Så har Sven Otto Littorin äntligen gått ut och här i DN givit sin version och förklarat varför han gjorde som han gjorde vid den dramatiska avgången som arbetsmarknadsminister.
DN har fått ställa vilka frågor tidningen ville, Littorin har besvarat dem via mejl.
Ofta brukar mejlsvar från politiker vara doftlösa och sönderförhandlade internt med pressekreterare.
Den här intervjun är helt annorlunda än de flesta andra mejlintervjuer jag läst. Den vibrerar av känsla och har en stark personlig ton. Littorin berättar vilket helvete han genomlider när kriget förs på alla fronter – den personliga hedern, vårdnadstvisten och trovärdigheten – och han besvarar alla frågor från DN:s reporter.
Han dementerar kategoriskt att han köpt sex och hävdar att Aftonbladet lika tydligt fick denna dementi före publiceringen.
Aftonbladets tillförordnade utgivare Lena Mellin säger i en första kommentar att om Littorin absolut hade förnekat sexköpet gentemot tidningen så hade publiceringen inte skett.
Den här historien har väckt våldsam debatt. Bara min bloggpost ”Littorin – en iskallt cynisk krishantering” har fått nära 6000 klick och 125 kommentarer hittills.
Många av dessa kommentarer är oerhört kritiska mot Aftonbladets publicering.
Jag skulle bli förvånad om Aftonbladet väljer att försöka gå vidare med den här historien i någon sorts bevisning att Littorin har fel.
Historien har ju, som Expressens chefredaktör Thomas Mattsson skriver i en bloggpost, bara förlorare.
Jag har framför allt kritiserat regeringen och de moderata partistrategerna för att de släppte vännen, partikamraten och chefsideologen ”Totto” Littorin som en död fisk, för att han raderades ur rullorna, för att han inte fick mer av uppskattande ord av Reinfeldt, för att Reinfeldt inte tydligare ställde upp och visade att han trodde på sin gamla vapenbroder. Den kritiken kvarstår.
Men även om Littorin släpptes som en död fisk så visar det sig alltså att han fortfarande lever och sprattlar. Jag hoppas innerligt att detta leder till att han nu kan gå vidare med sitt liv, visa sig på stan utan att bli angripen av journalister eller attackerad av folk (som Lars Danielsson blev under sin kris) och få en ny karriär.
Littorin har näst intill hånats för att han själv har en gedigen bakgrund i PR-branschen som krishanterare. Hur kunde han av alla försöka mörka och vilseleda vad avgången handlade om?
Jag tycker han ger ett perfekt och sant svar i DN-intervjun: Livet är ingen handbok i PR.
Rikta gjorde bort sig fullständigt för ett tiotal år sedan i Sydafrikaaffären, den PR-byrån var prisbelönt och hade den tjockaste krishandboken av alla. I en kris blir man dum och får tunnelseende. Det är då objektivt och klart tänkande rådgivare, som till hundra procent står på ens sida och inte själva har huvudet i giljotinen, kan rädda en.
Kriser handlar alltid till slut om människor – det må gälla oljeläckage i Mexikanska Gulfen, förskingring från Röda Korset, glas i kyckling eller sexmissbruk och otrohet från Tiger Woods.
Det enda man vet är att man kommer att göra fel. En kris är en vindlande berg-och dalbana, inte en studie i smartness vid whiteboarden på PR-byråerna.
De bästa krishanterarna vet detta och är både ödmjuka och empatiska – människan sätts främst.
Kanske skedde det värsta angreppet mot Sven Otto Littorins person när media skrev om vårdnadstvisten. För bara 10-15 år sedan tror jag Aftonbladet hade avhållit sig från att skriva om något så djupt privat och där barn kan fara illa, trots att Littorin var en offentlig person. Jag var kritisk då och är det nu och jag tycker inte det spelar någon roll om det bara handlar om 3-4 artiklar.
DN:s förre ledarredaktör Niklas Ekdal skriver här intressant och tankeväckande utifrån Littorin-affären om hur politikernas privata sfär krymper.
/Paul Ronge
Andra skriver intressant om politik och pressetik.
Uppdatering 1: Kommenterar Littorins DN-intervju här i Svenska Dagbladet, tillsammans med andra PR-konsulter.
Det som är människans största problem är att vi är just människor. Vi tänker inte alltid klart och gör rätt, även med de bästa av handböcker. I ett enda ögonblick kan vi svara fel på en viktig fråga och därefter börjar tåget rulla i en allt snabbare fart. Vi sitter på tåget och kan inte hoppa av.
