”Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.” Ur Bröderna Lejonhjärta.
Astrid Lindgren satte fingret på mycket, men frågan är om inte detta är den mest träffsäkra observationen hon gjorde. Som tar tag och berör mitt i hjärtat.
Idag måste vi ta spjärn mot mobben – de sanslösa skoningslösa dreven.
Den tid vi lever i präglas av maktspråk, hårt och brutalt, där sanning och intellektuellt resonerande tyvärr ofta är en bristvara. Putin, Trump, Erdogan, Xi. Oftast är det mäktiga män som krigar,skövlar, ljuger och myglar.
Men vi har också hela konspirationsrörelser, liknande den som stormade Kapitolium i USA – valförnekare, klimatförnekare, vaccinförnekare. Den gemensamma nämnaren är ointresset för fakta och besattheten.
Giftet har, med sociala mediers hjälp, spridit sig långt ner i folklagren, bland vanliga, oftast hyggliga människor. Tills de bildar en mobb.
I USA har fenomenet fått namnet ”cancel culture” och har beskrivits ingående i media, bland annat i New York Times.
Hur människor jagas, telefonkedjor organiseras där arbetsgivare rings upp för att få personen sparkad, där hatet flödar i kommentarsfält på sociala medier, där man försöker tvinga familjemedlemmar att ta avstånd – ja nästan alla medel är tillåtna för att rycka brödet ur munnen på kontrahenten och tvinga ut den i kylan.
För mig leder det tanken till lynchmobbar i gamla westernfilmer – där hopen skränar gutturalt och någon slänger upp ett rep i ett träd: ”Hang them high”.
Nu har jag fått uppleva fenomenet på riktigt nära håll. En måltavla för lynchmobben är Susanne Norman som tillsammans med Lillemor Bergqvist skrivit boken ”Det finns inga omöjliga skolor”.
Storvretskolan i Botkyrka blev 2019 den första skolan i Sverige som fick ett tvångsingripande från Skolinspektionen – det vill säga att staten med tvång tog över driften av skolan. Då behövde skolan, med 280 elever i klass 4-9, både kameraövervakning och polisbevakning. På fredagseftermiddagar stängdes skolan eftersom elever startade slagsmål. Papperskorgarna fick tas bort eftersom elever eldade i dem.
Norman och Bergqvist tog över som rektorer och fick ordning på skolan efter bara åtta månader med en metod som vänligt men bestämt ställer krav på eleverna.
Så här skriver Paulina Neuding i Svenska Dagbladet:
En av de första dagarna på jobbet mötte Susanne Norman en elev i korridoren, som hon bad ta av sig jackan inomhus. Han svarade med att att flyga upp i hennes ansikte och skrika:
”Vem tror du att du är, din jävla hora, jag ska fan slå sönder dig!”
Bergquist och Norman lyckades ändå skapa lugn på skolan med hjälp av tydliga krav och konsekvenser för normbrott. De tog avstånd från det omhuldade ”lågaffektiva bemötandet”, och tog strid för att upprätthålla ordningsreglerna.
De båda fick sedan samma uppdrag i Kalix, att få ordning på skolan och hade redan efter några månader fått mycket positiva resultat.
Men där drog psykologer och vissa föräldrar igång ett drev som snabbt fick spridning i landet. Rektorerna påstods använda våld genom att ta bråkiga elever i handlederna. Jämförelser gjordes med polisvåldet i USA och det påstods till och med att elever riskerade att dö. Kalix kommun, som varit mycket positiv på grund av framgångarna, pausade under detta grupptryck försöken i skolan och tillsatte en utredning.
Sanningen är att av 1200 elever i Kalix så var det sex (6) som fick hållas fast vid något tillfälle för att inte skada sig själva, andra elever eller lärare.
Min förening, Rotary Stockholm Djurgården, bjöd nyligen in Susanne Norman som talare på en av våra fredagsluncher.
