När självgodheten firar triumfer

Regeringens Coronakommission riktar svidande kritik mot den sittande regeringen (och tidigare regeringar) såväl som mot Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen för att ha svikit de äldre.

”Jag anser att vi misslyckats, det är ett stort antal som har avlidit helt enkelt, och det är ju fruktansvärt”, säger kungen i SVT:s program ”Året med kungafamiljen”.

Enligt SVT:s inrikespolitiska kommentator  Mats Knutson är kungens uttalande ”mycket kontroversiellt”.  Hovet däremot menar att kungen uttryckt sig helt opolitiskt och bara uttryckt empati med alla drabbade i pandemin.

Kungens uttalande borde kunna tolkas opolitiskt, som en nationellt samlande kommentar om att cirka 7 900 döda i pandemin hittills helt självklart är ett misslyckande.

Men makthavarnas  prestige står i vägen, enbart därför blir det kontroversiellt. Alla skyller på varandra av de inblandade.

Socialminister Lena Hallengren har i flera omgångar skyllt misslyckandet på regioner och kommuner.

Statsepidemiologen Anders Tegnell avfärdar frågor på presskonferens med att han inte vill ”recensera” kungens uttalande.

I kommissionens 318 sidor långa rapport nämns omfattande brister inom den svenska äldreomsorgen som en av de främsta förklaringarna till misslyckandet.

Folkhälsomyndigheten FHM) kritiseras exempelvis för att inte ha ”haft en tillräcklig överblick över den kommunala äldreomsorgens problem och brister”.

I en lång intervju med SvD ger Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson sin syn på Coronakommissionens allvarliga kritik.

Den kan ses som en studie i” blame games”, i att skylla på andra. Det finns inte tillstymmelse till ödmjukhet eller självkritik från Carlson, utan alla andra aktörer får en släng av skopan.

Ur intervjun:

”Det finns ingen koppling mellan enskilda äldreboenden och kommunen. Det saknas funktioner för hur man medicinskt leder den här verksamheten. Och ingen koppling mellan kommunens och regionens hygien- och smittskyddsverksamhet på vissa håll.”

Att besöksförbudet på äldreboendena kom sent är regeringens fel, som dröjde med att hörsamma FHM:s uppmaning, enligt Carlson.

Just FHM:s halstarrighet, prestige och ovilja att erkänna den verklighet som finns och som ställer hinder i vägen för råden och rekommendationerna har varit min (och många andras) tyngsta kritik mot hur pandemin har hanterats.

Självklart skulle FHM ha haft någon koll på läget på våra äldreboenden innan de i våras slog fast: ”Vår huvudstrategi är att skydda de äldre”. Man kan inte sitta i en bubbla, i konferensrummen och göra ett sådant statement   utan att kontrollera om det finns förutsättningar att strategin ska lyckas. Och när FHM nu får kritik från Coronakommissionen, kungen och från kommuner och regioner i landet skulle den bara kunna tillstå: ”Ja, tyvärr – strategin misslyckades. Det har många orsaker, men naturligtvis har vi också ett ansvar för det”.

Till skillnad från Tegnell, som vägrar ”recensera”  har statsminister Stefan Löfven åtminstone det goda omdömet att hålla med kungen om att Covid-19 hanteringen när det gäller att rädda liv varit ”ett misslyckande”.

Samma halstarrighet och oförmåga att se verkligheten har präglat FHM:s stenhårda motstånd mot ansiktsskydd. ”Håll avstånd”, säger Tegnell och ställer det mot ansiktsskydd. Jag har skrivit att det är ”hål i huvudet”. Har Tegnell åkt buss under pandemin eller är han bara ute och cyklar? Jag har åkt buss tre (3) gånger sedan i mars och varje gång har sittplatsen bredvid mig blivit upptagen. Hålla avstånd? Omöjligt.  Samma sak blir det i T-banan vid rusningstrafik. Varför inte ge nationella utförliga anvisningar på hur munskydd ska användas för största säkerhet och vilka typer av munskydd som kan rekommenderas?

Tegnell har sin fanclub ”Backa Tegnell” på Facebook, unga som tatuerar hans bild på smalbenet (!) och ironiserande blaserade medelålders och yngre som suckar: ”Nu har Sverige fått 10 miljoner epidemiologer”.