Vad jag däremot aldrig kommer att förstå är varför så många vill frossa i andra människors elände. Men det är väl också en av mänsklighetens sida när den är som sämst.
Ramona: Människan är nyfiken. Vill veta vad som händer. Det sägs att språket uppkom för att vi ska kunna skvallra om varandra och smida ränker och på så sätt kunna ha våra ryggar fria.
Tror Littorin har akterseglat Aftonbladet och snuvat dom på flera snaskiga artiklar. Har dom inget mer att komma med så står dom där med rumpan bar. Men det gör inget för dom är så stora och innehar makten och härligheten att sänka vilket jävla skepp som helst. Släpa vem som helst i smutsen och komma undan med det.
Onekligen en fråga med många aspekter.
Har skrivit om det här, inkl kommentar till annan länkad blogg:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/07/journalister-och-smutsig-politik.html
Se gärna även tidigare inlägg i ämnet.
Fortfarande kritiseras Littorin för att han hänvisade till sina barn när han avgick. Jag vidhåller det jag skrivit tidigare, nämligen att det är fullt realistiskt och logiskt att det han sa var 100 % ärlighet ur hans eget perspektiv. I vilket fall, man kan inte avgöra detta om man inte försöker sätta sig in i hans situation när han uttalade det.
Han kom från vårdnadsförhandlingen, han var trött och slut och han hade, likt alla statsråd, tunga arbetsuppgifter, alltid i tjänst som Göran Persson sa en gång. Då möts Littorin på flygplatsen av det jag kallar en korkad hyena från Aftonbladet som inte förstår ett av svenska språkets mest använda ord, det som vilken utlänning som helst lär sig på två sekunder: Nej!
Hyenan ställer en rad frågor/påståenden, som Littorin klart och tydligt förnekar, inte en gång utan mer än sex gånger. Det är bara att lyssna på Aftonbladets egen video
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article7447354.ab
så hör man att han konsekvent förnekar anklagelserna.
Han hävdar alltså benhårt sin oskuld. Ur hans perspektiv så kan det då inte vara långsökt att han kopplar dessa ogrundade anklagelser till medias bevakning p.g.a. vårdnadstvisten, den som i slutänden berör det som står honom närmast i livet, barnen?
Jag menar att rent allmänt var det högst logiskt och ur hans perspektiv helt sanningsenligt när han angav motivet för att dra sig tillbaka från statsrådsposten. Allt detta sagt under förutsättningen att han är så oskyldig som han hävdar, för annars är det teater. Men det finns ännu inte någon som har det minsta lilla som styrker något annat. Alltså, man bör vara aningens ödmjuk när man påstår att han ljög om motivet på presskonferensen. – En annan sak är att han kunde och kanske borde ha uppgivit sexfrågorna från Aftonbladet, han kanske inte skulle ha namngivit barnen. Men vi lever inte i en perfekt värld.
Avslutningsvis; 1) Titta på Littorins minspel, leendet, när han först anklagas av reportern för att ha köpt sex. 2) Titta på Littorins känslodamhet när han berättar om barnen på presskonferensen dagen därpå. Är detta teater, då platsar han på Dramaten.
Expressen och Aftonbladet tar jag inte ens emot gratis på flyget eller hotellet numera. Deras ”journalistiska” nivå ligger där damtidningarna på 80-talet var.
Almedalsveckans massmediala bevakning är ett journalistiskt magplask. Vad var politikernas budskap? En förvirrad biskop irrar sig in i en debatt och påstår att ett parti utövat våld mot honom? En högljudd feminist bränner pengar men snackar inte ett jota om många kvinnors utsatta situation i Sverige.
Under en av de mest politiskt aktiva veckorna på året visar BRÅ att 213 personer har dödats under första halvåret, mord eller dråp, i Sverige!
Vi har alltså statistik på att det i snitt dödas 1,2 människor per dygn i Sverige. Det vill jag att EN tidning tar upp och att andra följer efter hellre än gamla preskriberade, obevisade brott. Hur hade rubrikerna sett ut om det var 213 pers som dödats på ett halvår på 70-talet?
Sjukhus i Skåne (Malmö o Helsingborg) bygger om sina akutmottagningar för att kunna skydda personalen mot våldsamheter.
12-åriga flickor gifts bort i Malmö och får barn året därpå, var är rubrikerna?
