Ingen med minsta minimala intresse för politik har den senaste tiden kunnat undgå att märka att Miljöpartiet befinner sig i rungande kris.
Krisen har egentligen eskalerat under lång tid, smygande växt fram som en riktigt allvarlig sjukdom.
Det skulle ta alldeles för lång tid att rada upp alla besvikelser, misslyckanden och tillkortakommanden här, För att nämna några:
Bakläxa på nedläggning av Bromma flygplats och Förbifart Stockholm, fiasko och svekdebatt om flyktingpolitiken och nu senast det tyska brunkolet som säljs av Vattenfall för kommersiell utvinning – en präktig miljöskandal väntar i kölvattnet av att Tyskland lägger ner kärnkraftsverk.
Och igår kom så den riktiga härdsmältan för partiets krishantering, försöken att tubba SVT:s Aktuellt-redaktion att inte ta upp kritiken mot Mehmet Kaplan om de i utbyte fick ännu mer kritiska röster mot Yasri Khan (miljöpartisten som avgick efter att ha vägrat ta TV 4:s reporter Ann Tiberg i hand).
Att bostadsminister Mehmet Kaplan kunde äta middag med turkiska fascister, ha intensivt samröre med extremistiska islamister och täta kontakter med det odemokratiska turkiska regeringspartiet AKP som förföljer kurder och journalister var ju en praktskandal i sig. Hans avgång blev ofrånkomlig. Men värre ändå är att de båda språkrören Åsa Romson och Gustav Fridolin band sig så hårt vid masten med att intyga Kaplans demokratiska heder. Enligt dem är han en förträfflig person som inte har gjort något fel. Det betyder att hela den svenska väljarkåren får anledning att betvivla hur säkra Romson och Fridolin själva är i sin demokratiska kompass.
Behöver jag tillägga vilket sänke Åsa Romson blivit för sitt parti med ständiga grodor och ”felsägningar” som hon ofta efteråt har pinsamt svårt att förklara? Och då tillhör jag ändå dem som välvilligt tolkar att Romson bara klantade sig (i vanlig ordning) när hon kallade terrordåden den 11 september 2001 i USA för ”olyckor”. Om hon verkligen ville bagatellisera dåden så vore hon ju rent ondskefull och det tror jag inte på.
Jag har i flera sammanhang under veckan kommenterat Miljöpartiets kris, bland annat här i Expressen, SVT och Aftonbladet TV.
Gensvaret och engagemanget, bland annat på sociala medier som Facebook har varit stort, Miljöpartiets kris engagerar. Och den kanske för mig intressantaste frågan som folk ställer är: Har Miljöpartiet inga professionella kommunikatörer? Hur kan deras krishantering vara så usel? Någon tyckte jag skulle gå in och hjälpa Miljöpartiet ”pro bono”, alltså gratis.
Det kommer aldrig att hända. Jag har inga som helst band och ingen tillgivenhet för Miljöpartiet. Min ”pro bono”-kund är och förblir Läkare utan Gränser som jag tycker är fantastiska. Jag tror inte heller Miljöpartiets ledning är mottagliga för råd utifrån. Just nu tror jag de sitter som i en bunker, tycker fruktansvärt synd om sig själva och ser det som att hela världen är emot dem.
Men när jag som krishanterare möter ett kreativt problem har jag ibland svårt att hålla fingrarna borta, att låta bli att leka med möjliga lösningar.
Jag ser bara en konstruktiv lösning på Miljöpartiets kris – det är att avgå ur regeringen. Miljöpartiet är som ett band som är ute på turné, spelar falskt och gör bort sig på ställe efter ställe. Som hade behövt en manager som hade sagt: Ni måste repetera, ni måste kunna låtarna, ni måste skaffa scenvana innan ni turnerar. Kort sagt: Miljöpartiet är inte regeringsdugliga. Nu är partiet också en cementklump runt fötterna på statsminister Stefan Löfven som får flaxa med armarna så att inte han och hela regeringen följer med i djupet.
Löfven uppmanas från flera håll att ta chansen att göra en regeringsombildning i samband med Kaplans avgång. Mitt råd: prata med språkrören! Gör klart att det allra bästa, även för deras egen skull, är att de avgår ur regeringen. Partiet behöver nu ägna sig åt inre tjänst, slicka såren, försöka analysera sina misstag och lappa ihop det som går att lappa ihop.
Löfven har hittills visat sig oerhört svag, att påstå att Socialdemokraternas ledning devalverats sedan Ingvar Carlssons tid är en extrem underdrift. Jag tror väldigt många socialdemokrater lider över kraftlösheten. Nu har han chansen. Han skulle kunna göra en regeringsombildning där han också bytte ut de tunnaste statsråden och jagade fram fler statsråd av Anders Ygemans kaliber. Han skulle ha chansen, men har han förmågan? Det återstår att se.
Andra skriver intressant om Miljöpartiet
En analys som jag håller med om. Trovärdigheten är borta, tyvärr.
Miljöpartist i förskingringen.
Du har rätt, men vad som slår mig är oförmågan att medialt hantera en kris.
Tänker förutom MP på t ex Kommunal och SCA i nutid. Jag har lyssnat både till dig och Nils-Ingvar Lundin på utbildningar. Bra och lärorikt; därför undrar jag varför inte de tre ovan har anlitat professionell hjälp? MP och Kommunal kanske inte förstår bättre, men SCA!!
