Julian Assanges alla överklaganden och juridiska spetsfundigheter hjälper nog inte, nu tvingas han till Sverige för en rättsprocess kring misstänkt våldtäkt och sexuella ofredanden.
Under den långa tiden i engelsk exil har Assange marginaliserats och och Wikileaks passiviserats. I november 2011 utbröt en märklig diskussion om huruvida det var rätt eller fel av Harald Ullman att ta uppdraget att agera PR-byrå åt Julian Assange. Pontus Nyström på Brand PR ansåg att det kunde hota rättssäkerheten att en PR-byrå hjälper den ena parten i en rättstvist.
Jag kan inte förstå det resonemanget. Jag har arbetat i PR-branschen i cirka 14 år. Jag har jobbat med stora läkemedelsföretag i mutskandaler, företag som blivit anmälda av sina fack till arbetsdomstolen, företag som rättsligt prövats angående olagliga kartellbildningar och mycket annat. Självklart använder företag och organisationer också PR-expertis när de hamnar i juridiska dilemman. Jag kan helt enkelt inte begripa hur Nyström tänkte, eller kunder som flyr.
Den viktiga frågan är snarare: Hur ser Assange PR-strategi ut? Ta till exempel *detta fullständigt crazy utspel.
I juni för precis ett år sedan satt jag på min veranda och åt strömmingslåda och drack öl med goda vänner. Plötsligt ringer min mobiltelefon. Det är Julian Assange som undrar hur jag ser på hans fall. Jag ber att få återkomma efter tid att göra research. Nästa gång vi hörs är någon vecka senare. Jag är då på väg att köra bil till Frankrike och blir stående vid en mack i Östergötland när han ringer upp. Vi talas vid i en hel timme. Då, när han ringer, har jag en klar linje:
– Du har inte en chans att få stöd och sympati i våldtäktsfrågan, säger jag. Ingen gillar det du har gjort, oavsett om det är brott eller ej. Men det bästa du kan göra är att frivilligt komma till Sverige och ta rättsprocessen. Du får sannolikt som mest böter. Låt en bra advokat, typ Peter Althin, tala för dig i våldtäktsfrågan och säg inte själv ett pip. Du kan nog däremot skapa kraftig opinion mot att du inte ska utlämnas till USA. Det är den viktiga frågan och där tror jag du kan få stort stöd av en svensk allmänhet. När dom fallit slutar våldtäktsfrågan att häkta fast vid dig och du kan återgå till Wikileaks. ”It will be over and done with”.
Assange lyssnar, ställer smarta följdfrågor till mig. Precis så lyhörd och intelligent som ryktet säger att han ska vara.
Väl i Frankrike skickar jag en offert. Det är oerhört viktigt för mig, kanske speciellt i detta fall, att ta marknadsmässigt betalt. Jag är inte en sympatisör till Wikileaks utan säljer min professionalism. Pro bono arbetar jag bara för en organisation som Läkare utan Gränser där jag känner att jag till 100 procent sympatiserar och vill bidra. Ett tungt inslag i min offert är att vi ska bygga en kommitté för att utverka ett tvingande löfte från regeringen Reinfeldt att inte utlämna Assange till USA.
Jag har senare förstått att Assange inte hade några pengar och det kan ha spelat in i beslutet att inte ta min offert.
För sedan gör Assange alltså precis tvärtom. Ungefär ett år efter att jag rådde honom att frivilligt komma hit, blir han mer eller mindre hitsläpad. Allt fokus ligger på våldtäktsfrågan och hans PR-man Harald Ullman har också kört fram som huvudbudskap att han kommit fram till att ”Assange är oskyldig”.
Den 27 november förra året hade Ricki Neuman en mycket intressant och tankeväckande artikel i Svenska Dagbladets kulturdel om hur de mäktiga internationella kreditkortsföretagen med sin bojkott knäcker Wikileaks. I artikeln ställs den berättigade frågan varför ingen reagerar mot det odemokratiska i detta. Jag tror att sanningen är att Assange ända från början i denna process gjort precis allting fel. Anklagelserna mot honom har blandats ihop med Wikileaks varumärke såsom oberoende sanningssägare. Allt har blivit en grå smet som människor inte känner något engagemang för. Hans och organisationens farhågor att han skulle utlämnas till USA av Sverige har inte uppfattats som trovärdiga.
Tvärtom kritiseras Assange av professorn i civilrätt Mårten Schultz för att svartmåla det svenska rättsväsendet. Schultz försäkrar att Assange inte kommer att bli utlämnad och jag, som inte har någon juridisk kompetens, kan ur PR-synpunkt säga att det nog vore politiskt självmord av regeringen Reinfeldt om den skulle sätta Assange på ett plan till USA.
Assange har, i hög grad genom egna självmål, sänkt Wikileaks till en grad där organisationens själva existens är hotad.
Andra skriver intressant om Assange.
