I samband med att SAS presenterade sin kvartalsrapport för Q3 2012 den 12 november meddelar SAS vd Rickard Gustafson att företaget ska sänka sina kostnader med 3 miljarder kronor och öka likviditeten med motsvarande belopp. Detta ska ske genom ”minskade kostnader och förenklad struktur” samt genom ”avyttringar av tillgångar” . Samtidigt meddelas att företaget fått löfte om nya krediter på 3,5 miljarder kronor från banker och huvudaktieägare. Villkoret är dock att nya kollektivavtal ingås – inom en vecka. Sker inte detta riskerar företaget att gå i konkurs.
Vad hände egentligen den 12 november?
Hur har SAS hamnat i det här läget och varför sätts personalen i en så pressad situation? Låt oss titta på några saker som i högre eller lägre grad har påverkat, påverkar eller borde påverka situationen.
Samtidigt som SAS redogör för kvartalsrapporten, som för övrigt visar ett positivt resultat, får företagets personal en färdigtryckt fyrfärgsfolder som beskriver villkoren i det nya kollektivavtalet. I foldern finns bland annat tabeller som visar hur mycket lönerna sänks. ”Hur som helst så ger foldern ett intryck av ”fait accompli”, det är uträknat, det är klart, det är tryckt.
Fackförbunden sparkar bakut och menar att SAS utsätter dem för ”union busting”, det vill säga att sätta fackföreningarnas handlingsutrymme ur spel – något som vi i Sverige tidigare varit befriat från. Svensk Pilotförenings förhandlingschef Tommy Larsson skriver ett brev till finansmarknadsministern Peter Norman (M) där han undrar ”… om regeringen medverkar till att frångå det vi kallar ”den svenska modellen”.
Är plan B plan A?
Förväntar sig verkligen SAS-ledningen att facken ska acceptera det nya avtalet utan förbehåll – eller har SAS spelat ut sin plan B och sitter nu ser på medan facken våndas innan de sätter plan A i verket? Nej, säger någon på SAS (vem kan man undra) och startat Facebookgruppen ”Save SAS – Say yes to the plan! (There is no plan B!!)” med följande budskap till de anställda “In an eagerness to show the passion and drive that exists within this organization we started this forum to voice our support.” Eller är det som Johan Ehrenberg skriver i ETC ”… ett maktspel som är rätt avslöjande i all sin brutalitet. En lektion i hur man skrämmer fack till tystnad, även mäktiga fack inom specialiserade yrkesgrupper.”
Rickard Gustafson ”begär mycket”
Rickard Gustafson säger att han begär mycket av de anställda och vädjar till deras lojalitet (eller rädsla över att förlora jobben) när han presenterade villkoren i de nya kollektivavtalen. Villkor som bland annat innebär att lönerna sänks, arbetstiden förlängs, pensionsåldern höjs och pensionen sänks. Han begär verkligen mycket, särskilt med tanke på att SAS Airlines, det vill säga kärnverksamheten, inte har gått så dåligt under de senaste åren. Detta är dessutom inte första gången som personal ”ställt upp” och gått med på lönesänkningar, tvärt om. En Sverigeanställd SAS-pilot har under de senaste fyra åren sänkt sin lön inte mindre än tre gånger samtidigt som veckoarbetstiden höjts från 42 till 47,5 timmar.
En annan anledning till att det är ”mycket begärt” är att företaget gjort en rad dåliga affärer som personalen nu ska vara med och betala för, här följer ett axplock: Norwegian böter -330 000 000 kr, Maerskkartellen böter -360 000 000 kr, British Midland -650 000 000 kr, cargoböter USA -300 000 000 kr, Spanair -5 000 000 000 kr, cargoböter EU -660 000 000kr, Air Baltic -400 000 000kr, fraktförlikning USA -104 000 000 kr.
Låt oss titta lite närmare på vilka fackförbund som blivit kallade till ”förhandling” och som uppmanas skriva på det färdigformulerade avtalet den 18 november. Jo, facken för flygande personal. Är det verkligen ”alla anställda” som ska ställa upp för att rädda företaget?
Anmärkningsvärt är också att den 12 november skickar SAS ut ett mail där företaget manar sin egen personal att, på grund av en förväntad övertalighet, söka jobb hos Etihad Airways. I mailet står det bland annat att ”Etihad Airways har base i Abu Dhabi, der er hovedstad i De Forenede Arabiske Emirater. Den kontrakt, der eventuelt kan blive tale om, er økonomisk attraktiv på grund af de skattemæssige forhold.” SAS, med sina statliga ägare, uppmanar med andra ord sina anställda att ta jobb där man ”slipper” betala skatt i sitt hemland…
Vad är då egentligen SAS dolda agenda?
Det troliga är att företaget ska ”bantas” till ett format som bättre passar den tajta ekonomiska kostymen. Sedan ska delar av eller hela företaget säljas ut. Skattebetalarna ”befrias” från ansvaret och marknaden får råda. Strategin är väl i och för sig förståelig, det är tillvägagångssättet som är anmärkningsvärt.
Ledningen har länge känt till de ekonomiska problemen och hur de har uppkommit. Trots det ställer de nu personalen inför ett ultimatum. På mindre än en vecka ska facken fatta beslut som påverkar varje enskild anställd för resten av deras liv. Ledningen gömmer sig bakom argument som att bankerna kräver säkerhet för att förlänga krediter samtidigt som den kräver att personalen tar ansvaret för deras egna dåliga affärer.
Vad händer nu?