Fadime kan vi hedra hur mycket som helst men vad ska vi göra med de flickorna som LEVER under hedersförtryck idag? Tror verkligen folk att det blir bättre för att vi debatterar om Fadime ska få en staty eller inte? Tror Fadime själv hade varit upprörd över hur lite vi diskuterar att problemen med att förtryck av flickor/kvinnor fortsätter och eskalerar fast med samhällets ”tolerans” mot islam.
Ronge, jag har följt dig sedan ”Sanningen om Mia” där jag tycker du utmärkt och sakligt kritiserade media. Det senaste halvåret har du varit förvånansvärt tyst. Varför?
Bättre fly än illa fäkta kanske?…
Littorin har stöd och det går ingen nöd på honom. Han svarar själv i mejlintervjun:
”jag befinner mig bland vänner och läker sakta ihop”. Men hur mycket fick cancerpatienterna läka ihop innan de började jagas? Flera av dem fick sluta med sin behandling för att orka med att arbeta! Littorin går det med största sannolikhet ingen nöd på. Ändå tycker högersympatisörer att det är så hemskt med den ”mobbning” han måste utstå! Jösses, skaffa perspektiv!
Paul. Vad säger du om idén att politiker skulle blogga mer ? Jag tänker på ministrar som Littorin i detta fallet.
I en sådan här situation skulle Littorin om han hade haft en blogg kunnat förekomma Aftonbladet , lyssnat på de påståenden som de riktar mot honom.
Han skulle kunnat med sina egna ord beskriva Aftonbladets anklagelser innan de publicerade och därmed förekomma allting i detta.
Fördelen är att då har han en kommuniceringsväg till människor som är intresserade där han berättar exakt hur han ser på saken.
Han skulle kunna lägga upp små videoklipp där han ger uttalanden i detta.
Också tänkte jag att i efterklokhetens skimmer att han kanske borde tagit en time out kanske redan för några månader sedan för att fokusera sig på att lösa de privata grejerna. Kanske jobba med något annat för ett kort tag där han har tillfälligt mindre exponering i media ljus så att han skulle fått lite lugn och ro ett tag.
Det är mina funderingar för vad de är värda 🙂
Catarina: I den här debatten har jag knappast varit tyst, det finns de som tycker jag borde ha varit tystare. Men det senaste halvåret har jag byggt upp min egen firma igen som ensamföretagare så visst har jag bloggat mindre.
Essbeck: Tycker dina funderingar är väldigt kloka. Det blir viktigare än någonsin för politiker att ha upparbetade direktkanaler där de kan ge sin version direkt till väljarna via sociala medier.
Också en bra idé att Littorin borde tagit time out under vårdnadstvisten. Snacka om konflikter som slår ut ens omdöme – när man slåss om sina barn.
Paul – jag tycker din ton mot Littorin har förändrats betydligt..
Du kanske skulle hållit det här perspektivet redan från början..
Det känns som att du pendlar med i hur vindarna blåser..
Hur som helst så har de flesta inklusive du själv dömt Littorin och snaskat i hans helvete – ett helvete som många av oss fått genomlida men uppe på det är Littorin en offentlig person..
Det har verkat som att Du och så ofantligt många fler har krävt att en människa ska vara som en maskin – men man behöver bara gå till den enkla tesen att ingen jävel självklart ställer sig och svarar ja på så absurda frågor som aftonbladet ställde på flygplatsen till Littorin och ingen jävel ställer sig självklart offentligt och berättar att han köpt sex, det skulle inte du gjort och det skulle inte någon annan gjort heller..
Det skulle endast ha skett om man tagit dem på bar gärning..
Med mina glasögon: Jag har inte hållit någon ”ton” mot Littorin, utan slagit fast att det är en människa i kris. Däremot har jag i ett blogginlägg kritiserat regeringen och Moderaterna för en cynisk krishantering vid avgången. Det står jag fast vid. Att jag skulle ”ha dömt Littorin och snaskat i hans helvete” vet alla som läst mina inlägg och kan läsa innantill är direkt felaktig – jag har inte i något inlägg, i någon kommentar eller i någon intervju tagit ställning till vad som är sant eller osant i sexköpsfrågan.
Så jag förstår inte vad du menar med att ”jag pendlar med hur vindarna blåser”.