/Paul Ronge
* Uppdatering: Jag har just fått ett mejl av Al Burke, en journalist som skrivit utförligt om Assange-fallet, apropå min länk ovan om detta fullständigt crazy utspel . Han skriver:
”Det stämmer att utspelet i Aftonbladet som du hänvisar till (i din betraktelse ”Så rådde jag Assange…”) är korkat, men i själva verket är det ett påhitt av Aftonbladet. ”
Han bifogar följande pressmeddelande som ju visar att Aftonbladet fullständigt övervinklat denna historia. Min fundering är då: Om Assange och hans medhjälpare i själva verket anammat mitt ett år gamla råd om att bilda en seriös kommitté mot utlämning och inte ge sig in i det juridiska träsket om våldtäktsanklagelserna – varför började då inte det arbetet för ett år sedan? Nu är det sannolikt för sent och opinionen har, efter alla juridiska turer och piruetter, tröttnat.
Uppdatering 2: Inspirerade av detta blogginlägg besökte Cissi Wallin, TV4 Nyhetsmorgon mig idag (10/6) i min trädgård för att diskutera Assange i synnerhet och krishantering i allmänhet. Till er som vill titta: Samma eftermiddag klippte jag gräset. 😉
Uppdatering 3: Så kom då till slut det utspel från Assange som jag rådde honom till för ett år sedan. Från en svajig fristad på Ecuadors ambassad. Frågan är om det inte är för sent efter alla turer…
Väldigt bra formulerat.
Tack, Tomas!
Skarp analys. Intressant med frågan om rättsfall och PR.
Jag tror också han hade vunnit otroligt mycket för att åka till Sverige på eget initiativ och sedan bildat opinion mot eventuellt utlämnande till USA.
För Assange egen skull och Wikileaks varumärke hade det varit mycket effektivare. Folk tenderar att glömma saker snabbt (eller så tar andra ting upp deras fokus) och opinionen mot utlämnandet hade varit det senast ”stora” i medierna. Assange hade slutligen till större delen blivit förknippad med utlämningsfrågan i folks minnen.
Har bara läst som hastigast eftersom jag då följde en del av debatten. Skrev dock i förrgår att jag inte höll det för alltför osannolikt att han inte skulle bli utlämnad, angav 50/50-sannolikhet. Högsta domstolen i England var inte enig, det blev 7-2 i omröstningen om jag kommer ihåg rätt vilket indikerar att jag inte var helt borta i min bedömning.
Den intressanta frågan rör emellertid inte våldtäktsanklagelserna och inte ev utlämning till USA utan rättssäkerheten i Sverige – som påverkar en del av Sveriges varumärke.
1. Assange har öht inte hörts en enda gång av åklagarna ännu (såvitt jag vet; inte hundra procent uppdaterad) och efter att bara ha hört den ena parten och inte ens ha pratat med Assange så tar svenska myndigheter till ett extremt tungt artilleri och håller fast vid det med en dåres envishet. Förre lagmannen Brita Sundberg-Weitman hävdar att det strider mot proportionalitetsprincipen. Jag anser att hon har rätt. Hon är för övrigt den som jag anser bäst har fört ett vettigt intellektuellt resonemang om hela proceduren i detta, bland annat på http://www.newsmill.se .
2. Åklagare och Polis extrapolerade själva vad tjejerna sagt och satte egna etiketter på vad de sagt. a) Tjejerna anmälde inte för våldtäkt utan ville fråga om de kunde få Assange att genomgå test för ev sexuellt överförbara sjukdomar. b) Åklagarna extrapolerade att ena flickan sov när Assange påbörjade en sexakt med henne när hon eg sa att hon halvsov. Skillnaden kan sägas vara väldigt liten, men har betydelse för om hon stoppade det påstådda övergreppet eller inte, men det allvarliga är att det som trots allt är ena parten i detta, åklagaren, fantasimässigt förstärker vad som sagts och vad som skett genom att lämna oriktiga uppgifter för att på någon måte förstärka, förbättra och motivera sitt eget agerande. [Låt mig jämföra med ett egenupplevt case. Min 14-årige son var med kompisarna och lekte ”krig” med soft air guns (som skjuter plastkulor ca 7-10 meter) i en närbelägen skog och jag själv blev senare åtalad för vapenbrott p.g.a. detta (men helt frikänd!). Kvinnliga polisen som privat var ute på en joggingrunda i spåret bredvid ringde efter en patrull som plockade upp de fyra grabbarna. I polisrapporten skrev hon att hon inte kunde avgöra om det var riktiga pistoler eller leksakspistoler förrän hon kom till polisstationen ca 2,5 timmar senare, vid 20-tiden på kvällen. Min 14-åring kommenterade detta så här: ”Men då ljuger hon ju. Poliserna provsköt ju pistolerna med våra plastkulor innan vi skjutsades hem”. Detta var ett liknande sätt att förstärka vad som faktiskt hänt för att motivera att de drog igång utredning hos polisen som resulterade i en process mot tre ”Svenssons” med flera åklagare, tre försvarsadvokater och en entimmes förhandling i tingsrätten till en kostnad närmare 100 tkr för samhället]. Vad jag vill säga med detta är att man måste inse att poliser och åklagare har en helt annan agenda; de är parter, inte alltid allmänhetens härförare.]
