krishantering

Nu kör jag digitalt krisseminarium med Jeanette Fors-Andrée

BLI DITT BÄSTA JAG SOM KRISHANTERARE
Workshop för chefer och kommunikatörer i offentlig förvaltning
28 januari 2021, 09.00-15.00

Pandemin som orsakat så mycket tragedi och död över hela världen har ställt oerhört stora krav på vårt samhälle. Inför de vaccinationer som nu förestår så kommer organisations- och kommunikationsförmåga för chefer och kommunikatörer i offentlig förvaltning att prövas till bristningsgränsen.

När det gäller ren information till medborgarna i katastrofer och kriser har kommuner, regioner och myndigheter ofta väl utarbetade rutiner. Men när det uppstår kriser som måste hanteras i media och inför en kritisk allmänhet finns nästan alltid den mänskliga faktorn med i bilden. Tillkortakommanden, felaktiga beslut och dåligt omdöme. Ibland med förödande konsekvenser. ”Skurkar” pekas ut och ställs vid skampålen. ”Offer” slungar ut anklagelser. Experter kritiserar. De utpekade får tunnelseende, gör fel och krisen eskalerar.

Här kommer Jeanette Fors-Andrée (se hennes hemsida här) och jag in i bilden. Tillsammans har vi 36 år som medierådgivare och krishanterare inom näringsliv, organisationer och offentlig förvaltning.
Under hösten 2020 höll jag tre välbesökta och uppskattade webbinarier ”Train the trainer”, med tonvikt på att hjälpa kommunikatörer i offentlig förvaltning att bli bättre på att medieträna sina talespersoner och chefer. Nu tar jag nästa steg. Tillsammans med Jeanette, den medierådgivare och krishanterare jag rankar allra högst bland kollegor och konkurrenter (och som dessutom är en personlig vän), håller jag torsdagen den 28 januari 2021 workshopen ”Bli ditt bästa jag som krishanterare”.
Denna utbildning syftar till att ge dig insikter, verktyg och tips för att hantera en kris på ett korrekt och effektivt sätt och undvika de vanligaste misstagen.

WORKSHOPEN RIKTAR SIG TILL:
Dig som arbetar med krishantering, kriskommunikation och mediehantering inom offentlig förvaltning som kommuner, regioner och myndigheter.

MÅL MED WORKSHOPEN:
Att du som deltagare ska få:
Kunskaper som behövs för att fungera effektivt när krisen kommer
Konkreta verktyg och råd för en framgångsrik mediehantering

Anmäl dig till workshopen här!

(OBS: Prisuppgifter längst ner i bloggposten)

DU FÅR LÄRA DIG:

Vad som kännetecknar en kris med mediala inslag och hur dramaturgin kan eskalera.
Hur en transparent och demokratisk organisation bör manövrera för att minimera skadan.
De viktigaste nycklarna för en framgångsrik krishantering – 5 steg i krisens agenda.
Hur du hanterar de speciella krav som ställs på offentlig förvaltning när det gäller transparens, meddelarskydd, offentlighetsprincip och samverkan med politiker.
Hur du kan använda sociala medier, hemsidan och andra plattformar att ge din egen berättelse.
Hur du sätter samman en krisgrupp, inventerar möjliga hot och agerar proaktivt
I en övning tar vi pulsen på din krisorganisation – håller den måttet?

PROGRAM
Workshop via Zoom den 28 januari 2021, 09.00-15.00
09.00 Introduktion
– Presentation av kursledarna och dagens agenda
09.15 Så uppstår kriser med mediala inslag
– Vad styr mediedramaturgin, vi tar konkreta exempel från privat och offentlig sektor
– Speciella krav offentlig förvaltning ställer på transparens, meddelarskydd, offentlighetsprincip och samverkan med politiker.
– Vilka situationer är viktigast att undvika för att slippa kriser i offentlig förvaltning
10.30 Diskussion, svar på eventuella chattfrågor
10.45 När du står mitt i krisen
– Krisens agenda – i fem steg
– De viktigaste nycklarna för framgång och de värsta misstagen
– Hur finna ett holistiskt perspektiv som innefattar anställda, eventuella bundsförvanter och media?
– När mediedrevet är över – hur plocka ihop spillrorna och komma tillbaka?
12.00 Lunchpaus
13.00 Vad du behöver på plats innan krisen kommer
– Hur sätta upp krisgruppen och vilka funktioner bör finnas där?
– Vad ska krisplanen innehålla?
– Krisgruppens rutiner, vem är sammankallande och bör högsta chefen ingå?
14.00 Paus
14.15 Övning
– Vi tar pulsen på din organisation. Hur stor är krismedvetenheten och reaktionsförmågan?
– Vad kan redan nu förbättras?
14.45 Avrundning
Pris: 8 000 kr för en deltagare.
Två eller fler deltagare från samma organisation: 7000/deltagare
Priserna är exklusive moms
Sista dag för avbokning: 25 januari 2021

