Jag har under de senaste dagarna varit invecklad i en het debatt om Sverigedemokraternas annonskampanj mot tiggarna, där de på SL:s Östermalmsstation på engelska, för hela svenska folkets räkning bett utländska turister att ”ursäkta röran” som tiggarna orsakar.
Det började i Aftonbladet den 3 augusti, där jag ansåg att SD:s kampanj var en provokation ytterst riktad mot romerna och borde tangera hets mot folkgrupp. Att den PR-mässigt säkert eldade de egna massorna, men att den sannolikt inte gav nya anhängare. Där förutspådde jag att SL skulle bli den stora förloraren på dramat, vilket också skedde med en storm i sociala medier under hashtaggen #SLspriderrasism och en demonstration – riktad mot SL, inte Sverigedemokraterna.
I P4 Extra utvecklade jag kritiken mot SL (Inslaget kommer 1.15 minuter in i programmet, alltså alldeles i början).
Och idag medverkade jag i TV4 Nyhetsmorgon, tillsammans med SL:s kommunikationschef Suss Forssman Thullberg och retorikforskaren Lena Lid Falkman.
Frågan om tiggeriet är kanske ett av de mest brännande samtalsämnena idag i Sverige, jag anser att frågan är oerhört komplex. De flesta humanister med empati tycker det är plågsamt att se dessa förnedrade och utsatta människor och att förhålla sig till tiggeriet. Ska man ge pengar eller inte? Hur ska Rumänien kunna tvingas ta ansvar för sina medborgare istället för som nu, där riktade pengar från EU används till annat? Finns organiserade kriminella ligor kring tiggeriet (avvisat i flera stora undersökningar)?
Att SD går fram som en elefant i en porslinsbutik, med lösningen ”kör ut dem” och tiggeriförbud förvånar ingen. Möjligtvis kan jag tycka de visar stor feghet när de inte vågar stå för att det är romerna som grupp de menar med att angripa tiggarna. Vi vet alla att det är så och det är bara en juridisk piruett, för att inte kunna anklagas för hets mot folkgrupp, som gör att SD inte talar klarspråk.
Men att SL tvår sina händer, hänvisar till att de enligt beslut är tvungna att acceptera politisk reklam och att de då inte kan ha några som helst synpunkter på innehållet, även om det är kränkande och tangerar hets mot folkgrupp, DET har upprört.
SL har gjort det väldigt enkelt för sig. De har abdikerat från ett ansvar som stort kollektivtrafikföretag, istället för att använda sitt (eventuella) goda omdöme att inte kränka resenärer som av olika skäl känner djup olust mot att man sparkar på de mest utsatta.
Och märkligast av allt: SL:s etiska riktlinjer är kraftfullare mot kommersiella företag än politiska partier. Dagens Industri idag, papperstidningen:
”SL:s riktlinjer för reklam säger att budskap som kan uppfattas som stötande för en folkgrupp inte får förekomma. Det gäller dock enbart kommersiell reklam och inte politisk, enligt SL.
’Vi tittar på yttrandefrihetslagstiftningen och har inte kunnat bedöma att det här budskapet strider mot den’, säger Jesper Pettersson på SL:s presstjänst.”
I det korta klippet från TV4:s morgonsoffa så frågar jag Suss Forssman Thullberg hur hon skulle se på om ett politiskt parti ville göra en kampanj mot aborter, kalla aborter för dödande och mord och visa foster på affischer i tunnelbanan. Forssman Thullberg blir, som ni ser, svarslös, erkänner att hon inte kan svara på om en sådan kampanj skulle godkännas och avslutar med att hon hoppas att SL aldrig kommer att ställas inför den frågan.
Det här visar ju i klartext att frågan är komplex. Om ett politiskt parti skulle komma med en sådan propå skulle det väl vara inkonsekvent att inte godkänna den, när SL redan tillåtit SD att angripa tiggarna?
Även om SD:s kampanj sannolikt juridiskt inte kommer att betraktas som hets mot folkgrupp av Justitiekanslern så är det självklart inte en demokratisk rättighet för SD att annonsera i SL. SL blandar bort korten helt när de vill framställa sig som demokratins och yttrandefrihetens främsta förkämpe. SD har en massa olika plattformar att föra fram sitt krav om tiggeriförbud, det har bland annat skett i Sveriges Riksdag. Inget hindrar SD:s yttrandefrihet. Men ingen lag säger heller att SL MÅSTE godkänna annonser som av resenärerna kan uppfattas som stötande och kränkande.