3. Sen har vi det att åklagarna lite kaxigt underlåter att förhöra Assange när han inte får lämna Sverige under drygt två veckor men så snart han lämnat så kräver de att han skall komma hit för förhör (ett förhör sker då i partsintresset åklagarens lokaler, i praktiken under ett konkret hot om att omedelbart fängslas igen). De väljer alltså inte det naturliga alternativet att åka till honom i London för förhören. Åklagarna hävdade okunnigt att detta inte var tillåtligt enligt svensk lag. Deras påstående var felaktigt! Förvisso nästan försvarbart okunnigt, för det är inte alltid lätt att hålla koll på alla detaljer i juridiken, ssk inte sedan vi gick med i EU som skall ha ett ord med i spelet, men de hade kunnat backa när de uppmärksammades på felet. Det gjorde de inte.
4. I hovrättens avgörande presiderade en person som strax dessförinnan var åklagare i chefsposition, därtill en av den beslutande åklagarens förre chefer. Tillåtligt, men enligt min mening inte alls lämpligt om man accepterar att åklagarna i praktiken är part. Skråtänkande finns även hos åklagarna.
Så, den stora fråga som allt detta kokar ned till är den svenska rättssäkerheten och hur det påverkar varumärket Sverige. Den svenska åklagarmyndigheten har agerat ”sturigt”, emellanåt helt felaktigt och ofta jävligt olämpligt. Rättsäkerheten är enligt min mening tyvärr i gungning, trots att vi har haft och har ett starkt och bra rättssystem. Men det finns mycket stora brister i det och det blir dessvärre sämre och sämre. Bara för att vi redan från början tillhör den kanske bästa kvartilen så försvarar inte det att vi skall försämra. – Om Assange är skyldig eller oskyldig, det kan jag dock inte säga något säkert om.
Oavsett om det är en bra eller dålig strategi för Assange (och på kort sikt tror jag också att den är dålig), så är åtminstone jag tacksam för att strålkastaren riktas mot det svenska rättsväsendet, som har dokumenterade brister i rättssäkerheten när det gäller sexbrottmål. Se Göran Lambertz rapport ”Felaktigt dömda” som väckte en hätsk debatt när den publicerades år 2006.
Media har ägnat sig åt en exempellös smutskastningskampanj i fallet Assange, som började redan med läckandet av hans namn till Expressen. Sedan dess har vi sett otaliga exempel på hårda vinklingar blandat med missförstånd och ofta rena osanningar. Detta är lätt att konstatera genom att jämföra medias rapportering med de fakta som finns i det läckta polismaterialet.
Om Assange verkligen är oskyldig (vilket många omständigheter trots allt talar för; chefsåklagare Eva Finné kunde inte ens hitta någon brottslig gärning i kvinnornas utsagor, och att de inte själva ansåg sig utsatta för övergrepp har Claes Borgström förklarat med att de ”inte är jurister”) så har jag full förståelse för att han slåss för att bli rentvådd i media innan han underkastar sig ett svenskt rättsväsende, vars hantering av fallet redan varit minst sagt häpnadsväckande. Lägg därtill risken att domstolen låter sig påverkas av den blodtörstiga stämningen i media eller andra typer av påtryckningar (Da Costa- och Pirate Bay-målen är två kända exempel på detta), samt att det för åklagaren gått prestige i ärendet och att hon genom sin osmidiga hantering har målat in sig i ett hörn där åtal och en fällande dom är det enda alternativet. För hur skulle det se ut om hon lade ner målet efter denna fantastiska internationella cirkus?
Om jag inte missförstår dig så tycker du att det skulle vara bättre att helt enkelt acceptera risken att bli fälld och hoppas på att straffet blir lindrigt, helt oavsett om Assange faktiskt är skyldig eller ej. Allt för att ”få det överstökat”. Men vad händer sen? Hur stort folkligt stöd tror du att en dömd våldtäktsman får när USA begär honom utlämnad efter två år i finkan, långt borta från det mediala strålkastarljuset? Fallen Beltran och Butt ger väl någon sorts fingervisning om hur en fällande våldtäktsdom påverkar det personliga varumärket.
Nej, Julian Assange gör oss alla en tjänst genom att sätta fokus på det svenska rättsväsendet och svensk drevjournalistik. Just nu är det obehagligt för alla berörda parter, men i längden tror jag att det är det enda rätta.
Alltid lika intressant och välformulerat. Och spännande att lyfta fram perspektivet rättssäkerhet kontra PR. Det här är ju ett väldigt bra exempel där just det juridiska försvaret och PR-expertisen bör gå hand i hand för att få bästa möjliga resultat för kunden.
Assange bör självfallet ha köpt din PR-strategi och tagit sig hit frivilligt.
Kan det inte vara så att Assange själv är (eller har blivit) i maskopi med USA. Det verkar ju nästan så…
Assangefallet tycker jag är allt det Caremafallet påstås, men inte verkar, vara. Hans agerande, brottsligt eller inte, är fullkomligt smaklöst och irreparabelt. Kan det verkligen ’lösas’ med PR? Är det ens önskvärt?
Göran: Som framgår i min bloggpost skulle jag inte vilja driva PR för att Assange har rätt i fråga om sexanklagelserna. Det är en juridisk process och den skulle jag ha låtit ha sin gång, eftersom alternativet skulle vara att genom ganska smutsig PR försöka angripa kvinnorna. Mitt angreppssätt skulle vara att Assange måste låta rättvisan ha sin gång, men att kräva bindande löften från regeringen Reinfeldt att han inte utvisas till USA. Assange valde, som ju framgått en annan väg, med Harald Ullman som konsult. Duger det som svar för dig också, David B?