Hallå Palle, Kloka synpunkter, men föga överraskande. Knepigt att vara trogen i ett tvångsäktenskap. Felet ligger i konstitutionen, spelreglerna, där störst är bäst men inte tillräckligt stark, går samman med ett av landets minsta partier. Det räcker inte, man måste ha med ett V i sängen. Sov gott…
Jan Ekman förstår inte din kommentar om SCA, andra gången du nämner dom i ditt inlägg.
Eller var den menad som att, trots att man användes sig av medie- och kriskonsulter så gick det åt skogen? (Ursäkta ordvitsen).
Vore intressant att få en debatt om, vad som är väsentligt, Kaplan vs Yasri Khan, killen som inte ville skaka hand. Kanske olika problem som belyses i de två fallen.
I Kaplan handlar det om vilka kretsar han rör sig i. I Yasri Khan fallet om värderingar. Men det som kommit bort är vad som gäller i olika kulturer.
Utan att kritisera TV4, så kan man ju fundera över hur kul dom hade på redaktionen när dom planerade den set up som man spelade upp med Yasri Khan i huvudrollen. Det var ju trots allt sedan länge känt vem och hur han var.
Olle: Tack för tänkvärda reflektioner. Oavsett om TV 4 gjorde en ”set up” eller inte så borde Miljöpartiet ha insett, även om Khan inte gjorde det, att den dagen skulle komma när en kvinna som var journalist, eller på något sätt en offentlig person ville skaka hand – det vill säga att det skulle skrälla i media. Att de inte förutsåg och planerade för ett sådant case visar på deras noll komma noll insikter i elementär medielogik och krishantering.
Är inte detta ett resultat av att tre ideologier (minst) ska forma värdegrunden för ett samhälle, då krockar intresserna obevekligt. Det sekulära samhället är en part, kristendomen, sedan gammalt med ett visst inflytande, och sedan den muslimska synen på hur ett samhälle skall fungera.
När ledarskapet i samhället sedan råkar ut för en otrolig flyktproblem blir alla tre ideologierna involverade och i princip tagna på sängen med en otydlig uppfattning om vilka åtgärder som skall vidtas.
Den enda ideologi som kräver något är islam. Kristendomen erbjuder det sekulära samhället en fortsatt fredlig existens även om värdegrunden kan divergera emellanåt.
Det har fungerat upp till nu och kan göra det även i fortsättningen.
Hej paul jag driver en fråga om diskriminering av personer som nekas tillgänglighet till ex.vis restauranger pga funktionshinder.
vi fick 1 jan 2015 en förstärkt lagstiftning i detta område. I vårt seniorhus fanns sedan 25 år en underjordisk passage för att utnyttja just detta. helt abrupt stängdes denna i nov 2014. min sambo lider av MS och är rullstolsburen. detta förhållande anmäldes till DO för prövning. Resultat avslag. Jag tar då kontakt med handläggaren beskriver förhållandet. Hon säger till oss att DO har 2 prioriterade områden uder 2015 dessa är Diskr. p g a
etnicitet och skolfrågor. hon råder oss att begära omprövning, detta görs av jur. ombud som konstaterar att Sverige bryter mot svensk lag tillika FN o EU konventioner. Samma svar inga nya uppgifter har framkommit ärendet avslås.
Nu kommer det intressanta har Bah Kunkhe satt egen agenda för vilka ärenden som skall tas upp.
Vid kontakt med regeringskansliet får vi veta att ministrarna i regeringen får helt på egen hand agera inom sitt fögderi de första 2 åren, med Lövens godkännande. vad innbär detta jo att hos oss bor ett 40-tal människor med funktionshinder. Dessa kan inte få sin sak prövad i DO och ev domstol p g a att regeringen inte ”prioriterar” deras ärenden.
Återigen kanske en olyckans miljöpartist som tycker sig kunna sätta sig över Svensk Lag. Vad göra? Hls Göran
Hej Göran: Din fråga ligger ju utanför ämnet i min blogg, även om du nämner miljöminister Alice Bah Kuhnke som ansvarig minister. Men jag ger gärna en synpunkt. Jag tycker detta är en lokal fråga, där ligger sprängkraften. Vem stängde av den underjordiska passagen? Seniorhemmet? Kommunen? Av vilket skäl? Går den att öppna igen? Allt sådant har ofta ett stort intresse för lokala medier, läs lokaltidning och lokalradio. Speciellt när det handlar om drabbade människor, som din rullstolsburna fru. Har ni redan tagit kontakt med lokala media och de struntar i frågan så är det nästan omänskligt svårt att få rätt i domstol, tyvärr.
Miljöpartiet skall nu i möte komma överens om vilken ”STRATEGI” man skall använda i fortsättningen för att återfå väljare. I sin partipolitik har man ju tydligt visat var man står. Politik handlar nog mer om politik än strategi – eller hur?
Jan: Kan bara hålla med!
Paul, jag får en känsla av att Miljöpartiet har gjort det värsta ur kommunikationssynpunkt: att agera mot organisationens syften och värderingar. Så det är en svår uppgift för en kommunikationskonsult.