Anmäl dig till workshopen här!

Dubbelmoral och mygel – politikers akilleshäl

Så har då MSB:s GD Dan Eliasson, han som under brinnande pandemi bröt mot sin egen myndighets och FHM:s rekommendationer och åkte på solsemester till Kanarieöarna, tvingats avgå.

Det var förstås väntat, det blev en folkstorm från alla dem som ”skjutit upp, ställt in och hållit ut” vilket statsminister Stefan Löfven krävde av svenska folket i ett mycket ödesmässigt och bombastiskt tal. Samtidigt som han själv julhandlade i gallerior som svenska folket enligt talet absolut skulle undvika.

Är då regeringen ursäktad efter att ha offrat en av sina mest lojala toppbyråkrater? (Han går för övrigt inte lottlös, utan har 3,9 miljoner kronor kvar att få innan hans förordnande går ut, utan att egentligen behöva göra ett skvatt).

Jag tror inte det. Enligt AB/Demoskops senaste mätning har förtroendet för Löfven rasat med sju procent. Tidningen skriver:

”Först sågs justitie- och migrationsminister Morgan Johansson shoppa på mellandagsrean. Sedan visade det att Stefan Löfven besökt en galleria strax före jul.
”Finansminister Magdalena Andersson var på en skiduthyrning i fjällen. Och MSB:s generaldirektör Dan Eliasson reste till Kanarieöarna över julledigheten.
Avslöjandena om topparna som inte lever som de lär har fått tilltron till Stefan Löfven att rasa. I Aftonbladet/Demoskops senaste mätning uppger 31 procent att de har förtroende för statsministern – en minskning med 7 procentenheter jämfört med förra månaden.
– Många verkar tycka att det finns en dubbelmoral. Vi har fått höra att vi ska ställa in, inte resa och besöka släktingar och inte träffa större sällskap. Flera kommenterar att restriktionerna inte verkar gälla ministrarna själva, säger Karin Nelsson, vd för Demoskop.”

Jag kommenterade Löfvens hantering i Expressen-TV och TV4 Nyhetsmorgon.

I båda inslagen nämnde jag George Orwells klassiker ”Djurfarmen”. Satiren där grisarna lär sig gå upprätt, tar på sig slips och uttrycker: ”Vi är alla jämlika, men en del av oss är mer jämlika än andra”.

Det finns två saker som nästan ofelbart leder till kriser för politiker och höga organisationsföreträdare: Dubbelmoral och att man berikar sig själv.

Ju högre moralisk svansföring, desto större blir fallet och desto värre kan konsekvenserna bli. För att ta några av de värsta exemplen:

”Kapten klänning” kallades polischefen Göran Lindberg som vurmade för kvinnornas karriärmöjligheter i poliskåren, som 2010 fick sex års fängelse för våldtäkt.

Johan af Donner var insamlingschefen på Röda Korset som blev dömd till fängelse efter förskingring både där och hos sin tidigare arbetsgivare Cancerfonden.

Regeringsföreträdarnas dubbelmoral under julhelgen hade ju så lätt kunnat undvikas, bara med ett minimum av eftertanke.

Jag har många sammanhang hävdat att ett stort problem för politiker och organisationsföreträdare är att de omger sig med ja-sägare. Många felsteg och tabbar skulle kunna undvikas om de tog in rådgivare utifrån som enbart hade att betrakta deras göranden och låtanden utifrån, utan partiglasögon.