Paul: Tack för ditt svar! Men att bedyra sin oskuld, och att påpeka märkligheter i rättsprocessen och i medias rapportering är väl knappast samma sak som att ”angripa” kvinnorna? Dessutom är ju kvinnornas juridiska ombud en regelbunden gäst i morgonsofforna (något som i sig nog ter sig groteskt för den som är van vid Common Law, där dylikt beteende kallas ”contempt of court”).
Hur tycker du att man ska bemöta målsägandesidans mediala utspel, som ju faktiskt åsamkar stor skada, utan att det ska uppfattas som ett angrepp?
Varför behandlas dessa kvinnor så varsamt? Trots allt är det de som påstår att sexuella ofredanden skett i samband med att de av kåthet inbjudit Assange. Hur är egentligen deras trovärdighet?
Paul, tack för ditt svar men jag förstod nog inte riktigt vad du menade?
David B: Vad jag menar är att jag inte ville driva PR kring det du kallar ett ”smaklöst och irreparabelt” beteende, dvs sexanklagelserna – det skulle advokaterna få hantera. Det var alltså inte det jag ville ”lösa” med PR. Jag ville få fokus på frågan om att han inte ska utlämnas till USA, vilket ju är Assange största skräck.
Har jag nu uttryckt mig tydligare nu?
Har åklagare Ny förvägrat Assange förhör i snart två år i England så finns det ingen anledning att betvivla att hon är kapabel att rulla tummarna i minst två år till – för i Sverige finns det unikt nog ingen begränsning för hur länge en person kan sitta inburad utan kontakt med yttervärlden i väntan på förhör, något som Assange är mycket väl medveten om, och något som inom parentes renderat Sverige ett antal försmädliga prickningar av EUs tortyrkommission, liksom vår beredvillighet att skicka människor till tortyr så fort USA knäpper med fingrarna.
Intressant i sammanhanget är också att åklagare Ny, som i sitt vanliga jobb på UC-GBG har ansvar för att fundera ut nya rättstillämpningsprinciper, faktiskt uttryckligen har sagt sig vilja sätta i system att hålla oskyldigt sexanklagade inburade så länge åklagaren önskar.
Sveriges rättssystem är precis den karikatyr som har beskrivits av Assange. Ett rättspositivistiskt system som styrs av politiska preferenser.
Enbart det faktum att en aktiv politiker, tillika feministisk aktivist, har möjligheten att riva upp en överåklagares nedläggningsbeslut genom sina personliga kontakter räcker för att ifrågasätta Sverige som rättsstat. Hela Sveriges sexuallagstiftning är för övrigt ett moralistiskt rättsmoras.
Men Mårten Schultz är känd för sitt försvar av den politiska makten och moralismen.
Tack Carina, för att du hittat min blogg och kommenterat.
Tre saker:
1. Du länkar inte dina råd till Assange. Rådde du honom att se till att bygga upp en kommitté på plattformen att tvinga regeringen Reinfeldt att utfästa sig att inte utvisa honom till USA, samtidigt som du rådde honom att komma hit till Sverige, frivilligt ta rättsprocessen och låta advokaterna kommentera den? Stämmer det, framför allt med kommittén, är du lika mycket PR-konsult som en skicklig författare.
2. Du har rätt i att jag inte läst din blogg och därmed inte ”snott” dina idéer. Men de råd jag gav Assange i mobilen var gratis, liksom allt jag skriver på denna blogg är gratis rådgivning. Hade jag fått ett uppdrag så hade det kostat.
3. Att mina råd bara var ”common sense” enligt din uppfattning gör det väl extra märkligt att han inte följde dem? Det är just detta som var min poäng i TV4 Nyhetsmorgon idag. Är man i kris tänker man inte klart och rationellt, då behöver man råd utifrån. I många fall räcker det med ärliga vänner, ibland – framför allt när kriserna är mediala – behöver man professionella krishanterare som jag.
Hej Paul!
Naturligtvis borde han lyssnat på dig! Fullkomligt obegripligt att inte hans advokater begriper att bara tanken på att Sverige skulle lämna ut Assange till USA är befängd!
Ovasett dom i våldtäktsmålet skulle ingen vettig svensk gå med på att överlämna Assange i armarna på USA. Om det är något land med ett skakigt och obegriplig rättsystem är det just USA. Där är det domaren som sitter på all makt i slutänden. Hysteriskt!!!
Men det är oerhört fräckt av Assange att bara ”säga Thank you” och inte betala! Mig veterligen lever inte heller Assange på ”tack ska du ha”!
Ramona: Tack för vänliga ord, men det blev ju bara ett långt telefonsamtal med Assange. Jag begärde inga pengar för det. Men hade jag fått ett uppdrag utifrån det jag ville göra professionellt, enligt offert, så hade han fått betala. Idag är jag lika glad att det inte blev något, eftersom Assange så uppenbart har valt en annan linje.
I övrigt hoppas jag din senaste bok går bra och att du får en jättefin sommar!
Hej Paul!
Tack för dina fina ord. Och jag önskar också dig en härlig sommar.