Sven-Eric Söder, generaldirektör för Folke Bernadotte Academy och mycket rutinerad politiker, både som statssekreterare i en Socialdemokratisk regering och som kanslichef för Socialdemokraterna skriver idag på Facebook:
”Vad tycker landstingspolitikerna? Att vara tyst är också ett ställningstagande. SDs rasistreklam i allas vår tunnelbana är så graverande att SL-styrelsen/trafiknämnden borde sammanträda omgående och ge bolaget tydliga direktiv. Kommer det att ske? Som skattebetalare, kund, resenär och väljare förväntar jag mig att den nedtagna s k reklamen inte ersätts och eventuellt kvarvarande rasistpropaganda tas ned omgående. Som sagt, att inte agera är också ett ställningstagande! Politik är ingen sällskapslek – det är på allvar!”
Nästan alla kunder jag jobbar med idag har CR (Corporate Responsibility) högst på dagordningen. De ställer dagligen frågor som: Hur ska vår etiska kompass se ut? Kan vi leva upp till alla krav som finns för mänskliga rättigheter, mot rasism och diskriminering och för en etiskt godtagbar produktion?
Ska SL vara det enda större företag i Sverige som saknar etisk kompass för hela (alltså även den politiska) annonsverksamheten?
När jag skriver detta ser jag på SVT att SD:s takbanderoller i Östermalms tunnelbana inte ska sättas upp igen, efter den vandalisering och nedrivning som pågått. Så slutar allt i elände och våld.
Som Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström skriver: Vandalisering löser ingenting. Självklart måste vi ta avstånd från våld, kriminalitet och åverkan.
SL har ansvaret för att extremhöger och extremvänster med hat och konfrontation som drivkraft fick göda varandra och elda på konflikten. Och i mitten står alla vi andra som vill ha ett vettigt, gärna lågmält och framför allt SAKLIGT samtal med konstruktiva förslag vad vi gör åt situationen med allt fler utsatta människor tiggande på trottoarerna och vid köpcentra.
Hade jag varit SL:s PR-rådgivare i den här historien, när jag sett effekterna av detta deprimerande mörker, så hade jag lämnat tillbaka pengarna.
Andra skriver intressant om SD:s kampanj.
Paul Ronge
Uppdatering: Tycker denna debattartikel i DN Debatt 7/8 exakt sätter fingret på vad det handlar om: Varför följer inte SL sina egna principer?
Bra och tänkvärt skrivet.
Men jag undrar en sak: på vilket sätt är det våldsamt att riva ner affischer? Det du skriver antyder att extremvänstern var framme och misshandlade människor. Men det stämmer väl inte, och står inte heller i artikeln du valt att etikettera med orden ”våld, kriminalitet och åverkan”. Vad jag kan se handlar den artikeln enbart om åverkan. Det är viktigt att inte blanda ihop AFA och vanliga demonstranter eller vandalism av affischer med våld.
Peter: En journalist misshandlades i samband med vandaliseringen.
http://nyheteridag.se/har-misshandlas-nyheter-idag-och-far-kameran-sonderslagen-av-antirasister/
Visst, man kan nog anta att journalisten har kopplingar till SD, men det spelar ingen som helst roll. Agerandet att ge sig på honom är helt oförsvarligt. Den åverkan och vandalisering som gjordes var kriminell och innebär en attack mot yttrandefriheten och det fria ordet. Jag var rädd för detta och sa redan i min första intervju med Aftonbladet att jag tyckte det kanske hade varit bättre att inte ordna en motdemonstration. Jag tar väldigt starkt avstånd från all nedrivning och vandalisering och menar att allt sådant agerande bara gynnar SD och de som vill driva rasism och hatkampanjer. Jag ville ha en värdig demonstration sa jag i P4 Extra (du har klippet i bloggen) och så blev det inte, tack vare en liten klick.
Sedan vill jag ge dig en eloge för det lugna och sakliga sätt du argumenterar på, även om vi tycker olika. Det är precis det som behövs, tror jag, i dessa känsliga frågor. Allt gott!
Jag sitter med ett äldre exemplar av ”Spelregler för Press, TV, RADIO framför mig. Dock lika aktuell idag. Sid 8 ”Hör båda sidor”. ”Sträva efter att återge alla parters ståndpunkter. ”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet… om det saknar betydelse i sammanhanget”.
Ofta kan jag när jag läser/hör/ser ett inlägg konstatera att inlägget är ensidigt.