Men jag ser allt fler som liksom jag bär ansiktsskydd när de måste ut och handla eller befinner sig i trånga utrymmen. Folk är inte dumma och experter som agerar ”von oben” med prestige tappar så småningom alltmer av deras respekt.

Paul Ronge

Om du tycker min blogg är intressant, teckna dig gärna för mitt nyhetsbrev som kommer efter jul och nyårshelgerna. Min rivstart på år 2021. Jag lovar att det kommer att löna sig för dig som är intresserad av media, samhällsfrågor och krishantering.

Uppdatering 19/12-20: Sent ska syndaren vakna, skulle man säga om läget inte var så allvarligt. Äntligen kommer skärpta restriktioner, inklusive krav på ansiktsskydd vissa tider i kollektivtrafiken. Regeringen och FHM fick bita huvudet av prestigen. Men varför dröjde det så länge?

 

 

 

Har prestigen blåst hål i huvudet på Tegnell & co?

Frågan om Folkhälsomyndigheten, läs Anders Tegnell & co, och dess benhårda motstånd att förorda ansiktsskydd i den julträngsel som nu pågår är helt enkelt oförklarlig.

WHO och snart sagt alla länder förordar ansiktsskydd, de mest utsatta i pandemin har tvingande regler. De mest högprofilerade motståndarna är Anders Tegnell (med Stefan Löfvens regering som leker ”Följa John”) och USA:s avgående president Donald Trump.

Idag skriver Svenska Dagbladet i sin morgonrapport till prenumeranter:

Smittskyddsreglerna måste skärpas i julhandeln då de allmänna råd som finns är ”vaga och diffusa”. Det anser Andreas Fischer, ordförande för yrkesföreningen Sjukhusläkarna i Stockholm, efter SvD:s rapportering om helgens trängsel. Konkret vill Fischer att man ska begränsa antalet kunder i varuhusen och införa krav på munskydd i butiker. Stockholms smittskyddsläkare Maria Rotzén Östlund vill inte kommentera förslagen, men håller inte med om att de befintliga råden är för vaga.

 

Var finns de logiska argumenten för denna halstarrighet kring det vagt sagda och dunkelt tänkta? Kan man ha två eller till och med tre tankar i huvudet samtidigt? De flesta klarar ändå av att andas, cykla och tugga tuggummi samtidigt…

Lyssna bara på argumenten, som jag förstått dem:

”Folk SKA inte trängas. Är tunnelbanevagnen full får du ta nästa. Är det mycket folk i butiken när du shoppar så ska du inte gå in.”

Svar: Om nästa tunnelbanevagn är full då? Och nästa? Det kallas rusningstrafik och uppstår eftersom folk behöver vara på jobbet ungefär samtidigt. Det BLIR trängsel och folk KOMMER att trängas i julhandeln, vad än skrivbordskonstruktörerna i FHM säger. Om man nu BÅDE försöker hålla avstånd, tvättar händerna grundligt och har ett ansiktsskydd, var ligger skadan?

”Folk invaggas i en falsk trygghet”.

Svar: Det svenska folk som Tegnell, Maria Rotzén Östlund, Lena Hallengren och alla de andra ”maskförnekarna” annars lyriskt hyllar för sin klokskap i att frivilligt följa myndigheternas råd blir plötsligt i samma ögon idioter. Självklart förstår de flesta, som är så smarta att de tar på sig ansiktsskydd att de också måste hålla avstånd där det går.

”Folk gör fel när de sätter på dem”

Svar: Vi har instruktionsfilmer för nästan allt. I flygplanen, när vi fortfarande kunde resa, upprepades till leda hur vi ska ta på en flytväst, som vi vet sannolikt aldrig kommer att kunna användas om vi störtar. Men att sprida en enkel instruktionsfilm om hur vi ska sätta på masken, vilken typ av masker som skyddar både bäraren och omgivningen, hur länge de kan användas – helt enkelt INFORMATION så att maskerna kan göra som mest nytta – det bjuder myndigheterna inte på. Istället staplas hindren upp som att folk petar sig i ansiktet. Allt för att folk ska låta bli att skydda sig med alla medel, inklusive mask, som finns. Det är förstås inte avsikten att fler än nödvändigt ska dö, men det riskerar att bli resultatet.

Hur kommer det sig att man har ansiktsmask på sjukhusen? Vad svarar Tegnell på den frågan?