Ps.Boken går jättebra:)Ds.
@Ramona Fransson: En kommentar.
Jag tycker du har gravt fel när det gäller det amerikanska rättssystemet. Jag hävdar med bestämdhet att rättssäkerheten i det amerikanska rättsystemet generellt sett är avsevärt högre än i Sverige. Det innebär inte att det inte finns djupa, svåra brister efter mitt sätt att se det. Straffen är annorlunda och groteskt långa, det krävs pengar för att hävda sin rätt och det finns domare som så att säga går bärsärk i systemet. Men att domarna ensamma skulle sitta på makten är helt fel, vilket illustreras av jurysystemet där juryn fäller avgörandet skyldig/oskyldig och domaren i princip bara bestämmer storlek på böter eller längd på inlåsning. Men i Sverige så dömer vi emellanåt till inlåsning på grunder som inte för en sekund skulle passera i det amerikanska systemet. När vi får läsa om ngt skumt i den svenska kvällspressen om U.S.A. så är det nog oftast sant, men så apart även i U.S.A. att det är just därför som det når den svenska mediavärlden. Vad har jag då för grund för att så bestämt påstå detta?
Jag pluggade juridik i U.S.A. 1977, jag har bott i U.S.A. i ett par omgångar. Efter min examen några år senare, då min dåvarande fru forskade i U.S.A. och jag var ”hemmaman”, så vistades jag tidvis på en amerikansk advokatbyrå där jag ”forskade” i ett specifikt juridiskt problem för mitt eget höga intresses skull. Lärorikt att umgås med proffs i systemet. Men framförallt så ”satt jag av” tid i den lokala domstolen för att lära och förstå deras rättsystem. Det gjorde jag under så många veckor/månader att en av de äldre domarna till slut bjöd ut mig på lunch och undrade vad jag var för underlig kuf som satt där dag ut och dag in. Otroligt lärorikt. När jag kom hem satt jag ting i svensk domstol. Därefter har jag arbetat som bolagsjurist i 7 år och som advokat i Sverige i 16 år. Jag betraktar mig som en empatiskt lagd humanist.
Redan när jag kom hem till Sverige och trädde in i tingsrätten som notarie så hävdade jag det där om att rättssäkerheten i det svenska rättssystemet är markant sämre än i U.S.A. Det var fan inte ngn på ”min” domstol som trodde mig då och de gör det sannolikt inte idag heller för vi matas fortfarande med groteska – men ej representativa – rapporter från U.S.A. Men jag vet att jag har större direkt erfarenhet än de flesta andra och vidhåller min ståndpunkt. Och står för det!
Dessutom är det i rättsäkerhetshänseende en avsevärd skillnad under förundersökningsstadiet där övergrepp från åklagare och polis kan passera utan konsekvenser i Sverige och där åklagare har alltför långtgående befogenheter. Det händer även i U.S.A., men där finns det trots allt kraftfulla remedier mot sådana övergrepp för den som orkar driva sådant. Varför har vi inte det i Sverige?
Min största besvikelse över det amerikanska rättsystemet och rättssäkerheten där är President Bush’s Guantanamo. Har svårt att förstå just det. Och kan definitivt inte acceptera det.
Just my two cents.
Stefan: Tack för att du tillför värdefull kunskap, men här tror jag du måste se det specifika med fallet Assange. SKULLE han bli utlämnad så är det sannolikt livstid eller till och med dödsstraff (om det juridiskt går att utfärda) för landsförräderi eller liknande som väntar. Tror han betraktas med samma ursinne som Bin Ladin. Jag respekterar den oron, eller snarare skräcken, hos Assange. Just Guantanamo, som Obama trots löften inte stängde, visar hur långt USA kan vara beredda att gå för att krossa fiender. Det var bland annat därför jag för ett år sedan föreslog Assange bildandet av en kommitté med uppgift att få regeringen Reinfeldt att ge bindande garantier att en utlämning inte kommer att ske.
Stefan, går det att komma i kontakt med dig? Har några frågor som du verkar vara helt rätt person att ställa till. Paul R har min e-postadress om du vill gå den vägen.
@Paul Ronge: Jag instämmer i din slutsats, men det motsäger inte vad jag skrev tidigare i morses. Jag skulle lika gärna kunnat avslutat det inlägget med följande konklusion.
Om jag var Assange så skulle jag med min – i och för sig begränsade – brottsbalkskunskap inte vara precis 110 % säker på att inte utlämning skulle kunna aktualiseras om han kommer hit, vilket då skulle ”låsa in” Assange under ganska lång tid i avvaktan på prövning i Sverige. Det är visserligen väldigt osannolikt, men kanske inte uteslutet. Jag är dock inte tillräckligt kunnig i detaljerna och spekulerar lika mycket som andra. Min ”gut feeling” bara. Eventuell utlämning förutsätter nog vissa utfästelser från U.S.A. pga följande:
Jag är som nämnt inte särskilt kunnig på straffrätt men har för mig att Sverige inte utlämnar om den som utlämnas riskerar utsättas för ”capital punishment”, vilket i korta ordalag innefattar dödsstraff, kroppsstraft typ prygling, stening och liknande.
