En unik rättegång har inletts – förra VD:n för Swedbank Birgitte Bonnesen riskerar i en kommande rättegång sex års fängelse.
Få missade väl den stora penningtvättsskandalen i Swedbank som Uppdrag Granskning avslöjade 2019, samtidigt som också Danske Bank och Nordea stod med byxorna nere.
Här gör SVT en exposé av sitt scoop där följande 31 sekunder av en intervju med Bonnesen nog är helt avgörande för hur det kommer att gå för henne i rättsprocessen.
Här intygar ju Bonnesen, helt felaktigt, att det inte funnits någon penningtvätt. För detta är hon nu åtalad för svindleri.
Åklagarna har också aviserat att de kommer att ta upp intervjuer i Svenska Dagbladet och Dagens Industri som bevis att Bonnesen medvetet vilselett. Så informationsgivningen är något av en röd tråd i detta komplicerade mål.
Det är nog lätt att skrocka över hennes öde, ett ”högdjur”, tidigare så vältalig och karismatisk får vad hon tål.
Jag kan inte instämma, känner bara ett lätt vemod eftersom det här var ett så fullständigt onödigt självmål och kan leda till en personlig katastrof.
Stjärnadvokaten Per E Samuelsson sade igår i en Rapportintervju att reportrarna ”klippt och klistrat” och att det är ”deras rätt”. Men alla som ser sekvensen på TV förstår ju att just detta uttalande inte är klippt på ett felaktigt manipulerande sätt. Vi hör ju det vi hör.
Jag har ju ingen aning om varför hon svarade som hon gjorde. Om hon har en ”dare devil”-personlighet och helt enkel chansade på att ljuga. Om hon var vilseförd av ”siffernissar” som bedyrat henne att allt stått rätt till. Om hon har en helt annan definition på penningtvätt än vi andra dödliga. Om hon helt enkelt fick en black out.
Jag vet inte vilka rådgivare hon hade”inhouse” som det heter när kommunikatörerna är anställda, eller externa PR-konsulter (sådana som jag). Framför allt vet jag ju inte om hon lyssnade på rådgivare. Förre maktlegendaren Sverker Martin-Löf gjorde det inte, trots att Industrivärden och SCA hade ypperliga interna kommunikatörer.
Men jag vet att hennes situation hade varit så lätt att undvika om hon lyssnat på någon som förstått vad som stod på spel. Hon hade kunnat säga att detta är stort och komplext och måste utredas (då måste det hon säger förstås vara sant) men att Swedbank har nolltolerans mot penningtvätt och att det är bra att Uppdrag Granskning grävt i detta.
Hon hade åtminstone kunnat låta bli att vara tvärsäker, sagt något i stil med att man kan i en så stor verksamhet, också i andra länder, aldrig garantera att man aldrig gör fel.
Det här är inte att vara efterklok. Bonnesen betedde sig som om en tolvtaggare i ett drev skulle springa fram mot jägarna och råma ”här står jag. Skjut mig!”
Det finns så många situationer när man kan säga: Just här gick det fel. Som när förre SAF ordföranden Leif Östling sade ”Vad fan får jag för pengarna?” Eller när BPA:s VD Tony Hayward sade: ”I want my life back”, när elva personer just dött i oljeriggen Deep Water Horizons kollaps 2010, som ledde till den fruktansvärda mijökatastrofen i Mexikanska Golfen.
Jeanette Fors-Andrée och jag har med ”Minutrådet” redan fått ett antal kunder och jobbat just på det där snabba sättet som krävs för att krishanteringen ska komma på rätt köl från början. Att det i allra bästa fall inte blir en kris därför att man lyckats stämma i bäcken.
När man tittar på Bonnesens öde ser jag två tunga argument för den arbetsmetod som Jeanette och jag vill utveckla än mer.
Det första är självklar: Gör rätt och få rätt. Det svåraste att krishantera är de egna tabbarna, de ogenomtänkta uttalandena och desperata greppen som ofta följer på en uppseglande kris.
Det andra är ekonomiskt. Att tvingas hantera en längre kris är kostsamt ur alla synvinklar. Det drabbar ofta kärnverksamheten, det får kunder att dra öronen åt sig, det orsakar turbulens och håglöshet hos anställda, det kan få förödande effekter för varumärket för lång tid framåt. Konsulter som hjälper till att hantera krisen, exklusivt och med full kraft i inledningsskedet blir långt mer kostnadseffektiva än en arbetsgrupp som håller på i veckor att krishantera gjorda tabbar.
Eventuellt kan Per E Samuelsson rädda Bonnesen i själva rättsprocessen. Men då får man hoppas han har bättre argument än att journalister har ”klippt och klistrat”.
Paul Ronge