Franska Le Monde hade tidigt i pandemin en oerhört faktatät artikel, rikligt illustrerad, hur man sätter på och hanterar sin ansiktsmask. Jag har inte sett något liknande i något svenskt media. Har jag missat så blir jag tacksam om någon av er läsare kan skicka länk så ska jag sprida.

Min fru och jag kan bara se en enda anledning till detta kompakta motstånd. Det är att de riktigt bra och skyddande ansiktsmaskerna är svåra att få tag på och att beredskapen fortfarande är undermålig. Då gör FHM en dygd av nödvändigheten, försöker tuta i oss att masker är kontraproduktivt och tornar upp hinder och svårigheter. Det är beklämmande, omoraliskt och cyniskt. Undra på att en stor del av vår omvärld skakar på huvudet.

Prestigen verkar ha blåst hål i huvudet på de ansvariga myndigheterna.

Paul Ronge

Pengarna eller livet – Coronakrisens hårda knäckfråga

I torsdags medverkade jag i P1 Morgon om den negativa Sverigebilden som uppstått i omvärlden utifrån att Sverige valde en annan väg i Covid-19-krisen (Intervjun med mig börjar 5 minuter och 37 sekunder in i klippet).

I en så komplicerad fråga hinner man inte få så mycket sagt på fem minuter och det är inget att säga om. Som gammal reporter vet jag ju att media måste tidsbegränsa och prioritera och jag är tacksam för de minuter jag fick.

Men det betydde att jag tvingades koncentrera mig på en fråga: Att Folkhälsomyndigheten (FHM) och regeringen som litade till den (eller gömde sig bakom den, välj själv) har agerat stöddigt och kaxigt i sin kommunikation. Jag använde ordet megalomani som betyder  storhetsvansinne. Det är hårt och har naturligtvis inte varit tonläget hela tiden. Men tillräckligt ofta för att kommunikationen blivit tondöv och bidragit till den negativa Sverigebilden

I inslaget tar jag bland annat upp statsepidemiologen Anders Tegnells fråga: ”Har hela världen blivit galen?” när han sommarpratade i P1.”Vi har gjort rätt och alla andra har gjort fel” blir slutsatsen. Och en sådan kaxighet straffar sig, framför allt eftersom vi så kapitalt har misslyckats med att skydda våra äldre äldre på vårdhemmen – det som skulle vara själva huvudstrategin för Coronabekämpningen.

Men givetvis hade jag många fler synpunkter på FHM:s  kommunikation, som inte fick plats i inslaget.

Här är några av dem:

När pandemin bröt ut i Wuhan  sa FHM att det var osannolikt att den skulle nå Sverige och även fortsättningsvis bagatelliserades länge hotet. Frilansreportern Emanuel Karlsten har granskat ett antal av de felbedömningar som gjordes.

Visst, viruset var nytt, betedde sig annorlunda mot tidigare virus och det var lätt att göra felbedömningar. Men det kaxiga anslaget i många av intervjuerna över tid är slående, mot bakgrund av hur mycket fel FHM hade.

Frågan om ”världen blivit galen”, kan lika gärna vändas till: ”Har Sverige blivit galet?”

Det bildades Facebook-grupper med titlar som ”Backa Anders Tegnell”. Snart lika passionerade och intensiva som om det handlade om en motsvarighet till AIK:s Black Army. Människor tatuerade in hans bild på kroppen. En ung kvinna stoltserar i media med att hon satt tatueringen på smalbenet!

Bara ”en kul grej”, kanske. Men samtidigt dör mängder av äldre äldre, just de som vi skulle skydda med vår strategi, det finns ingen eller bristfällig skyddsutrustning. Tal har uppmätts där vid ett tillfälle 37 procent av människorna på ett äldreboende dog. Och allt oftare ser vi att äldre sjuka döms till döden (aktiv dödshjälp?) där de får morfin istället för att man försöker rädda liv. Anhöriga träder fram och berättar att deras mor eller far skulle lämnats att dö om de inte hade gripit in och krävt intensivvård.

Tegnell medger visserligen misslyckandet med att skydda de äldre, men säger samtidigt att ”strategin har varit framgångsrik”. Det resonemanget låter för mig som: ”Operationen var framgångsrik, men patienten dog”.