Många som försvarar Löfven har ju påpekat att toppolitiker från oppositionen agerat på samma sätt, gjort resor och shoppat på gallerior. Visst är det sant. Men de har å andra sidan inte tagit i från tårna i teve och förmanat svenska folket att följa reglerna.

Andra har hävdat att jag och andra kritiker är ”sossehatare” och försöker utnyttja situationen att fälla regeringen.

När jag uttalat mig som krishanterare (och det har hänt många gånger under mina 22 år i branschen) har jag alltid fått stämpeln ”socialdemokrat” när jag kritiserat borgerliga politikers agerande och ”borgerlig” som nu när jag kritiserat socialdemokrater.

Jag är trygg i att hela min utgångspunkt är partipolitiskt obunden, jag analyserar bara det som händer med krishanterarens perspektiv.

Då kan jag tycka att Tobias Billström, Moderaternas gruppledare i riksdagen, hanterat de tre toppmoderater som reste i jul trots restriktioner bra ur krishanteringssynpunkt.

De tvingades be riksdagsgruppen om ursäkt och en ny regel slogs fast att alla resor som riskerar att strida mot reglerna måste redovisas och godkännas. Han klargjorde också att riksdagsledamoten Hans Wallmarks resa till Kanarieöarna inte hade godkänts.

Pandemin kommer sannolikt att fortsätta sprida död och tragedier över världen tills en massvaccinering är genomförd. Det är av oerhörd vikt att framförallt ansvariga politiker och myndighetspersoner ända fram till mållinjen lever som de lär och som ledare går i spetsen.

Det är väl kontentan av denna sorgliga julhistoria.

Paul Ronge

Tillägg: Kollegan och krishanteraren Jeanette Fors-Andrée kommenterar Dan Eliasson och diskrepansen mellan vad man gör och säger i SVT Morgonstudion. På kornet!

När självgodheten firar triumfer

Regeringens Coronakommission riktar svidande kritik mot den sittande regeringen (och tidigare regeringar) såväl som mot Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen för att ha svikit de äldre.

”Jag anser att vi misslyckats, det är ett stort antal som har avlidit helt enkelt, och det är ju fruktansvärt”, säger kungen i SVT:s program ”Året med kungafamiljen”.

Enligt SVT:s inrikespolitiska kommentator Mats Knutson är kungens uttalande ”mycket kontroversiellt”. Hovet däremot menar att kungen uttryckt sig helt opolitiskt och bara uttryckt empati med alla drabbade i pandemin.

Kungens uttalande borde kunna tolkas opolitiskt, som en nationellt samlande kommentar om att cirka 7 900 döda i pandemin hittills helt självklart är ett misslyckande.

Men makthavarnas prestige står i vägen, enbart därför blir det kontroversiellt. Alla skyller på varandra av de inblandade.

Socialminister Lena Hallengren har i flera omgångar skyllt misslyckandet på regioner och kommuner.

Statsepidemiologen Anders Tegnell avfärdar frågor på presskonferens med att han inte vill ”recensera” kungens uttalande.

I kommissionens 318 sidor långa rapport nämns omfattande brister inom den svenska äldreomsorgen som en av de främsta förklaringarna till misslyckandet.

Folkhälsomyndigheten FHM) kritiseras exempelvis för att inte ha ”haft en tillräcklig överblick över den kommunala äldreomsorgens problem och brister”.

I en lång intervju med SvD ger Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson sin syn på Coronakommissionens allvarliga kritik.

Den kan ses som en studie i” blame games”, i att skylla på andra. Det finns inte tillstymmelse till ödmjukhet eller självkritik från Carlson, utan alla andra aktörer får en släng av skopan.

Ur intervjun:

”Det finns ingen koppling mellan enskilda äldreboenden och kommunen. Det saknas funktioner för hur man medicinskt leder den här verksamheten. Och ingen koppling mellan kommunens och regionens hygien- och smittskyddsverksamhet på vissa håll.”

Att besöksförbudet på äldreboendena kom sent är regeringens fel, som dröjde med att hörsamma FHM:s uppmaning, enligt Carlson.

