har gått så i bräschen för. Och hur heligt förbannade blir vi när män med makt beter sig på samma sätt? När Pehr G. Gyllenhammar blir pappa vid 81 i ett nytt förhållande – har det ingenting med hans position att göra? Berlusconi och alla hans unga damer? Presidentkandidaten Trump med betydligt yngre kvinna vid sin sida? Nej männen fnissar vi på sin höjd åt, men gud nåde Mona Sahlin om hon tillämpar sin makt för någon hon gillar.
Jag pratade idag med en av de mest erfarna politiska bedömare jag känner, som varit nära den socialdemokratiska maktelitens centrum ända sedan Kjell Olof Feldts glansdagar. Han tror att hatet mot Sahlin kan sammanfattas i ett ord: ”Gränslösheten”. Hon har aldrig satt staket mellan det privata och professionella. Vi får veta att hon blev gråhårig över en natt för att hennes barn dog, hon bjuder på allt och då blir det som att vi äger henne. Det är en teori så god som någon. Jag tror att precis som Mona Sahlin är unik så är också hatet mot henne unikt, komplicerat och sammansatt. Där ingår att kvinnor i kris drabbas mycket mer skoningslöst än män, där ingår en god portion Jante (hon ska inte springa omkring med en Louis Vuitton-väska, även om hon fått den i present av Liza Marklund), där ingår hat mot starka kvinnor som tar för sig, där ingår också det extra djävliga i hur jobbigt det blir när kvinnor angriper kvinnor som det gått lite bättre för.
Jag förstår inte hatet och jag känner hur det går över gränsen till mobbing.
Däremot är det helt klart att Mona Sahlin nu är politiskt död om hon inte hittar en väg ur krisen. Så här ser jag, som krishanterare. alternativen:
Antingen har Sahlin bestämt sig för att det hon gjort inte går att försvara eller förklara och att hon nu, vid 59 års ålder, vill gå in i anonymitetens dimma. Då gör hon helt rätt som flyr fältet, gör sig oanträffbar och vägrar intervjuer. Men det Sahlin då måste ha i åtanke är att hon också är borta från nya åtråvärda jobb. Hon kan inte blir generaldirektör, landshövding eller få något annat tobbjobb innan hon förklarat hur den här skandalen kunde hända. Sossarnas partitopp är ju helt stum och beröringsskräcken är total. Mona Sahlin blir en politikens Greta Garbo, men utan att bli ihågkommen för sina senaste filmer utan bara för sina senaste skandaler.
Eller så går hon ut och förklarar sig. Jag tror folk kan förstå om hon säger som det är och då finns det ändå en möjlighet, även om den är liten, att hon kan komma tillbaka. Mitt råd till Mona Sahlin är då att hon skulle ge den exklusiva intervjun till Christian Holmén och Michael Syrén på Expressen som grävde upp hela historien. Kan hon besvara deras mest obekväma frågor, de som är mest kunniga, så skulle hon kunna vara tillbaka i matchen.
Andra skriver intressant om Mona Sahlin
Paul Ronge
Uppdatering: Leif GW Persson verkar tänka litet som jag: Mona Sahlin har aldrig skott sig själv i politiken, hon är vänfast och välformulerad. Han avslutar med att Sahlin kan komma till honom om hon vill ha råd och hjälp.
Jag har i många år tyckt (även när jag var borgerlig) att Mona envist på gränsen till tjurighet stått på sig i viktiga rättvise- och kvinnofrågor, och har fått mycket mothugg, hot och även hat. Hoppas att detta senaste inte sänker henne. Hon behövs och vågar säga sådant ingen annan säger. Bra om hon ”kommer ut”.
Jag instämmer med sorg i mitt hjärta, i allt du skriver. Mona behövs i politiken och i diskussionen om människor lika värde.
Jag har inte läst några hatkommrntarer men är inte förvånad över dem. Jag tror att det här manligt/kvinnligt perspektivet enbart är en del av sanningen på samma sätt som att hon gjort sig öppet publik. För mig handlar detta om en person som, trots omvittnad goda insatser i politiken, (fast vad kommer hon att bli ihågkommen för egentligen?) gång efter annan visar upp de klassiska maktfulkomlighetsdragen. Det må verka småttigheter med en Toblerone och en ”felskriven” löneuppgift” men det handlar om annat. Hon missbrukar sin position, ägnar sig åt nepotism, beter sig skandalöst omdömeslöst och verkar numera dessutom totalt omediatränad. Krånglar, ljuger oc suckar inför reporterfrågir. Kommer med falska skatteuppgifter hur lättkomtrolleade som helst. Hela beteendet är arrogant, oinitierat och just maktfullkomligt. ”Tokkär” eller inte, sitt sunda förnuft och omdöme måste man behålla kring hela sitt agerande, inte bara i politiken. VEM vill ha Mona som landshövding eller generaldirektör? Hon skulle i dagsläget inte få ett enda vettigt jobb någonstans, hur många pudlar hon än gör. Hennes förtroende är totalt kört i botten och det handlar just om det. Hon går helt enkelt ontexat lita på och hon sätter sig över det som gäller för gemene man på ett så ostentativt sätt att jag inte är ett dugg förvånad över de här häftiga reaktionerna. Inte jämförbara med de kring en nybliven 81-årig pappa, det är en helt annan sak. Detta är en moralfråga som upprör och faktiskt med all rätt. Hon lär vara skild, radhuset är sålt och i denna ”bodygard-såpa” har hon dessutom det makalöst dåliga omdömet att troligen vilja sätta sig tillsammans med livvakten högt upp på en solsida där enbart lägenhetspriset sticker i ögonen. Radhus går an, då är hon en av folket – det här går långt över gränsen, särskilt som inköpet baserats på lögnaktiga uppgifter. Man eller kvinna, kompetent eller ej, när omdömet sviktar i den grad som här blir också priset högt. ”Ju högre bergets topp, dess brantare därunder”.
Det är synd om den som har en dysfunktion och om de som har en relation till henne. Monas dysfunktion är av typen dr Jekyll och mr Hyde. I ljuset en fungerande politiker som när det mentala mörkret faller fungerar totalt asocialt utan broms.
Bäste Paul.
Mina känslor kring motviljan kring Mona Sahlin har mer med skenhelighet att göra och den prästerliga filifjonkighet hon utstrålar. Du har alldeles rätt. Hon säger ”rätt” saker, men backar inte upp det med sina handlingar. Precis som en del andra jag känner. Egentligen är det bara den svåra brist hon har. En del människor värderar människor efter deras handlingar, inte efter vad de säger. Och de är fler än man tror. För dem är Mona en pryssiluska. Sk ”goda” föresatser som alltid kantar vägen till helevetet. Mest snack….usel verkstad.