Märk väl: Jag är inte personen att bedöma om vår strategi har varit rätt eller fel. Den debatten pågår samtidigt och jag håller med de insiktsfulla som säger att det säkert kommer att ta flera år innan vi har full kunskap om vad som var rätt väg och vilka lärdomar vi med säkerhet kan dra.

Just detta gör det än mer skevt att redan nu, när dödstalen på grund av Covid-19, nått 5.500 slå fast att strategin varit framgångsrik.

Varje dödsfall är en tragedi i sig, det tror jag alla vill hålla med om.

Hur kan det då komma sig att Anders Tegnell ställer upp, med midsommarkrans runt håret, i P1 Sommar och kåserar om Spanienresor och annat medan pandemin fortfarande härjar och tar liv eller ger förskräckliga lidanden för många intensivvårdade?

Var finns omdömet hos FHM? Kunde myndigheten inte ha nobbat med hänsyn till att det ytterst allvarliga läget inte gör det lämpligt för statsepidemiologen att sitta och kåsera? Jag har inga synpunkter på P1, som jag förstått fick utstå mycket kritik från lyssnare. De vill ha många lyssnare och klick på webben. Jag tycker bara det visade så otroligt dåligt omdöme och förvånas över att ingen på FHM reflekterade och satte stopp för det.

Mycket i FHM:s kommunikation ger mig känslan av dolda agendor och det är i sig illavarslande.

Till exempel det myndigheten förnekar att det i strategin ingick att uppnå flockimmunitet redan i juni Varför förneka något som vi alla kunde ta del av i maj? Jag uppfattar att FHM tog hänsyn till ekonomin, det var hela grunden till strategin att vi skulle hålla Sverige så öppet och undvika en lock-down. Yngre och yrkesverksamma, som inte utstod så stora risker, skulle få vara igång om de inte hade symptom. Äldre på hem skulle inte få besök av anhöriga och de som var hemma skulle hålla sig i frivillig karantän.

Där de flesta andra länder satte ”rädda liv” som enda och avgörande mål, valde FHM att också ta hänsyn till ekonomin. Det är inte FHM:s jobb, myndigheten ska enbart fokusera på a.tt rädda liv och det gjorde den inte. Enligt New York Times har vi blivit ett varnande exempel som inte ens lyckades bättre med ekonomin genom valet av strategi.

Pengarna eller livet är ju Coronakrisens hårda knäckfråga. Ett samhälle kan inte vara i respirator hur länge som helst, när ekonomin dör så dör också många av andra orsaker än Corona. Men stora delar av omvärlden valde linjen: ”Först räddar vi liv, sedan får vi ta hand om ekonomin”.

Åtminstone visar en sådan linje empati, att man sätter människan främst. Det är förstås mycket lättare att kommunicera.

Så till min sista käpphäst: Den om ansiktsskydden. I stort sett hela världen, nu till och med Covid-19-förnekaren Jair Bolsonaro ser fördelar med ansiktsskydd. Redan på Arlanda måste vi ha ansiktsskydd.  FHM har med krystade förklaringar gått emot strömmen. Det skulle göra att folk blev mindre försiktiga, det skulle göra att människors händer mer åker upp i ansiktet och så vidare. Håll avstånd och tvätta händerna, var FHM:s enda råd.

För mig låter det som att man gjorde en dygd av nödvändigheten. Vi hade helt enkelt inte ansiktsskydd så det räckte och lagret av skyddsutrustning var obefintligt. En mängd personal, som stoiskt och modigt gjorde sitt jobb, trots avsaknaden av skyddsutrustning, bidrog sannolikt till att smittan blev så kraftigt spridd på äldreboendena.

När man misstänker att orsakerna som anges inte är de verkliga och att det finns dolda agendor minskar ju förtroendet för kommunikationen.

Men för att avsluta något mindre dystert: Att inte stänga skolorna verkar ha varit ett utmärkt drag. Ock kanske kommer det om några år att visa sig att det gick lika bra (läs dåligt) oavsett vilka strategier olika länder tog. Men jag hoppas ledarna då har den goda smaken att inte beteckna sin strategi som ”framgångsrik”. 5.500 döda, där vi är nu, kan inte ur någon aspekt som tar hänsyn till de tragedier som skett, betecknas som framgångsrik.

