Två papperstidningar får allt större betydelse för mig i mitt jobb som medietränare och krishanterare: Dagens Industri och Dagens Samhälle.
Dagens Industri har, från sin roll som ledande ekonomiskt media, blivit allt bättre också på seriös politisk bevakning. Idag exempelvis med en intressant exposé över Jimmie Åkessons inträde i Sverigedemokraterna när det var som mest extremt.
Dagens Samhälle blir alltmer som en Dagens Industri för den offentliga sektorn, ledande både när det gäller att bevaka verksamheten och eventuella skandaler. Bevakningen av Carema-skandalen har blivit ett skolexempel på hur man ger en massmedial motbild. I senaste numret av tidningen finns en mycket intressant artikel (som det inte går att länka till) om Uppdrag Gransknings Kommunakut.
Reportern Sophia Djiobaridis, berättar att hon har fått 7 000 tips om missförhållanden!
Dagens Samhälle hänvisar till de aktuella skandalerna i Göteborg och Staffanstorp och skriver:
”Spriten har flödat, kvitton har manipulerats, krognotor har inte attesterats, skattebetalarna har stått för ’Öppen Bar’ på lyxhotell, kontrollerna har varit undermåliga…”
De kommuner där Uppdrag Granskning fått mer än fem tips markeras med grönt och riskerar påhälsning. De 12 ”gröna” kommunerna är nu Kiruna, Vilhelmina, Örnsköldsvik, Östersund, Ragunda, Falun, Bollnäs, Vallentuna, Österåker, Gotland, Båstad och Ängelholm.
Och ”grönt” för Uppdrag Granskning betyder ”rött” för kommunerna. Varning och alarm som i röd flagg. Dags att förbereda krishantering.
Här skrev jag den 1 februari 2012 om hur kommunerna helt enkelt måste förbereda sig för Uppdrag Gransknings Kommunakut.
Den 12 april 2012 kunde jag konstatera att åtminstone kommunpolitikerna i Solna inte läst debattartikeln eller kanske bestämt sig för att göra precis tvärtom. De använde den så kallade ”papegojmetoden”, genom att upprepa nonsens-svaret ”Vi har brustit i våra rutiner”.
Och nu Göteborg och Staffanstorp, där politiker och höga chefer sköter sig precis lika illa som i de tidigare granskade kommunerna Solna, Götene och Leksand.
Har politiker och högt uppsatta tjänstemän ute i kommunerna ingen självbevarelsedrift? För att inte tala om det politikerförakt som göds med varje mygelkvitto, med varje klunk dyrbart vin som sköljs ner på skattebetalarnas bekostnad?
Om inte annat borde de ju se konsekvenserna.
Staffanstorps kommunstyrelses förre ordförande Michael Sandin (M) som var den som oftast skrev på spritnotorna, har sjukskrivit sig för alkoholmissbruk. Och även om han tog på sig hela skulden visar Sydsvenskans granskning att ”frukostsnapsen” var satt i system långt tidigare. I Uppdrag Granskning hänvisades sturskt till ”skånska traditioner” när det gällde spritkulturen. Idag är det i princip nolltolerans i Staffanstorp för alkoholförtäring på skattebetalarnas bekostnad.
Bertil Rignäs, mannen som köpte kläder på Mässan i Cannes och markerade kvittot som ”frukost” har fått sparken som VD för Bostadsbolaget och nu också avgått som ordförande för IFK Göteborg. Han befinner sig i chock, enligt den anrika fotbollsklubben.
Skandalerna i Göteborg har följt slag i slag, först mutskandalerna och nu spritskandalen i Cannes.
”Jag skäms som göteborgare å hela min stads vägnar”, sade en god vän som jag träffade i Göteborg i slutet på förra veckan
Skam och vanära följer i kommungranskarnas spår. Och när de väl kommer, om man har odlat en pamp- och mygelkultur, är det hart när omöjligt att hitta en argumentation att förklara och försvara sitt agerande. Inför Sophia Djiobaridis mikrofon förvandlas man till en kippande fisk med långa pinsamma pauser som avslöjar våndan hos intervjuoffret.
Varför inte rivstarta år 2014 med att genomlysa verksamheten, kommunalpolitiker? Finns det några lik i garderoben när det gäller representation, avtal med konstiga entreprenörer, mygel i beslutsfattande, offentlig upphandling och så vidare? Kan ni proaktivt rätta till missförhållanden, uppmana folk att betala tillbaka om de har fifflat med kvitton och kanske framför allt skaffa hållbara praktiska policys på vad man får och bör göra eller inte göra som förtroendevald? Framförallt tror jag representation och attesträtt behöver genomlysas. Och när ni har gjort fel – hur kan ni övertygande inför Uppdrag Granskning eller en undersökande reporter från lokaltidningen beskriva vad ni gjort för att felet inte ska uppstå igen? Papegoja-mantrat ”Vi har brustit i våra rutiner” är inte det minsta övertygande.