Beträffande Assange igen så tror jag inte regeringen kan gå in i saken på det sätt du skulle önska via statsministern och som du pratade om på TV och skrev om ovan. Tror inte vår juridik tillåter det, men då är jag ”way out” utanför min kunskapsnivå. It’s my hunch feeling. Regeringen kan benåda för att slippa ex vis ett straff för våldtäkt, men inte lägga sig i ett utlämningsbeslut. Tror jag.
Om Assange skulle utlämnas, oavset från vilket land och av vilke orsak, så tror även jag att jag han är stenrökt i U.S.A. Det visar Guantanamo. Då har det inte med den rättssäkerhet i U.S.A. att göra, det som jag kommenterat ovan, utan att deras legala system innebär att han de facto begått ett brott för vilket han skall straffas. Så ur juridiskt perspektiv är det egentligen två skilda saker.
Vad jag ville invända emot i min kommentar tidigare i morse var uppfattningen att vi skulle ha så jävla hög rättssäkerhet i Sverige jämfört med ex vis U.S.A. Det har vi inte. Rättssäkerheten är större i U.S.A., vilket då bara innebär att kravet på bevisning för en fällande dom är högre. Deras straffrätt är dock mer extensiv vilket i detta fall innebär att jag är helt hundra på att Assange skulle dömas. Så det stänker om det!
@David R: Jag praktiserar inte längre men du får gärna ställa frågan. Kanske kan jag lotsa dig någonstans i systemet. Paul har mina kontaktytor och han kan vidarebefordra om han har lust och när han får tid.
@Paul Ronge: Ser att mitt föregående var lite ostrukturerat. Nåja, jag kan inte släppa tanken på deta.
Om det är så att regeringen inte kan/får lägga sig i ett utlämningsbeslut, då faller ju ett av dina starkaste argument för att Assange skall [skulle ha] pallra[-t] sig till Sverige frivilligt för förhören. Jag tror inte U.S.A. skulle underlåta att åtminstone försöka få honom utlämnad – det vore ju nästan tjäntefel av dem att inte försöka – då är risken stor för att Assange hamnar i limbo i flera månader här i Sverige.
Det allra mest praktiska, det minst ingripande för alla parter, det minst mediala, det mest flexibla, det mest problemlösande det vore att åklagarna pallrade sig till London för förhöret eftersom Assange hela tiden förklarat sig stå till förfogande för dem där. Det är bara prestige och svensk stöddighet som gjort att de inte redan varit där. Man kan fråga sig om åklagarna är intresserade av att få saken utredd eller om de bara vill få rätt i utlämningsfrågan? En företagare skulle naturligtvis ”löst problemet” a.s.a.p., dvs åkt dit och fått saken ur världen. Dessvärre är åklagarmyndigheten inte lagd åt det hållet för de är så vana vid att med tvångsmedel få igenom sin vilja. Detta har rubbat deras cirklar när vare sig den utlänning det gäller liksom representanter för det engelska rättsystemet ifrågasatt den svenska lagstiftningen o de svenska myndigheternas beteende. Notera gärna att den brittiska högsta domstolen var inte ens enig i sittt beslut. Två domare röstade emot!
I mina debatterande kommentarer och inlägg i olika sammanhang återkommer jag ofta till min egen förvåning över att våra myndigheter så sällan ställler sig frågan: Varför finns jag här? Varför finns jag till? Vad är det som motiverar min/vår existens? Vad är min uppgift? Vad skall jag ”leverera”? Det gäller inte minst polis och åklagare som oftare än tillåtligt verkar leva i illusionen att vi, folket, finns till för deras skull, så att de skall kunna lyfta sin lön istället för att de finns till för att lösa samhälleliga problem. Detta är bara infantil prestige i hur detta hanterats.
Min uppmaning: Lös problemet! Åk för helvete dit och förhör! Ni kostar bara svenska skattebetalare pengar genom att dra ut på det. – Min uppfattning är att av det som kommit fram i själva sakfrågan så skulle jag bli oerhört förvånad om ett förhör öht skulle kunna leda till åtal. Samma slutsats som en av de svenska åklagarna sannolikt kommit fram till när de i andra steget släppte Assange. Inte ens för svenska rättssystemets beviskrav verkar det finnas tillräckligt för ens åtal, än mindre fällande dom.
Stefan: Ursäkta sent svar, har väldigt mycket att göra. Men nej, mitt viktigaste argument faller inte. Det var regeringen som lät CIA lägga vantarna på de terrormisstänkta egyptierna:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Egyptenavvisningarna
En så stor fråga som en utlämning av Assange till USA sker inte utan regeringens formella eller informella samtycke.
Om regeringen ändå skulle försöka hänvisa till en myndighet så sätter en kommitté i så fall press på den. Det hade vart enkel och sund opinionsbildning. Endera dagen nu kommer beslutet om Assange. Man kan tycka vad man vill om svensk lagstiftning, men för misstänkta brott begångna i Sverige gäller svensk lag även honom. Tycker som tidigare att det bästa varit om han kommit hit frivilligt och rakryggat istället för att, som nu, kanske släpas hit.
@Paul Ronge
Jag tycker du bortser från det faktum att de faktiskt skickade iväg honom, mer eller mindre aktivt. De var klara med Assange men ångrade sig efter en tid och ville ha tillbaka honom. Tycker det är mycket begärt att han då skall krypa för dem. I det läget borde den som begärde det nya förhöret också tagit på sig omaket. Det hade varit mer comme il faut.