Det renderade 160 ursinniga kommentarer från denna mobb på Instagram med kränkande skrivningar mot Norman och krav att vi som klubb skulle ta avstånd från henne och göra avbön. Påtryckningar gjordes också till Rotary centralt och även media kontaktades för att sätta press på oss.
Jag talar för mig själv här, inte för min klubb.
Rotary har högt i tak och trygga intellektuellt stabila medlemmar så på oss biter drevet inte. Men vad händer i kommuner, där politiker är beroende av väljarnas stöd, när en liten välorganiserad klick mullrar så den låter som en hel folkstorm?
Jo, det händer ungefär samma sak som i de ”lågaffektiva” problemskolorna. (Jag får akta mig så jag inte slirar på tangenterna och skriver ”lågeffektiva”) En liten hämningslös och gränslös klick sätter skräck i den stora majoriteten och dikterar villkoren.
Men nu är det några av deras föräldrar som gör det. Inte med sparkar och bett förstås, men genom att skoningslöst försöka krossa meningsmotståndare i en allians med psykologer. Alla ansatser till saklig diskussion, med respekt för meningsmotståndare, lyser med sin frånvaro.
De påstår att det inte finns någon forskning och utvärdering kring Skolkonsulterna AB:s metod. Nå, den har i alla fall bevisligen fungerat. Men vad finns det för evidens för det ”lågaffektiva”? Var någonstans finns den skola som blivit bättre genom att ett litet antal elever tillåts förstöra för sig själva och alla andra? Genom att samhället har lämnat walk over och lärarna har lämnats bakbundna?
Jag tycker de här föräldrarna borde skämmas! Vad nytta gör de för sina barn genom att som vuxna visa att hat, hot och att skrika högst lönar sig?
Och samlar de sig som en getingsvärm för att invadera denna blogg ska de veta att inga kränkande kommentarer kommer att publiceras. Jag ger inget utrymme åt vuxenmobbing.
Barn gör inte som vuxna säger, de gör som vuxna gör.
Paul Ronge
Bra där! Att små barn tar efter sina föräldrar och andra vuxna är självklart. Lika självklart blir dessa också mobbare om föräldrarna är det. Avvikande åsikter ska naturligtvis få framföras men med en lyhördhet för de som tycker annat än en själv. Heder åt den kommunpolitiker som kan stå emot trycket från en liten klick väljare och bilda sig egna åsikter utifrån tillgänglig fakta.
Träffsäkert och djupt tragiskt.
Tack för att du beskriver nutiden och kanske för en eller två att vakna.
Bra skrivet om en företeelse som utvecklats som ett helt oacceptabelt exempel på hur massmedias möjligheter kan missbrukas. Kravlöshet som norm har utvecklats parallellt med att fakta och sanningar har relativiserats och all fysisk kontakt mellan människor endera klassas som sexuella övergrepp eller våld. Därigenom har alla reella möjligheter för icke polisiär personal att ingripa mot företeelser som stör och förstör i olika sammanhang i det närmaste eliminerats samtidigt som de som vill störa och förstöra getts i det närmaste obegränsade möjligheter. Möjligheter som utnyttjas maximalt. Hur saker och ting verkar vara har getts företräde framför hur verkligheten ser ut vilket skapat en allmän rädsla för att bli beskylld för något oavsett om det är sant eller ej. Enbart beskyllningen stämplar därigenom den beskyllde som skyldig eftersom sanningen om vad som hänt ändå är relativ och mer en fråga om upplevelse än om fakta. Någon tog tag i mig och det upplevde jag som om jag blev utsatt för ett övergrepp. Således har ett brott begåtts. Politiker som sanktionerat att ordningen i exvis skolan upprätthålls genom att fysisk kontakt får användas för att stävja andras fysiska våld, förstörelse mm tvingas avgå eftersom de sanktionerat våldsanvändande. Ingen vågar stå upp mot ”mobbens” beskyllningar utan situationen utnyttjas gärna för att vinna ”internpolitiska” fördelar. ”Se på politiker från ”partiet” hur de beter sig -skämmas ska ni”. Var finns de ”raka ryggar” som står upp och motverkar den här utvecklingen istället för att bara ”flyta med” och försöka utnyttja situationerna för egen vinning ?