Vilka konsekvenser skulle då en konkurs kunna få och hur skulle vi konsumenterna/skattebetalare påverkas av den? Det kommer naturligtvis att bli en period av kaos då resenärer blir strandsatta och resor blir inställda. Arbetslösheten ökar då de 15.000 före detta SAS-anställda måste hitta nya jobb. Landets statliga, regionala och kommunala flygplatser kommer att gå en oviss framtid till mötes.
Men låt oss säga att allt detta är övergående och att andra flygbolag som Ryanair och Norwegian kommer att ta över trafiken och kanske en del av SAS personal. Marknaden får styra, skattebetalarna slipper betala för företagets förluster, ordningen blir återställd. Eller? Hur kommer den nya ordningen att påverka priser, destinationer, turtäthet och inte minst flygsäkerheten?
Idag, söndagen den 18 november, skrivs nästa kapitel i SAS historia. SAS, lönesänkningar, Ryanair, Norwegian, konkurs, Rickard Gustafson” mce_href=”Läs även andra bloggares åsikter om SAS, lönesänkningar, Ryanair, Norwegian, konkurs, Rickard Gustafson”>Andra skriver intressant: Expressen,DN, DI, Aftonbladet, SvD. Piloterna har under natten alltså gett ett bud och fortsättning följer…
Susanne Sävenfalk
Kommunikatör och gift med SAS-pilot
Uppdatering 1: Avtalen är klara och nu kommer finansmarknadsminister Peter Norman och låter som ett eko av Susanne Sävenfalk i denna bloggpost: ”Nu ökar möjligheterna att sälja SAS”. Vill passa på att tacka Susanne för denna gästblogg som fått så mycket uppmärksamhet och uppskattning!/ Paul Ronge
Väl skriven och formulerad artikel. Stämmer infon ovan, så borde det rentav vara så att berörda ledningar inom företaget granskas. De siffror som presenteras är i mitt tycke kriminella. I vilket annat sammanhang får man ”leka” och tappa bort summor som dessa samtidigt som det skall finansieras av personal och skattebetalare? De som fattar besluten får fortsätta köra lyxbilar till tandläkaren när övriga får åka buss eller stå över helt efter som plånboken blivit synbart tunnare. Det luktar illa.
Härligt att få läsa något klokt och begåvat ibland! Tack.
Mycket insiktsfullt skrivet!
Tack för positiva kommentarer!
Om några timmar får vi se vilken utdelning ledningens ”ultimatum” till facken har givit. Med tanke på hur SAS just nu misshandlar sitt eget varumärke verkar de som om målet (den dolda agendan) är rekonstruktion eller försäljning av delar eller hela företaget. Kanske är det som mest gynnar ägare och kreditgivare: http://www.sasgroup.net/SASGroup/default.asp
Tycker egenintresset lyser igenom oerhört starkt i inlägget. Skribenten glömde visst nämna framgångsrika SAS-affärer. Hade man inte gjort sådana hade man inte kunnat avyttra tillgångar för tiotals miljarder de senaste decenniet. Inte särskilt överraskande att ett hyfsat stort företag som SAS gör både bättre och sämre affärer.
Vad jag inte sett och saknar i hela den här historien är en jämförelse med tex Norwegian för arbetsvillkoren, löner, arbetstid, pensionsvillkor osv i resp bolag. Verkar finnas väldigt lite intresse för att presentera något sådant från de anställda i SAS. Det enda jag hört är att man avstått från lönehöjningar i tio år (!) men att man fortfarande tydligen har (avsevärt) bättre betalt än i konkurrerande flygbolag!
David,
SAS har även gjort bra affärer men tyvärr också ganska många som varit kostsamma för företaget. Det är också helt klart att SAS är i ett läge där något måste göras. Det är tillvägagångsättet som jag reagerar mot. Det finns en stor lojalitet bland de anställda som i min mening utnyttjas av ledningen. En Sverigeanställd SAS-pilot har sänkt sin lön tre gånger under de senaste fyra åren och dessutom gått upp i veckoarbetstid från 42 till 47,5 timmar. Det som framför allt skiljer lågprisbolagen mot de större etablerade är inte lönen utan anställningsvillkoren. De flesta lågprisbolag har kontraktanställd personal med dåliga eller inga pensionsavtal. De gör att många därför hyrs in eller skriver sig i länder där man har låg skatt.
Hoppas att det här ger dig en lite tydligare bild av vad skillnaderna är.
Mycket välformulerad och sammanfattande text! Kan du få den publicerad i några av de större dagstidningarna tror du? Du lyfter fram det som hittills inte synts tillräckligt i media de gångna dagarna. Det är på tiden att fokus flyttas till de verkliga orsakerna till SAS problem, och att man synar ledningens och ägarnas bluff!
Det bästa som skrivits under denna vecka, av löp och dåligt pålästa journalisters artiklar, synd att inte detta kom i någon av de stora medierna.
Skrev i natt om detta som jag upplever som mer och mer obehagligt. Oavsett vad som sker är detta början på något nytt, som vi idag har svårt att överblicka konsekvenserna av!
http://fredriklidby.wordpress.com/2012/11/19/det-ar-s-a-s-en-odesnatt/
Väl formulerat!
Bolaget har klart frångått den ”svenska modellen” vad gäller avtalsförhandlingar.
Men samma bolag har mer eller mindre skapat den svenska modellen vad gäller chefer och ledarskap. Dvs, år efter år av total ansvarsfrihet och agerande utan konsekvens. Intressant att man med ny galjonsfigur nu plockar valda delar från amerikansk företagskultur i form av ”union busting” och villkorslösa ultimatum. Samtidigt aktar man sig noga för den amerikanska seden att någon faktiskt måste stå till svars för sina handlingar …