Exempel, ring P 1 häromdagen. En inringare påpekade att ”skräp” slängdes från en viss ”grupp”. Journalisten i radio sade ”hade ”de” inte fått lämna så snabbt hade de tagit med skräpet” . Notera att det handlade om 121 ton skräp som tog kommunen en vecka med alla maskiner till hjälp att ta bort.
http://sl.se/globalassets/rapporter-etc/riktlinjer-reklam-och-evenemang-i-sl-trafiken.pdf?id=487
”…man kan nog anta att journalisten har kopplingar till SD…”
Ja, det kanske är lätt att anta att det är en SD-journalist. Men det spelar ingen som helst roll som du själv skriver. Den journalist som blev helt oprovocerat nedslagen var Nyheteridags Chang Frick som råkar ha romskt och judiskt påbrå. Han blev slagen när han låg ner och misshandlades svårt och fick även sin kamera sönderslagen och fick samtidigt höra rop om vilken rasist han var. Ingen av de andra journalisterna eller ordningsmakten som såg detta reagerade. Den enda som hjälpte till var hans assistent, en man från Rumänien, som även han angreps helt oprovocerat. På twitter finns flera inlägg från vänsterextrema personer hur stolta dom är över att ha slagit ner dessa personer. Alltså dessa anti-rasister som talar sig varma för rumänska romer och håller högtidstal om att aldrig glömma andra världskrigets fasor och aldrig låta förföljelser av judar inträffa på nytt.
Men om detta talas det väldigt tyst om från media och övriga etablisemanget. Vilken PR ger detta Sverige? Vilken nyhet har synts mest i andra länder om denna händelse?
I det stora sammanhanget tycker jag SD-kampanj är harmlös i jämförelse med det svinaktiga beteende som vänstermobben haft. Det är minst lika rasistiskt att ANTA att SDs-kampanj syftar på Romer. Åter igen drar man ALLA SD-sympatisörer och väljare över en kant som onda hemska monster.
INGEN vinner på detta.
John Doe: Som du ser länkade jag till artikeln om Frick i mitt svar till Peter och jag har redan på alla sätt jag kan tagit avstånd från våldet, vandaliseringen och nerrivandet av affischer. Dock är det för mig solklart att SD:s kampanj riktar sig mot romer. Bildurvalet, talet om ”internationella organiserade ligor”, allt tyder för mig (och väldigt många med mig) på detta. Vi får väl enas om att vi är oeniga i just den delen. Trevlig helg!
Sorry, jag var lite för snabb på tangenterna. Och är helt på det klara över att du tar avstånd från våldet och vandaliseringen. Och lika mycket som jag ogillar SD så ogillar jag även vänsterfalangen som återigen tar sig friheten, och rätten från sin synvinkel, att slå hårt om hårt.
Jag tycker nyhetsrapporteringen är allt för ensidig, inte bara i detta fall, utan även i många andra. Det är lite som att man ser mellan fingrarna. SD har fått detta precis dit dom vill, nämligen total uppmärksamhet och fokus på sina sakfrågor. Visst ger det ingen positiv klang men återigen syns dom och får nyhetsrubriker.
Nästa kampanj från SD skulle kunna vara ”…Ursäkta röran här i Sverige, men vi har ett stort problem med extremvänstern som vandaliserar politiska budskap från ett folkvalt parti…”.
För många provocerar SDs tunnelbanekampanj och man kan tycka vad man vill om SDs reotrik och människosyn men i ett av budskapen finns faktiskt en poäng. Nämligen den att Sverige borde hantera frågan om tiggeriet väldigt mycket bättre. Dock pratas det väldigt dåligt om konstruktiva förslag för att komma till rätta med problemen, och med problem menar jag inte människorna i sig, utan själva tiggeriet.
Men så fort frågan tas upp så får man väga minsta lilla ord så att man inte trampar i klaveret och eventuellt utlyser en moralpanik och blir bespottad som rasist osv. Det måste bli ett slut att börja smutskasta så fort någon höjer rösten och belyser frågor som få verkar vilja ta tag i.
Nej, det är kanske fel sätt att ta upp frågan som SD gjort via sin kampanj men kommer vi någonsin kunna föra en vettig debatt tror du om denna fråga och övriga som berör invandring och flyktingpolitik utan att förlora god PR?
Hej Paul
Var på en LO-kongress i början på 90-talet och ställde på pressmötet rätt burdusa frågor till Göran Persson och en LO-pamp – ska de arbetslösa bara lägga sig ner o bara dö, ungefär? – och fick veta vilken djävla tafflig ynklig skithög, usel skitmänniska jag var enligt LO-pampen. Du var kolugn och sa sådana där är de när det brinner i skorna. Skit i dem, du. Kramen värmde sannerligen för jag var nere under sulan, nere under benmärgen.
Då sa du – när det brinner i knutarna håller helst alla djävlar käften. Ingen sticker ut, det räddar såväl lönen som karriären. Alla sitter still i båten (vår gemensamma farkost och med lön varje månad).
Men nu Paul. Jag läser din blogg varje vecka förstås.
Flyktingarna och stöket kring allt detta, samhällsmumlet och oviljan att tala , Hakuna Matata, dvs det fixar sig som samhällsmantra.
Varför är du med alla dina kunskaper och hyfsat bra moraliska färdigheter så väldigt försiktig att ens inte nämna flyktinghaveriet i allt det du skriver ofta så klokt om för övrigt.
Anders Hammarlind