Hej Paul!
Mobb, mobbare, mobbning, ord som vi läser om i tidningar, som vi hör på radio och ser på våra Tv-kanaler. När jag läser din text framstår ordet i klartext. Det handlar om hur man kan manipulera och vrida och vända på vad som är sant och vad som är fabulerat. Fallet med Susanne Norman och Lillemor Bergqvist är jag inte så bekant med, bara vad jag läst i våra medier.
Men du gör en genomlysning och analys av vad vi vuxna och vanligtvis korrekta och ansvarigt tänkande människor kan förvandlas till. Barn och tonåringar mobbas dagligen i vardagen och i skolan. Men vi vuxna, är knappast ett föredöme – som du skriver: ”Barn gör inte som vuxna säger, de gör som vuxna gör.”
Jag håller med om att det är destruktivt och fegt med den debattkultur som råder idag. Men det faktum att Skolkonsulterna blivit utsatta för det förändrar inte deras metod. Dessutom tycker jag att det är viktigt att hålla sig till fakta. Ett exempel: Av de 1200 elever som du uppger finns i Kalix är det bara en liten del som går i de klasser som provat metoden. Det är alltså 6 elever av eleverna i ”några klasser på Centrumskolan och Djuptjärnsskolan” som fick hållas fast.
Källa: https://www.kalix.se/Aktuellt/Utbildningsnytt/beloningar-och-konsekvenser-ger-battre-arbetsro-i-skolan
Jag skrev i mitt blogginlägg att jag inte kommer att ge något utrymme för lynchmobben på min blogg och du tillhör uppenbarligen inte dem utan vill resonera sakligt. Jag tycker det är jättebra att du länkar till Kalix kommun som ju faktiskt förklarar (och i sak försvarar) Susannes och Lillemors arbete i sina ”Frågor och Svar”. Till din aspekt, jag har ju ingen relation och egen kunskap om Kalix, men är det inte så att det var Centrumskolan och Djuptjärnsskolan som hade problem? Du har ju rätt att de sex kan ses enbart i förhållande till dessa två skolor, men jag tycker det är relevant ändå att jämföra med 1200 elever totalt. Detta för att Susanne av mobben framställts ungefär som Stig Järrel i sin paradroll i filmen ”Hets”, en som ständigt håller fast elever i handlederna och njuter av det. Jag tror på henne när hon säger att man håller fast så få som möjligt, så kort tid som möjligt. Och bara för att de inte ska skada sig själva, andra elever eller lärarna. Alternativet är att några få utagerande elever sätter skräck i hela sin omgivning.
Jag måste säga att Kalix kommun inte verkar ha vikt sig för en mindre grupp som skriker högt. Jag upplever att de lyssnat till en majoritet av kommun medborgare, med bla oroliga föräldrar, som är oroliga över vad för metod som appliceras på deras barn.Det verkar finnas en rädsla över att metoden bla innebär systematiskt maktmissbruk vilket påverkar alla barn och inte bara de få som ifrågasätter makten och blir fasthållen. Då flera professioner uttalandar sig om hur metoden kan påverka barn negativt är det inte konstigt att föräldrar ifrågasätter, och att kommunen väljer att ta avstånd. Men du sätter fingret på något viktigt som händer i samband med detta och de är hur illa vi människor behandlar varandra i dessa drev. Kan det vara så att när vi människor är rädda och försöker försvara oss har en tendens att agera något irrationellt och något hänsynslöst. Eller är det så att vi agerar utifrån hur generation innan har agerat( barn gör som vuxna gör) och många av oss saknar andra strategier att lösa problemet på även som vuxna? Det fins som en intressant paradox i detta då det flesta som skriker högt mot denna metod har med sig samma begrepp som du lyfter fram, att barn gör som vuxna gör, och man önskar andra metoder för sina barn att lära sig.