Just FHM:s halstarrighet, prestige och ovilja att erkänna den verklighet som finns och som ställer hinder i vägen för råden och rekommendationerna har varit min (och många andras) tyngsta kritik mot hur pandemin har hanterats.

Självklart skulle FHM ha haft någon koll på läget på våra äldreboenden innan de i våras slog fast: ”Vår huvudstrategi är att skydda de äldre”. Man kan inte sitta i en bubbla, i konferensrummen och göra ett sådant statement utan att kontrollera om det finns förutsättningar att strategin ska lyckas. Och när FHM nu får kritik från Coronakommissionen, kungen och från kommuner och regioner i landet skulle den bara kunna tillstå: ”Ja, tyvärr – strategin misslyckades. Det har många orsaker, men naturligtvis har vi också ett ansvar för det”.

Till skillnad från Tegnell, som vägrar ”recensera” har statsminister Stefan Löfven åtminstone det goda omdömet att hålla med kungen om att Covid-19 hanteringen när det gäller att rädda liv varit ”ett misslyckande”.

Samma halstarrighet och oförmåga att se verkligheten har präglat FHM:s stenhårda motstånd mot ansiktsskydd. ”Håll avstånd”, säger Tegnell och ställer det mot ansiktsskydd. Jag har skrivit att det är ”hål i huvudet”. Har Tegnell åkt buss under pandemin eller är han bara ute och cyklar? Jag har åkt buss tre (3) gånger sedan i mars och varje gång har sittplatsen bredvid mig blivit upptagen. Hålla avstånd? Omöjligt. Samma sak blir det i T-banan vid rusningstrafik. Varför inte ge nationella utförliga anvisningar på hur munskydd ska användas för största säkerhet och vilka typer av munskydd som kan rekommenderas?

Tegnell har sin fanclub ”Backa Tegnell” på Facebook, unga som tatuerar hans bild på smalbenet (!) och ironiserande blaserade medelålders och yngre som suckar: ”Nu har Sverige fått 10 miljoner epidemiologer”.

Men jag ser allt fler som liksom jag bär ansiktsskydd när de måste ut och handla eller befinner sig i trånga utrymmen. Folk är inte dumma och experter som agerar ”von oben” med prestige tappar så småningom alltmer av deras respekt.

Paul Ronge

Om du tycker min blogg är intressant, teckna dig gärna för mitt nyhetsbrev som kommer efter jul och nyårshelgerna. Min rivstart på år 2021. Jag lovar att det kommer att löna sig för dig som är intresserad av media, samhällsfrågor och krishantering.

Uppdatering 19/12-20: Sent ska syndaren vakna, skulle man säga om läget inte var så allvarligt. Äntligen kommer skärpta restriktioner, inklusive krav på ansiktsskydd vissa tider i kollektivtrafiken. Regeringen och FHM fick bita huvudet av prestigen. Men varför dröjde det så länge?

Federleys politiska självmord

Är kärleken blind?
Det gamla ordspråket kommer osökt i mina tankar kring Fredrick Federleys tragiska personliga haveri, efter kärlekshistorien med den dömde pedofilen. Han var ju medveten om sambons sexbrott redan i september i år.
Han säger sig vara ”på botten”. ”Jag har fallit i bitar och behöver samla ihop mig själv”, skrev han på Facebook när han lämnade politiken och Bryssel för vård och läkning.

En ödets bittra ironi är att SVT samtidigt sänder ”Bryssel calling” (”göteborgaren” i mig vill gärna skriva ihop detta till ”Brysselkål”, tänkte programmakarna kanske så?). Där är ju Federley i sitt esse, han framställs som den starka och karismatiska politiska ledare han är (eller var).

Nu har Centerpartiet tagit sin hand från honom. Han har blivit Sveriges stora ”snackis” innan glöggdimmorna tätnar och vi går in i julefriden.

Personligen kan jag inte låta bli att känna en viss empati och sorg. Än så länge är han mer av ett offer än en förövare – vilket kan vara lätt att glömma bort. Förövarens bild är pixlad och namnet okänt, åtminstone i traditionella medier. Federley är den som drabbas gång på gång av varje ny rubrik, där han ligger i sina spillror på botten.

