”….och så vänder vi på bladet och vad hittar vi väl där..?”
Man måste vara bra gammal för att komma ihåg Owe Thörnqvists gamla schlagerdänga från 1950-talet.
Vem vet hur kungen tänkte när han inför den församlade pressen förklarade att det som hänt hände för länge sedan, och nu ville han ”som ni journalister” vända blad. Hela presskonferensen ser ni här.
Men sannolikt menade han att nu var skandalboken ”Den motvillige monarken” och allt skvaller om kaffeflickor överspelat. Ett stort antal bedömare, bland andra jag själv, avrådde från att kommentera boken och ansåg att det var under kungens värdighet att kommentera skvaller om sitt sexliv. Andra ansåg tvärtom att det var ett genidrag av kungen att stå ensam inför en skog av mikrofoner och skämta bort alltsammans.
Här diskuterar jag detta med bland andra författaren Thomas Sjöberg, hovexperten Daniel Nyhlén och PR-konsulten Dominika Peczynski i Lennart Ekdals Kvällsöppet i TV4.
Uppenbarligen uppfattades ändå kungens uttalanden som en bekräftelse på att det mesta i skvallret var sant. För kvällspressen gick proppen ur och boken beskrevs sida upp och sida ner.
Rätt snart efter presskonferensen vände vi blad och då kom Camilla Henemarks bekännelser i Expressen.
Hon hävdade att hon inte hade givit sin version om inte kungen först kommenterat boken på presskonferensen.
Kungen fick nya frågor om skandalboken i Kina (”vilken bok? Här i Kina har de också en intressant bok!”) och åter på svensk mark skämtade han igen (”jag har skjutit så mycket så jag har blivit lite döv, jag hör inte”)
När vi idag vänder blad i Svenska Dagbladet läser vi att allt fler vill se kronprinsessan Victoria på tronen, bara 51 procent tycker att kungen ska fortsätta.
Detta föreslog också jag i en tidigare bloggpost, även om jag där kanske borde ha tillagt att det är rimligt och mänskligt om Victoria och Daniel först vill ha några år som småbarnsföräldrar innan livet i det offentliga akvariet drar igång på allvar.
Vänder vi blad i Expressen idag så hittar vi ett stort uppslaget reportage om drottning Silvias fars nazistiska förflutna, uppgifter som bygger på avslöjanden i TV4:s Kalla Fakta ikväll.
Och för några dagar sedan var det prinsessan Madeleine som fick figurera som dåligt exempel för unga flickor som börjar röka.
Och här ligger sensmoralen: En kris som inte hanteras rätt direkt blir på sikt lätt ohanterbar. Kungahuset har hela år 2010 varit under luppen – all kritisk granskning som kommer från olika håll sargar och försvagar. Jag har som krishanterare sett hur det snarare är regel än undantag att en kritisk granskning plötsligt börjar gälla många saker. I Hasse Ericsons fall 1980 var det allt från spritrepresentation till ny Mallorcaresa, till privat utnyttjande av Transports vaktmästare till skattefusk. I Mona Sahlins fall har vi sett att det gällt allt från politisk kritik till kritik för för dyr handväska. För att inte tala om hur rubrikerna såg ut i det förra fallet under Toblerone-affären 1995.
Jag säger inte att skandalerna och den negativa publiciteten kring kungahuset nu riskerar att fälla monarkin. Men om du varit med om att ha flera sjukdomar efter varandra så vet du att det är just då som du är extra sårbar för nya infektioner.
Kungen har i krisen kring skandalboken, som vi ännu inte kan fastslå är över, valt att inte lyssna på sina rådgivare.
Nu har hovet utsett ny informationschef efter Nina Eldh, Bertil Ternert. Han är en mycket rutinerad och respekterad kommunikationsexpert från Försvaret och SAS, som framgångsrikt hanterat en mängd kriser. Låt oss hoppas för kungens egen skull att han väljer att lyssna på honom.
Andra skriver intressant om samhällsfrågor.
/Paul Ronge