Kanske dags att putsa glasögonen? 😉
Risken finns att Littorin är skyldig, det får vi inte glömma bort. Vi får därför sluta prata om honom som vore han garanterat oskyldig (som du Paul gör), eller skyldig (vilket nog är ännu viktigare). Utgångspunkten är att man är oskyldig tills motsatsen har bevisats. Däremot finns det enligt min uppfattning fel i både hanteringen från regeringens sida, men även (och främst) hur du Paul behandlar ämnet.
Det viktigaste är att regeringen tar avstånd från brottet i sig. Eftersom så inte har skett kan man möjligen utgå från att de inte uppfattar rubriceringen som något allvarligt. Reinfeldt har även förklarat att han utgår från att Littorin talar sanning. Fullt möjligt att göra för någon som känner personen ifråga väl. Det vore smått omänskligt att helt utelämna Littorin när graden av misstanke nu fortfarande är så pass låg. Reinfeldt kan dock inte riskera att stötta Littorin i vått och torrt (som man går i många andra länder, vilka oftast är mer korrumperade) eftersom vi fortfarande inte vet hur det ligger till. Om det inte inom kort dyker upp fler bevis (dvs ebbar ur) kan man börja anta att historien inte stämde.
Som främmande människa kan man dock inte gå ut med att stötta Littorin. Man kan ha en uppfattning om sanningen, men knappast ta en aktiv ståndpunkt för eller emot.
Du Paul talar om Littorin med mjuka ord som påminner om någon som anser brottet vara en bagatell. Du beskriver en ensam människa i en kris, om hur Littorin trots allt bara är en människa och hur det är oförståeligt att Aftonbladet tycks vilja bevisa Littorins skuld. Det är väl självklart att en tidning ska granska och undersöka ett sådan här ”historia” närmre. Sedan när blev sådant oviktigt? Hetsjakt ska naturligtvis uteslutas, och däri ligger respekten för Littorin som människa. Däremot är (var) han vald och ställd att representera och arbeta för våra intressen. Hur långt får man förlåta folk för att de bara är människor, till vilken grad? Nu har Littorin avgått, men en viktig punkt kvarstår; förtroendet för Reinfeldt, dvs den som utsåg Littorin.
Du Paul hänvisar till Thomas Mattsson och hur denne talar om att historien bara har förlorare. Det är väl långt ifrån sant om det nu visar sig att Littorin är skyldig. Om man ser uppklarandet av ett brott som något alla förlorar på kan vi väl lägga ner hela systemet.
Till sist talar du Paul om att Aftonbladet tycks envisas med att visa på att ”Littorin har fel”. Den lånade formuleringen sätter Littorin i en offrets, en oskyldig persons, position, som om det är synd om Littorin att han inte blir trodd i vad han påstår. Detta sätter samtidigt kvinnan i historien i en aggressiv position. Hon hamnar inte, som det först kan tyckas, i bakgrunden, utan tillskrivs istället nästintill lögnarens kännetecken. Väl valda ord som klart tar ställning till Littorins roll.
Om Littorins skuld kan vi inte ännu uttala oss. Det allra viktigaste är dock att historien klaras upp, om så inte för väljarna så åtminstone för de inblandade. Vi måste utgå från att även kvinnan kan ha intresse av detta.
Jag tycker det ligger en del i vad ’Med mina glasögon’ skriver.
Det är bara en känsla, inte en analytisk genomgång, att du är mindre kategorisk idag än när du skrev första inlägget. Har vi verkligen helt fel? Har du inte påverkats av den senare utvecklingen?
Det förtar inte att det är en i mina ögon intressant blogg som jag gärna följer. Om alla tyckte lika skulle den bli lite väl slätstruken.
Per: Det viktigaste i ditt inlägg tycker jag är formuleringen: ”Man är oskyldig tills motsatsen bevisats”. Jag har inte i något inlägg tagit ställning i skuldfrågan, jag vet ju inte mer än någon annan. Men att hänvisa till ”brott” som du gör blir väl extra problematiskt om brottet är preskriberat?
Paul – du har alldeles rätt!
Tror jag blandat ihop vinklingarna i samband med att jag läste kommentarerna..
Så förlåt mig – smått pinsamt..
//Helena 🙂
Jag har funderat lite. Tänk om regeringens agerande i själva verket är årets PR-kupp!
