Ett otroligt givande arbetsår fick för min del sin final den 1-2 juni då jag var moderator för konferensen ”Bakom Rubrikerna – Strategisk Krishantering i Verkligheten” i DN-huset i Stockholm.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson beskriver livfullt seminariet i sin blogg.
Talarna på seminariet tillhörde alla de mest erfarna krishanterarna i Sverige:
Anders Jörle, Carl Bilds presschef på Utrikesdepartementet, som varit med i alla större katastrofhanteringar de senaste 30 åren kom med för dagen färsk och unik information från krisen kring Gazabåtarna och fängslade svenskar i Israel.
Andreas Koch, informationschef på Carnegie, berättade mycket öppenhjärtigt om alla fel och tillkortakommanden som ledde till att Carnegie under dramatiska former förstatligades. Det var en händelse som såg ut som en tanke att den stora HQ-krisen – samma krisförlopp som för Carnegie men värre – just de här dagarna var under uppsegling.
Ulrika Årehed Kågström, ny Generalsekreterare för Röda Korset, svarade på alla frågor om hur välgörenhetsorganisationen kunnat luras på sju miljoner kronor av Johan af Donner och hon gjorde det mitt i pågående kris – af Donner hade just då aviserat att han skulle överklaga sin fängelsedom på fem år.
Henrik Olinder från MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap), Ingrid Thörnqvist från SVT, Kalle Karlsson, kommunikationschef för Svensk Energi och Jan Lindqvist, informationschef på Arlanda, var ytterligare namn i raden som bidrog till att ge deltagarna nya ingångar i ämnet krishantering.
En av de talare som fick högst betyg och som alla egentligen ville höra mer av var Ericssons informationsdirektör Henry Sténson.
För några år sedan störtdök Ericssons aktie och plötsligt ville delar av affärsmedia, med E24 och dess krönikörer Andreas Cervenca och Torbjörn Isacson i spetsen, se huvuden rulla eller ännu bättre serveras på fat.
E24 utlyste en nätomröstning om vem som skulle få sparken först: Ericssons ordförande Michael Treschow, dess dåvarande VD Carl-Henric Svanberg eller Henry Sténson.
Ericsson lyckades jobba sig igenom krisen, aktiekursen vände uppåt och media fick inte sina skalper. Möjligtvis kan detta ligga Carl-Henric Svanberg i fatet idag.
Mitt i sin redogörelse berättade Henry Sténson plötsligt att jag hade anlitats som den utomstående krishanterare som skulle analysera skeendet, lägga utifrånperspektiv och ge råd i kriskommunikationen parallellt med att samma sak skedde ”inhouse” under Ericssons kris. Förutom jag själv engagerades också en expert utifrån investerarperspektivet.
Sténsons förklaring var: ”Alla får ett tunnelseende. Ingen kan se objektivt på sitt eget agerande under en kris”.
Jag blev häpen, glad och stolt över att ha ”outats” på det här viset. Regeln är ju att jag (liksom alla seriösa konsulter) vägrar prata om vad jag gör för kunder, däremot får de gärna prata om mig och vad jag gör.
Detta gör att det finns ett ”jäv” om jag skulle uttala mig konkret om BP och krisen i Mexikanska Golfen. Utifrån mina erfarenheter och mitt sätt att se det är ju Svanberg en av de mest kompetenta och internationellt meriterade företagsledare Sverige har haft. Ingen annan svensk företagsledare har tillbringat 25 minuter ensam med USA:s president i Ovala rummet i diskussion om kris och katastrof-hantering på den högsta tänkbara nivån. Dessutom med resultatet att Barack Obama sedan kommer ut och säger att han tror på Svanberg och att ”vi har alla ett intresse av att BP förblir ett starkt företag”.
I mitt stilla sinne tänker jag: Viktigast är väl ändå att USA:s president förstår vad Svanberg menar och tror på att bolaget tänker göra rätt för sig, även om svenska språkpoliser, besserwissers och amerikanska pratshow-värdar sedan fick en högtidsstund med språkfadäsen ”small people”.
Den röda tråden i seminariet jag beskrivit ovan var ödmjukhet. Ju mer garvade krishanterare som talade, desto mer inskärpte de hur komplicerat det är när krisen pågår, att man oundgängligt kommer att göra fel, att det hela tiden måste finnas slavar på triumfvagnen som kan tala om när kejsaren är naken.
Här kommer en ”disclaimer”: Jag pratar ständigt om ”småfolket” och om ”den lilla människan” på mina medieträningar och i min medierådgivning till kunder. I det svenska perspektivet är den lilla människan någon vi respekterar och vars rätt vi värnar.
I USA vill man vara uppstickare, utmanare, underdog – men inte ”liten” och ”ett offer”. Därför blir en översättning av ”småfolket” fel.
Skillnaden ligger i kulturellt synsätt, inte i antalet engelsk-lektioner.
Jag kunde ha gjort Svanbergs språkfadäs sju dagar i veckan med min svenska kulturella bakgrund och säkert gäller det också de besserwissers som flabbat mest.