Tycker inte CIA/Egypten är jämförbart. För övrigt min studiekompis Anna L som fattade det beslutet, vilket förvånade mig när det senare kom fram. Skulle gärna hört henne själv förklara detta, men det låter sig ju inte göras.
Självklart finns det subtila, ej uttryckliga påtryckningsmöjligheter. Säga något annat är lika dumt som de som påstår att de inte låter sig påverkas av det som står i tidningarna när de fattar beslut eller avkunnar domar. Alla färgas vi av vår tid, vår miljö. Däremot tror jag inte på en underhandsuppgörelse med regeringen i den formella frågan. Dock en brasklapp; Jag vet inte vad som gäller, vilka regler som ev kan finnas.
Om jag varit Assange och om jag hade pengarna, då hade jag också stannat i London tills saken är löst i deras HD, men mest för att de svenska myndigheterna ju godkände att han stack. Varför skall han då lägga ned pengar och energi för att komma som en knähund när de kallar?
En mycket bra och läsvärd artikel. Håller helt med dig om ”Jag tror att sanningen är att Assange ända från början i denna process gjort precis allting fel.” Från Julians första uttalande till pressen på morgonen den 21 augusti 2010 till att springa in på Ecuadors ambassad är det en enastående rad av eleganta självmål som sänkt WikiLeaks som organisation.
Bara en upplysning. Julian Assanges tidigare advokat, Björn Hurtig, har vid ett antal tillfällen givit Julian Assange rådet att inställa sig till förhör. Förhör som med all sannolikhet lett till att misstankarna hade avskrivits och han kunde lämna landet som en fri man. Det är ju oerhört tråkigt för Julian att han varken lyssnat på dig eller på Björn Hurtig eller på andra med liknande budskap.
Av vad jag kan förstå är det omöjligt att i förväg utställa någon garanti för att Julian inte ska utlämnas till USA. Det beror ju på vad det är för anklagelse USA kommer med. Det är också att föregripa en rättsprocess. Som att ge nåd åt en person som inte ens är anklagad. Att Julian skulle utlämnas för brott mot Espionage Act är inte möjligt. Inte heller militära brott eller politiska brott. Det räcker med att titta på historiska fall.
Sen tror jag att det går argumentera även själva brottsmisstankarna. Men då måste man inta en ”moral high ground”. Man måste se till att kvinnor som kommer med anklagelser får full respekt. Vad de engelska advokaterna ihop med Julian har gjort är precis tvärt om. Precis som Ullman. Man kan inte försöka inbilla folk att anklagelser om våldtäkt inte är allvarliga. De är alltid mycket allvarliga. Vare sig de är sanna eller inte.
Tack för värdefull information och bra synpunkter. Hade ingen aning om Hurtigs råd, men då blir det kanske logiskt att Assange valde att byta ut honom. Håller i övrigt med dig om allt, utom kanske just detta om det är omöjligt att ställa krav på garantier att inte lämnas ut. Men om det är som du också skriver ”omöjligt” att Assange skulle kunna utlämnas för brott mot Espionage Act så blir ju ett sådant krav onödigt.
Jag säger alltså inte emot dig, utan har helt enkelt inte tillräckliga juridiska kunskaper för att veta vad som är rätt och fel här.
goran rudling sent me this article. goran found that assange’s defense site was linking to a neo-nazi’s legal opinion on the swedish justice system. that of tony olsson who murdered a bunch of people. i wrote letters to beg assange to remove it. it was recommended by rixstep who stalks assange’s victims on twitter and writes much of the assange defense website.
i wrote back to goran:
cryptome thinks assange works for the CIA.
he published all of assange’s old emails from 1990s and 2000s which show his racist and sexist sense of humor. quite icky. also his plans to get cash from the CIA go back to 2007
and ah—
great super super great to hear from you.
all the wikileaks people have blocked me. but ive made new interesting media allies. some in UK. some i dont totally agree with. or they lose me at a certain point.
been extra annoyed about tony olsson lately.
followed the breivik trial intensely.
what if ronge had said assange ”why don’t you link to a neo-nazi, promote porn, attack women politicians, use bloggers who stalk your victims and allies (rixstep), and curse at politicians, take ecuador embassy hostage . . . call rape ’hilarious’ . . ”.
that would have been a recipe for disaster.
when ecuador foreign minister called rape ”hilarious” i called the state department and white house for their opinion. i should get a press statement back on USA’s opinion on ecuador’s opinion that rape is hilarious. most likely ”no comment”
the neo-nazi thing is worse than we realize. it can be considered abetting neonazi world view and acts of violence.
assange has done as much by interviewing people who support violent jihad on his russia today show.
he also recommended violence against police on his occupy show.
maryeng1@gmail.com
Göran Rudlings påstående är häpnadsväckande fel. Från det att Assange:s första häktning lades ned direkt av åklagare Ewa Finné den 25/8 2010, (där sen ombudet Borgström överklagade till överåklagare Ny 1/9), tillbringade Assange c:a 5 veckor i Sverige ENBART för att FINNAS TILLHANDS för utfrågning/förhör av polisen i detta ärende. Han bytte advokat från Silbersky till Hurtig den 7/9-2010 då Silbersky var svår att nå. Vid flera tillfällen kontaktade Hurtig denna åklagare Ny utan respons, och när sen Hurtig frågade om Assange kunde lämna landet för inbokade möten med utländsk press, fick Assange/Hurtig grönt ljus av åklagare Ny.