Paul Ronge och Staffan Dopping har på sina bloggar redogjort för hur regeringen skulle gå tillväga i Littorin-affären. Men tänk om regeringens strategi och mål är en annan än att freda sig? Vad kan vara tanken med att Littorin inte svarar på frågor och springer och gömmer sig? Jo, journalisterna blir än mer nyfikna och fundersamma och kommer inte släppa affären förrän de fått svar. Detta borde regeringen rådgivare ha varit högst medvetna om, för det vet t.om. de flesta lekmän. Kan det i själva verket vara ett väl genomtänkt handlande för att Alliansen och i synnerhet Moderaterna ska få så stort utrymme som möjligt i media? Är i själva verket Littorins agerande en taktisk och beräknande PR-kupp?
I går gick DN ut med en påstådd intervju med Littorin. Ingenting nytt klargjordes i denna intervju, istället ser den till att hålla drevet igång och göra människor än mer nyfikna. Var befinner sig Littorin? Varför kan han inte svara på frågor via telefon? Har han köpt sex eller inte? Regeringen verkar inte vilja att drevet ska gå över, man agerar nämligen tvärt emot vad man borde göra för att släcka medias nyfikenhet! Istället får Moderaterna mängder av gratisreklam i alla tidningar. Kanske krishanteringen kring Littorin är kall och cynisk, men framför allt beräknande. Så mycket reklam som Moderaterna fått den sista veckan har de väl aldrig haft innan! Är detta årets PR-kupp månne?
Nu ska det bli mäkta intressant att se hur Lena Mellin ska slingra sig ur det bandade samtalet. För mig veterligen, har eller borde journalister som arbetar på en nyhetstidning ha kontakt i ett så allvalrigt ärende som detta med Sven Otto Littorins påstådda sexhandel. Nu verkar det som om Lena Mellin inte har en a-n-i-n-g om att SOL redan hade dementerat sexköpet, som GP:s-ledarblogg på nätet putslustigt döpt till ”Lomhört på Aftonbladet”. Mycket fyndigt!
Med mina glasögon/Helena: Helt okej och tack för att du korrigerade ditt första inlägg!
Stefan: Självklart har jag påverkats av alla nya turer, händelseutvecklingen är ju som en berg-och dalbana.
Något annat vore ju att sitta cementerad i någon sorts prestigelåsning.
Uppenbarligen var Littorin väldigt pådrivande i hur krishanteringen skulle skötas. Min tes är ju ändå att man inte ska sköta sin egen krishantering själv och att statsrådsberedningens strateger inte borde ha tillåtit en chockad Littorin att göra en privat fråga av detta. Att det är svårare att göra än att säga har jag redan medgett.
Både du och Ramona har ju helt rätt i att Aftonbladet har försatt sig i jätteproblem i den helt surrealistiska diskussionen: ”När kan en dementi betraktas som en dementi?”.
Och ett ödmjukt tack för att du tycker min blogg är intressant.
@Paul: Du skriver: ”När kan en dementi betraktas som en dementi?”.
Jag har ju nästan till överdrift hävdat en dementi redan på Visby flygplats, även om det var svårt att följa samtalet på videon mellan Aftonbladets reporter (MC) och SOL. Därför gjorde jag mig omaket i morse att renskriva de ca 90 sekundernas samtal för att analysera dementisituationerna. Dålig kvalitet på videon gjorde att det tog sin modiga tid, trots att det var kort, men det var bra att få det gjort. Att se samtalet i text ger en klart bättre överblick än enbart videon. På visst sätt kan jag nu se att jag måhända har övertolkat SOL’s upprepade ’Nej!’ som solklara dementier. Å andra sidan så finner man annat som egentligen är starkare, exempelvis när han på en fråga svarar ”/ohörbart/ har absolut inte /…/”. Jag rekommenderar att se videon tillsammans med ’manuset’.
En annan sak som lätt passerar utan att man noterar det lika starkt bara genom att lyssna är att reportern MC i sina frågor själv kopplar ”affären” till SOL’s skilsmässa i början av intervjun. I och med de fraserna, ”hösten 2006 /…/ i samband med att du skilde dig” så blir Littorins koppling av anklagelsen till vårdnadstvisten så mycket tydligare. Även om jag redan tidigare hävdat att det var logiskt förklarligt och sannolikt sant när han hänvisade till vårdnadstvisten och barnen så är jag än mer övertygad om riktigheten i min teori/spekulation nu.
Är du intresserad av avskriften, säg till så mejlar jag.
Hörde dig även i P4 Extra.
Senkommen publicering av
http://fredrik.vartsollentuna.se/2010/07/11/almedalens-olika-skeenden/
/Fredrik i Sollentuna