Hur många gånger har vi inte suckat över alla de kvinnor som tagit kontakt med och blivit kära i de värsta våldsverkare som sitter på våra fängelser? Undrat vad som driver dem. Tänkt: Hur dum får man vara? Aftonbladets Peter Kadhammar skriver intressant, med en lite annorlunda vinkel här.

Över till krishanteringen. Fredrick Federley meddelade Centerns toppskikt först när katastrofen stod för dörren, alldeles innan Stoppa Pressarna kom med scoopet. Stoppa Pressarna har varit nyhetsledande under hela skandalen och bevakningen, som med dessa privata bilder, har varit extremt hård och brutal.

Sajten Stoppa Pressarna drivs av en av Sveriges mest rutinerade kändis- och skandalreportrar, Daniel Nyhlén. Hans affärsidé är solklar: Att gå längre än kvällstidningarna i saftiga avslöjanden om otrohet och andra skandaler kring kändisar med namns nämnande. Men samtidigt hålla en professionell journalistisk ton och därmed vara anständigare än den ofta homofoba och främlingsfientliga, ibland rent nazistiska ormgropen Flashback. (Nej, jag tänker inte länka).

Jag kommer att tänka på Piers Morgan, den brittiska boulevardpressens nestor och hur han gick över lik på 90-talet i jakten på de mest kioskvältande skandalerna, beskrivna i den galet dråpliga boken ”The Insider”. Kanske är han Nyhléns förebild.

Det här måste Federley ha sett komma. All media påverkas av de sajter som ohämmat publicerar det som traditionella medier av pressetiska skäl inte vågar eller ens kan. Se bara den här artikeln i Expressen.

Den är brutal och går långt. Jag ifrågasätter att den hade publicerats i det skicket på 1990-talet när jag jobbade där.

Märk väl, jag moraliserar inte. Det är helt enkelt inte lönt. Media är industri, precis som ett pappersbruk. Timret kommer in och omvandlas. Ut kommer finpapper, neutralt printpapper eller toapapper. Precis på samma sätt är vi människor råvara i den mediala industrin och oftast – som i Federleys fall – gratis.

Istället för att moralisera bör man förhålla sig mer analytiskt, det viktiga är hur du hanterar media enligt principen: ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”.

Federley är en av de skickligaste mediedomptörerna i Centerpartiet, det är inte för inte han är en av de mest personkryssade politikerna någonsin. Han har varit expert på att få publicitet, ofta spännande och god, som i Bryssel Calling. Som sagt: han måste ha sett katastrofen komma och ändå gjorde han det han gjorde.

Att försöka förekomma Stoppa Pressarnas avslöjande med att avgå kan kanske kallas proaktiv krishantering. Men det var lika dömt att misslyckas som Paolo Robertos försök till pudel i TV4 för att ha köpt en prostituerad. Vissa saker går inte att ”pudla” sig ur.

Federley måste ha insett det, annars har jag grovt överskattat hans mediekompetens. Det är lätt att förfalla till det cyniska: ”Precis som Roberto tänkte han med fel kroppsdel”. Men vad kunde han ha gjort om ordspråket nu stämmer att kärleken är blind?

Det är så lätt att vara efterklok. Men kunde han inte, när känslorna började svalla, tänkt så här: Jag måste välja kärleken eller min politiska karriär. Och då informerat partitoppen och avgått innan, eller alldeles i början, av relationen. Och hade han då tagit in i bedömningen att han hade ett barn i den farliga åldern för pedofilens lustar är det till och möjligt att han hade valt politiken.

Och om han valde kärleken hade sannolikt fallet blivit mindre hårt än nu när han försökte både ha kakan och äta den.

Det finns floskler som ju ändå är kristallklart sanna: En av dem:

”Om du vill göra något som du absolut inte vill se på löpsedlarna, gör det inte.”

Paul Ronge

”Det blir ett sådant helvetes slag – en avklädning och förnedring! Är det försvarbart?”

Senaste gången jag intervjuade Janne Josefsson var 2003 inför 400 grävande journalister och när vi nu ses över Zoom så skojar vi om vår ålder. Två gråsprängda herrar som närmar sig 70 och ska diskutera det program som överlägset har skakat om mest i Sverige de senaste 20 åren – Uppdrag Granskning.