Ni kan ta lärdom från läkemedelsindustrin som för ett antal år sedan utsattes för en spärreld av granskande journalistik då den anklagades för att muta läkare och andra beslutsfattare inom vården med överdådiga middagar, resor och så vidare. Utifrån den hetluften utarbetade de flesta stora företag strikta regler och policys för umgänget med politiker och makthavare i vården och efter det har det inte hörts ett knyst om eventuella mutor.
Det här är en av de saker jag vill prata om när jag, i sällskap med Socialdemokraternas förra partiledare Mona Sahlin och Henry Sténson (tidigare informationsdirektör på Ericsson, SAS och Volvo, idag partner och seniorkonsult på PR-byrån Brunswick) ska diskutera krishantering på Kvalitetsmässan i Göteborg onsdagen den 20 november (Se seminarium 75).
Andra skriver intressant om krishantering
/Paul Ronge
Väl rutet Paul!
Fast UG borde ju ställa följdfrågan ”Vilka är era rutiner?”
Db: Du har helt rätt, David! Och det är ju precis det Sophia Djiobaridis gör. Gång på gång med Solna kommun till exempel, om du tittar på länken. ”Vilka rutiner?” ”Vad är det exakt som har brustit?” Och så vidare…
Här i Göteborg har vi sett bara toppen på ett granitberg. Här råder en kultur som inte går att bota. Ett av uttrycken för den heter vänskapskorruption. Den märks på alla nivåer.
Den stora mängden kommunala bolag är inte orsaken. Den är resultatet. Man vill smyga undan granskning. Det kallas effektivitet.
Våra byråkrater börjar ljuga mer och mer.
Vart är vi på väg?
Något håller på att gå riktigt fel här i Sverige. Många myndigheter har plötsligt börja fara med halvosanningar. En del ljuger oss till och med rakt i ansiktet till 100 %. Andra slirar på formuleringarna. Man har gått på PR/Info kurser och lärt sig – att slira, halka på sanningen. Och man kan ljuga rakt av. Den var inte så förr. Inte alls, eller ens.
Vad är det för ny generationen av byråkrater som gått in i samhällsordningen?
Våra myndigheter ska tala sanning. En grundstomme sedan århundrade tillbaks. Men nu sker en glidning allteftersom. Och det går väldigt fort. Man börjar faktiskt ljuga, eller mer belevat, man ger sin egen s.k. ”version”. Många ljuger så ofelbart att man bara undrar ”hallå där”. Men de tappar omedelbart objektiviteten. Myndigheten ska inte tro utan veta vad som är vad. Men de verkar inte bry sig.
De här unga byråkraterna, med bra akademisk utbildning, var har de lärt sig att – ofta- rent av ljuga? Och utan att skämmas? Och inte fatta att de ljuger?
Trots mina många år i vårt land har jag aldrig varit med om detta, att samhällsrepresentanterna ljuger. Det är fullständigt nytt. Nu ljuger samhället. Och de skäms inte. De ljuger. Ja, jag är chockad över den här nya byråkratin.
De ljuger.
Och korruptionen sprider sig. Hur är det möjligt? Vad har skett?
Göteborgs stad har a great party där spriten flödar och Uppdrag Granskning är de i bakhasorna och kommunen svarar med att djävlas vad de kan förmå. Sanningen ska inte fram, fylleriet ska inte avslöjas.
Uppdrag granskning synar Telia och uppenbart klart en rejäl mutaffärer och Telia gör allt för att djävlas med redaktionen. Men Telia chefen fick gå till slut.
Men det som hände under färden, Telia-redaktionen pissade på uppdrag granskning. . De drev terror på journalistteamet. Och utifrån deras överhögsperspektiv trodde de att de kunde skymfa, trötta ut redaktionen.
Men det sket sig och den där arroganta högsta skitchefen o skitstöveln på Telia fick sparken. Men med – förmodligen – frustande mycket bra lön och för resten av livet.
Men vi har mer och mer av den här varan.
Myndigheter ljuger. De skäms inte ens för att ljuga, tydligen. Våra byråkrater börjar ljuga mer och mer. Skrämmande utveckling, minst sagt.
Göteborgs stad ställde till med rackar-fyllefest. Kostade nästan en halvmiljon. Men de kostade på sig lika mycket för att försvara fylleslaget. Och tog hjälp av all media expertis för att fylleslaget skulle bli en fin, vanlig bostadsmässa.
Sverige faller
Anders Hammarlind: Tack för ditt inlägg och jag förstår din ilska och frustration. Men jag tror (rättare sagt vet) att det ljögs förr också. Innan PR-konsulternas tid. Till exempel under Geijer-affären där falska dementier förstörde en stor del av DN-journalisten Peter Bratts liv. I sak är vi helt överens – PR-konsulter ska inte hjälpa politiker att ”slira och halka på sanningen”. Allt gott!