Paul Ronge

Hur börja jobba igen utan att riskera livhanken?

Jag tror ingen av oss födda efter Andra världskriget har varit med om något mer samhällsomvälvande än det vi nu samfällt, som nation, upplever. Coronasmittan, COVID-19 har lagt en förlamande hand över Sverige, Europa och världen.

Det tar fram det bästa och det sämsta hos oss: en del av oss går nästan ner i diket eller ut på vägen av hänsyn till andra och för att undvika smitta på vårpromenaden, andra sitter och njuter av vårsolen som packade sillar på utomhusserveringar i Stockholms innerstad.

Vi blir både mer eniga och mer splittrade. 22 forskare gick till urskiljningslös attack mot Folkhälsomyndigheten i DN Debatt, dessutom grundade på felaktiga siffror. Vad jag tycker framgår här i Resumé där jag ingår i en expertpanel om krishantering. Alla omdömesgilla förstår att vi måste följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer och att vi helst ska gå ännu längre. Låta bli att åka kollektivt, jobba hemifrån och undvika alla fysiska kontakter  om vi tillhör riskgruppen.  Och helst träffa våra nära och kära utomhus. Om vi kan förstås! Vi som kan gå i frivillig karantän bör skänka en varm och tacksam tanke till de som inte kan, som riskerar att själva dra på sig smittan och ytterst sina liv genom att vårda,  städa, köra buss, stå i ICA-kassan. Utan alla dem som MÅSTE jobba skulle ju hela Sverige förlamas. Människan på äldreboendet kan inte vårdas på avstånd med dator och Zoom-app.

Själv har jag inte varit inne på jobbet på över en månad,  vi fixar och donar hemma, tar långa skogspromenader och umgås med barn och barnbarn via FaceTime. Man försöker finna någon sorts harmoni i en ruggigt obehaglig tid.

Så fort man slår på TV:n påminns man. Nya dödssiffror. Kaos i New York City. Flygbolag, hotell och restauranger går på knäna. Börsras. Konkurser.

Och mitt upp i alltihop måste ju hjulen börja snurra igen, även om allt kanske aldrig blir riktigt som förr.

Kärnfrågan för mig blir: Hur ska jag kunna börja arbeta igen utan att  i onödan riskera livhanken både på mig och min fru?  Jobba är ju det bästa jag vet, utom att umgås med familjen.

För mig ligger svaret i digitaliseringen. Våra två äldsta söner arbetar på PR-jätten  Edelman i London. Där arbetar nu hela kontoret hemifrån och lyckas via nätet och kreativitet på distans hålla igång sin verksamhet.

Alla kommer att påverkas. Alla kommer att behöva kompromissa och anpassa sig till ett ”post-Corona”.

Jag ser till exempel det inte som särskilt sannolikt att jag kommer att genomföra någon medieträning fysiskt nära på det sätt jag gjort i 22 år, under den närmaste tiden. Med kameran nära ansiktet på en intervjuperson, där jag ställer hårda och känsliga frågor för att min kund ska klara sig när de riktiga journalisterna kommer med sin skarpa ammunition.

Går det att göra lika bra på distans, med deltagarna uppe på Zoom, GoToMeeting, Microsoft Teams eller någon av de andra konferens och seminarie-apparna?

Jag vet inte. I maj håller jag min första distansföreläsning. Den sker på engelska för Journalisthögskolan (JMG) i Göteborg som har en internationell utbildning i krishantering.

Jag ser ändå ett antal möjligheter. Via distans kan jag jobba hemifrån med vem som helst, var som helst utan att behöva lägga restid, bo på hotell eller hyra lokal för seminarier eller hyra utrustning. Självklart betyder det att jag kan sänka priset på mina erbjudanden ganska rejält.

På det här sättet tror jag alla kommer att försöka agera, hitta nya lösningar för att rädda sina verksamheter.

Jag skänker en tanke till min älskade morfar som var en trygg och uppskattad provinsialläkare i ett litet samhälle vid Donau. Tills Röda armén kom stormande och hans lilla familj fick fly huvudstupa till Tyskland där de togs om hand av de allierade. Min morfar och mormor hamnade i Sverige och – över 50 fyllda – lärde han sig språket, blev tandläkare och fann en ny trygghet här.

Anpassningsförmåga är väl något av det mest fantastiska med människan!

Paul Ronge