Janne blev vederbörligt avtackad från programmet 2018. Men han har uppdrag för SVT fram till årsskiftet. Sedan är han ”friherre”.

”Jag har gjort en ny serie som har premiär i januari och heter ’Från Hisingen till Casablanca’. Jag har följt en taxichaufför som är därifrån och i ungefär samma ålder som jag. Men vi är helt olika. Han har aldrig ens sett ett helt Uppdrag Granskning”.

Tanken var att de tillsammans skulle åka till Casablanca, Marockos största stad. Men det satte Covid-19 stopp för.

”Så vi hittade en kinarestaurang i Skene som hette Casablanca och åkte dit istället”, säger Janne och skrattar.

Hur tänker du fortsätta efter SVT?

”Jag skulle kunna gå över till att göra ungefär samma sak som du – att utbilda människor i hur de ska förhålla sig till journalister. Men jag kommer inte att sälja mig. Du vet ju att jag från insidan är kritisk till den makt vi har fått. Vi styrs mer av våra åsikter än vi vill erkänna.”

Janne Josefsson exemplifierar med att prata länge om Henrik Evertsson som nu fått Stora Journalistpriset för sitt avslöjande om hålet i skrovet på Estonia. Han är en rasande skicklig berättare, enligt Janne, men trots allt avslöjande om mygel och mörkningar kan vi inte dra säkra slutsatser av hur hålet i skrovet uppstod. Journalister kan med en bra berättelse manipulera, är hans slutsats.

Kommer du ihåg när jag intervjuade dig i 1,5 timme för 400 grävande journalister våren 2003 i Göteborg? Jag ställde ungefär 40 knallhårda frågor, mest om hur ni förnedrar era offer. Nu så här långt i efterhand tycker jag att jag såg det för ensidigt. Ni måste nog förnedra dem ni granskar för att uppnå så höga tittarsiffror på ett samhällsprogram. Och oftast bjuder ”offren” på det genom att ljuga, mörka eller på annat sätt bete sig korkat. Jag skrev en bloggpost om det här igår.

”Du skrev ju en artikel i GP om förnedringens journalistik när jag slutade på UG och jag är böjd att hålla med dig, till exempel när det gäller dold kamera. Det är ju att kliva in på skinnet på människor. Det bygger också på en teknik som är försvarbar, men som är infernalisk. Som är som klippt och skuren för TV. Att låta en makthavare ljuga, fast jag vet det sanna svaret. Ta mutskandalen i Göteborg, som ledde till väldigt starka avslöjanden och att staden fick namnet ’Muteborg’. Det byggde på vittnesmål från en försmådd kvinna. Där fanns en tjänsteman med väldigt mycket pengar som hela tiden gynnade en privat byggherre.”

Josefsson intervjuade tjänstemannen som avvärjande slog ifrån sig att han skulle ha något privat ihop med byggherren.

”Jag visste ju att han hade fått en lägenhet, att han fått ett garage för en kvarts miljon byggt och jag visste att han varit på byggherrens sommarställe i St Tropez på Rivieran. Jag visade honom då en bild där han står i badshorts vid swimmingpoolen. Han kunde bara stå och svamla. Det blir ett sådant helvetes slag! En avklädning och en förnedring! Frågan är: Är den nödvändig? Är den försvarbar? Ska vi jobba på det sättet?”

För det första: Hade avslöjandet gått att få fram på ett annat sätt? För det andra: Är det rimligt att makthavare ljuger? Är det inte nödvändigt att avslöja när samhället blir så schizofrent så det som sägs är något helt annat än det som görs?

”Ja har vi väldigt komprometterande uppgifter om någon och lägger fram dem innan intervjun så kommer ju personen ifråga inte att ställa upp. Då säger man bland PR-konsulter att vi har en dold agenda och det stämmer ju.”

Janne Josefsson tar upp en av UG:s största scoop, avslöjandet om ICA:s köttfärsskandal. När kontakten togs med Maxihandlare så var det med förevändningen att programmet skulle beskriva handlarnas framgångssaga.