Caroline, jag uppskattar mycket dina reflektioner hur illa vi människor behandlar varandra i drev. Vi behöver inte tycka lika.
Men med din inställning finns ju chansen att hitta konsensus, åtminstone ibland.
Som psykolog är jag orolig för konsekvenserna för barn med funktionsnedsättningar när dessa metoder implementeras i skolan. Jag har arbetat med flera barn som faktiskt inte har förmågan att följa ordningsreglerna och som enligt min åsikt hade farit djupt illa om de utsatts för Normans metoder. B
Det har även framkommit vittnesmål från föräldrar till dessa barn om att barnen tydligt tar skada av metoden både i Kalix och i Botkyrka. Barn kan dö av fasthållning och utifrån vad jag förstått innebär sättet som Norman arbetar på att barn hålls fast i bestraffande syfte och inte enbart i nödfall i säkerhetssyfte. Jag tror att den ilska du mött beror på att föräldrar är oroliga för sina barn. Själv kokar det i mig av tanken på att mitt eget barn skulle utsättas för Normans metoder. När man blir arg agerar man ju inte nödvändigtvis rationellt.
Du skriver: ”Barn kan dö av fasthållning och utifrån vad jag förstått innebär sättet som Norman arbetar på att barn hålls fast i bestraffande syfte och inte enbart i nödfall i säkerhetssyfte.”
Det är kärnan i hela lynchmobben mot Susanne, att hon vill skada och bestraffa barnen. Du framför detta i civiliserad ton, jag som träffat henne och hört henne besvara anklagelserna upplever dem som närmast ärekränkande förtal. Barn ljuger för sina föräldrar ibland och föräldrar tror på dem och ljuger ibland själva. När man går på hörsägen bör man använda sitt sunda förnuft.
Om Susanne Norman ville ”bestraffa barnen”så ”de kan dö av fasthållningen” vore hon ju en häxa som i en annan tid bränts på bål. Precis som mobben gjorde förr. Tänk efter – är anklagelsen realistisk?
Jag tänker att Susanne Norman förmodligen inte vill någon illa. Hon uttrycker ju uppenbarligen goda intentioner om att skapa studiero och har upplevt att hennes metoder har gett resultat på den fronten. Det som sen kan var viktigt att utvärdera är vilka andra effekter metoden ger på lite längre sikt och där finns det då som jag förstått vetenskapliga studier som pekar mot mycket allvarliga konsekvenser åtminstone när det gäller fasthållning. Det vore ju då konstigt att inte ta denna aspekt i beaktande innan vidare experiment fortsätter utan någon etisk prövning om det ens är lämpligt.
Caroline: Det här kommer framför allt från Bo Hejlskov Elvén, psykologen som är den största drivkraften i den mobb som drogs igång. Han kommer med vildsinta överdrifter, där han associerar till polisfasthållningarna i USA med dödlig utgång! Han har i mina ögon noll trovärdighet, noll auktoritet. Använd ditt sunda förnuft: En hysterisk och stökig elev vägrar gå ur klassrummet. Du MÅSTE ta ut eleven genom att hålla i handleden, annars är lektionen förstörd för alla elever. En elev som vägrar sluta slå en annan eller gå lös på inredning, hur ska du få stopp på det om du inte tar i eleven? Självklart ska det göras vänligt och utan affekt. och man ska inte hålla en minut längre än nödvändigt, tills eleven lugnat ner sig. Hejlskovs ”metod” är att stå med armarna i kors och göra inget. Vi har sett vart det lett i problemskolorna. Det sker nu en utvärdering i Kalix och jag hoppas den görs sakligt och professionellt utan rädsla för drevet.
Jag sätter, med Carolines inlägg, streck i debatten kring denna bloggpost nu och tackar alla som medverkat.