Assange bokade in SAS flight till Berlin kl 17:20 den 27/9-2010 och klev på detta datum. Marianne Ny utfärdade en anhållan mot Assange i sin utevaro den 27/9 kl 14:15 (bekräftat av åklagarämbetet), alltså 3 tim innan planet lyfte, anhållan gick som rikslarm = passkontrollen på ARN fick detta med samma klockslag. Trots detta lyfte Assange och vid framkomsten hade hans 3 datorer ”försvunnit” som checkats in.
Detta vet iaf utländsk media om, och Göran Rudling var vittne i London i just Assange-målet med full insyn i ärendet ihop med Sven Erik Alheim och Brita Sundberg-Weitman, så varför han nu vill ge skenet att att Assange inte ville komma hit är helt fel, alla hans ombud har haft samma info att en polisutredning alltid sker skyndsamt i denna typ av ärende, att då förhala ett förhör i över 5 veckor och sen dra till med en anhållan fastän killen fått grönt ljus pekar på mycket dunklare krafter än en omtvistad kvinnlig åklagare. Vidare finns det ett regelverk där svensk polis kan förhöra misstänkta utomlands, detta har svenska myndigheter helt vägrat att utföra i detta fall, men det har gått bra i många andra högpriofall typ Trustor etc.
Värt att veta är också att Rudling har egen hemsida där han just debatterar detta ämne som ”huvudattraktion”, och senast kommit i ett praktgräl med andra vittnet Brita Sundberg-Weitman då han på senare tid svängt och nu gör allt för att misskreditera Assange på olika sätt. Han var även med i kulisserna till det som du betecknade som ”crazy utspel” här ovan.
Vad gäller Assange och krishantering så är det värsta tänkbara scenario, en person med politisk åsikt mot regeringar och korrupta organisationer, där alla medel är tillåtna. Att Assange sen inte ville komma tillbaka är helt enkelt att han genomskådade bluffen från Sverige, det handlar inte om de 2 kvinnorna för dom gjorde ingen anmälan (ena kvinnan har inte ens godkänt polisförhöret), det gjorde polisen/svenska staten med helt andra förutsättningar än vad som stipuleras i vår svenska lag, så här gäller inte vanliga spelregler och då kan vi inte heller kritisera honom för att han inte ville komma hit när vår egen rättsapparat är i fullt sken.
Hur skulle du krishantera en kille som har Natoländer, Obama-administrationen och flera storbanker emot sig och ska infinna sig till ett land som inte kan följa sina egna lagar och riktlinjer, det redan finns ett inofficiellt åtal klart rörande spioneri, högförräder etc med dödsstraff på skalan vid ett ev överlämnade, och stater kan faktiskt bryta mot sina egna lagar.
Du borde göra en djupare research med tanke på insatsen/riskerna.
Mary: Just right now reading the Swedish book on neo-nazist Tony Olsson and the murders in Malexander (”Smärtpunkten”) on my Norwegian flight. Creepy coincidence!
Max: Instämmer ju i att Assange i sin krishantering har ett mardrömsläge, inte förbättrat av hans fullständigt osannolika tillflykt till Ecuadors ambassad. ”Hur jag skulle krishanterat” framgår ju tydligt av min blogg ovan, vilket jag ju också framfört till Assange personligen. Jag har all respekt för din åsikt men tror inte vår olika syn på denna krishantering kan förklaras så enkelt som att jag borde gjort djupare research. Vill påminna: Har inget uppdrag i detta och mitt engagemang är inte personligt utan ett rent professionellt intresse.
I am an interested Australian (feminist and freedom of the press supporter) and I have wondered myself at the PR that Assange seems so sorely to have needed and missed. Personally, I would be terrifed to go to Sweden if I were in his shoes, at any point; even with assurances that I would not be extradited to the US. In one way, his continued presence in the Ecuador Embassy, and his open support for Bradley Manning on the balcony helps to keep attention on that very important issue too. It all seems very complicated … ’collateral damage’ on all sides for Assange. It does concern me that the ’accusers’ of the sexual allegations may have been ’managed’ by unscrupulous parties, willing to do what it takes to discredit and silence Assange and his organisation. I, for one, am willing to look completely foolish than take the risk that it is all a simple investigation into sexual allegations, waiting to go before a court only interested in a healthy proactive honest outcome.
Francine: Are you aware of the fact that Sweden can’t extradite Assange without the approval of Great Britain? And Great Britain recently denied that it will approve an extradition to the US.
Any thoughts, comments or reflections on the past (post 2012) years on this matter?
Då bloggposten är skriven på svenska svarar jag dig på svenska: Ja, jag tror min linje hade varit bättre och mer verkningsfull för Assange. Nu är han i ett limbo. Men ingen av oss vet ju egentligen vad som hänt om han återvänt till Sverige och tagit processen.