”Bevisen på att köttfärsen märkts om med falskt bäst före-datum fanns redan med dold kamera. Men vi nämnde aldrig det när vi begärde intervjuerna. Då är frågan: Ljuger vi i vårt brev? Har vi en dold agenda? Ja, det går ju inte att förneka”

Jag tycker det vore värre om ni provocerade fram avslöjanden. Till exempel om Lars-Göran Svensson, som var din medarbetare i valstugereportaget, fick politikerna att uttrycka sig rasistiskt genom att locka dem till det. Gick det till så?

”Nej, det var verkligen ingen snitslad bana. Lars-Göran skulle föreställa en person som flyttade till Stockholm från Jönköping, eller Vetlanda och ogärna ville bosätta sig där det fanns flyktingar och invandrare. Han behövde inte säga mer än så. Det var som att trycka på en knapp! Sedan kommer otroliga saker som att muslimer är vrak och bara bra på två saker, att föda barn och utnyttja systemet.”

Då är frågan: Varför ljuger makthavare när de vet att fallhöjden är så stor? Det är ju så många i Uppdrag Granskning som har fallit på eget grepp. Så mycket är självförvållat. Varför ändrar sig inte makthavarna? Varför har man inte lärt sig mer av alla avskräckande exempel?

”Ja, varför ändrar de sig inte?”

Josefsson låter frågan hänga i luften. Han besvarar den inte, utan fortsätter sitt eget tankespår:

”Vilken makthavare du än är så har du rätt att kräva fair play av oss journalister. Vi sitter ju på en otrolig makt. Faktagranskningen är hård på UG, men vad vi inte får med är uppgifter som ibland kan vara väldigt relevanta, men som ligger utanför tesen. All journalistik är ju tesdrivande. Då kanske man inte tar med de bästa argumenten som de granskade har som motsäger tesen.”

Nu kommer den existentiella frågan: Har något ändrats, har vi gjort någon nytta? Du som grävande journalist och jag som har försökt lära dem ni granskar hur man ska hantera er för att undvika katastrof? Jag ser nya skandaler komma i en aldrig sinande ström och tycker väldigt lite har förbättrats.

Här visar sig för första gången en ordentlig skillnad mellan våra bedömningar. Janne Josefsson håller inte alls med.

”Det har ju blivit förändringar. Vi har fått whistleblowers, det har ändrats lagar. Efter att polisen stampat ihjäl Osmo Vallo fick inte polisen längre ta vissa grepp. Det finns fler exempel…”

Men detta att fuska och mygla fortsätter ju som tidigare?

”Haha, nej det kommer väl aldrig att försvinna. Men mycket har förbättrats. Vi har gjort om psykiatrin. ICA fick sig säkert en tankeställare, vi rensade upp bland huliganerna och kriminella i AIK. Vi gjorde de dubbla tungornas moskéer, då vi gick in med två kvinnor med burkor som berättade att deras män misshandlade dem och de fick rådet att acceptera att männen slog dem. Medan i de officiella intervjuerna låter det helt annorlunda. Jätteviktigt att det kom fram!”

Janne Josefsson och jag kan ha olika uppfattningar om hur mycket som förändrats och hur stor roll UG:s journalistik spelat för att förändra samhället. Men vi är fullständigt eniga om vikten av en fri journalistik, att den försvaras till varje pris, att fake news är ett farligt gift i alla demokratier och att journalister måste vara vaksamma så de inte utövar sin makt på ett ensidigt och aktivistiskt sätt som med rätta sänker allmänhetens förtroende.

När fan blir gammal så blir han religiös, heter det ju. När det gäller mig och Janne Josefsson verkar det ha skett genom att vi bytt roller – han har blivit allt mer kritisk till de förnedringsmetoder han använt under åren, jag har blivit allt mer övertygad om att de av och till tyvärr är nödvändiga.

Jag kommer alltid att vara en försvarare, att försöka se till att mina kunder går så skadeslösa som möjligt genom en granskning. Men det kommer aldrig att ske genom att uppmuntra till metoder som att ljuga, att trixa, att lova intervjuer som man sedan smiter ifrån, att som en snattrande papegoja vägra svara på kritiska frågor.

Det är ju just med sådana metoder man, helt självförvållat, riskerar att hamna i förnedring och katastrof.

Paul Ronge