I kvällstidningar och vissa andra medier står ”experter” på rad och berättar tvärsäkert och behändigt om alla fel och all ”usel krishantering” BP ägnat sig åt. Mest har det handlat om hur man pratar eller inte pratar med media mitt under en pågående oljekatastrof.
Jag tycker nog ändå att den diskussionen med fördel kan vänta tills läckan är tätad och en plan är satt för att komma till rätta med katastrofens följder.
/Paul Ronge
Du skriver: ”I det svenska perspektivet är den lilla människan någon vi respekterar och vars rätt vi värnar.”
För att illustrera min association till vad vi menar med den lilla människan så skulle jag ha skrivit precis så men met tillägget ”/…/ men som sällan själv kommer till tals.” eller ”/…/ men som sällan lyckas göra sin röst hörd”.
OBS! Jag är inte en språkpolis i aktion. Jag tyckte bara att det var något som saknades för att göra beskrivningen komplett efter mina associationstråd.
Åsså blev det i hastigheten både felstavningar och språkfel i min kommentar … varför kan man inte radera sina kommentarer i det här systemet?
Jag gillar absolut ditt tillägg och tycker eventuella felstavningar och språkfel i sammanhanget är rena petitesser.
Intressant att kris är så svårt att hantera även för mycket erfarna individer. Carl-Henric Svanberg har knappast svenska kriskonsulter inne på BP, så begreppet ’small people’ behöver inte nödvändigtvis referera till våra traditioner.
Jag gjorde en analys om Svanbergs agerande som går ut på att han arbetar med en annan tidshorisont än media och därför ser det så ’konstigt’ ut för tillfället. Enronfallet visade att det juridiska efterspelet inte behöver bli så blodigt för BP. Det vet juristen Barack Obama och hans nätverk av rådgivare. Därför kräver presidenten 20 miljarder dollar nu, utan stöd i något lagrum. Enligt NYTimes får BP ingen möjlighet att påverka hur pengarna används.
Detta plus bonus i det rättsliga efterspelet är i grova drag vad Svanberg räknar med att BP behöver stå för utöver de egna kostnaderna för riggar och uppröjning.
Han vet två viktiga saker:
1. Obama är den som får ta smällen om ekonomin och naturen inte återhämtar sig. Det amerikanska folket litar på att han tar hand om dem och deras intressen mot kapitalistisk rovdrift. Det är en essens i hans personliga varumärke.
2. Minnet är kort och mediestormar blåser förbi. Just nu får Svanberg storstryk, men när det mojnar sitter han säkert på sin plats och kan då hela tiden hänvisa till den rekordstora summan som BP genast la på bordet utan krav på inblandning. De gav den till Obama och därmed flyttas ansvaret för uppröjningen och konsekvenserna av hela krisen över till presidenten.
I mina ögon är detta oerhört skickligt och taktiskt av Svanberg. Jag tror att de som räknar ut honom nu kommer att han anledning att ångra sig.
vänligen
Jacqueline
Intressant analys, Jacqueline!
Men ”small people” blir logiskt bara om det faktiskt var Svanbergs eget uttryck, ingenting som formulerats av konsulter. Då stämmer det ju med hans svenska kulturella referensram.
Svanbergs problem är inte att han säger ”small” people. Det hade inte hjälpt ett skvatt om han använt det mer korrekta ”ordinary” people. Det är inte i första hand en språklig fadäs. För svenska media blir det glasklart att han varit på mediaträning och lärt sig referera till den lilla människan, för amerikaner blir det bara obegripligt. Grundproblemet är att ingen tror på honom, därför det han säger inte upplevs som äkta. Han gör en distinktion mellan olika sorts folk. Mellan sig själv, BP… och några obestämbara små ”andra”. Hade han bara sagt att hans och BP:s främsta prioritering nu var att till varje pris försöka mildra effekterna för de som drabbats av denna tragiska olycka, så hade han varit hemma. Han hade ju faktiskt just bevisat detta genom att strax innan lägga upp tjugo miljarder dollar… och sig själv platt för Obama. I förlängningen också för hela USA:s folk. Svanbergs stora misstag är att han använder ett begrepp till vilket han inte upplevs ha någon känslomässig relation. Det är där det skiter sig, inte i semantiken.
Bengt: För svenska media har det inte varit ”glasklart” att han varit på medieträning och lärt sig referera till den lilla människan. Istället har en del media vällustigt vältrat sig i ”semantiken” och agerat besserwissrar och språkpoliser, helt uppenbart för att till varje pris försöka förminska Svanberg,
kanske få den skalp de gick bet på under Ericssons aktiekris.
Det är om detta mitt blogginlägg handlar.
Sedan har du naturligtvis helt rätt, med din eleganta formulering: ”Hade han bara sagt att hans och BP:s främsta prioritering nu var att till varje pris försöka mildra effekterna för de som drabbats av denna tragiska olycka, så hade han varit hemma”.
Ingen konsult, amerikansk, engelsk eller svensk hade kunnat formulera det bättre.
Men så är det detta med backspegeln – efter det att något hänt blir vi alla genier, det är innan som vi gör misstagen, eller hur?
Hindsight is a wonderful thing… 😉