Världens mest långlivade grönsak i plåt och gummi är slut. Vänersborgs tingsrätt drog ur sladden till respiratorn genom att idag klockan 14 inte bevilja SAAB en rekonstruktion (den andra på två år).
Jag trodde aldrig de skulle våga och tycker det är ett modigt beslut, speciellt med tanke på att tusentals anställda i trestadsområdet nu kommer att bli arbetslösa.
Därmed har fack och fordringsägare inget annat val än att begära SAAB i konkurs. Speciellt för facken är detta viktigt då konkursansökan är en förutsättning för att de anställda ska få statlig lönegaranti. Victor Muller har utlovat en plan C och den kommer säkert under dagen. Han skulle säkert ha en plan D, E, F också – ända fram till Ö – men det räddar ju inte SAAB.
SAAB har inte producerat en enda bil sedan april och dragit på sig två miljarder kronor i skulder på ett halvår. Det enda som kunde räddat SAAB hade varit produktion och försäljning av bilar, med en vettig affärsplan som kunde gjort bilen lönsam och tryggat jobben. Istället har SAAB överlevt sig själv i drygt 1,5 år med hjälp av en flygande holländare som kämpat som ett djur för att låna eller tigga pengar och jaga investerare. Som använt tjusig retorik och förföriska PR-knep och utlovat finansiella lösningar som hela tiden kommit på skam. Cirkus Muller har varit som en blandning av Baron Münchausen, Don Quijote och Raskenstam. En person som DI:s erfarne bilreporter Håkan Matson idag beskriver så här i papperstidningen:
”Det råder inget tvivel om att Muller saknar kunskap och förmåga att bedriva en industriell verksamhet i allmänhet och komplicerad biltillverkning i synnerhet.”
Den 26 januari 2010 gratulerade jag SAAB-arbetarna till respiten de fick genom att Muller gjort upp med GM i den här bloggposten. Jag uppmanade dem samtidigt att söka nya jobb, vilket de inte verkar ha gjort i någon större omfattning. Jag var i stort och gott sällskap att tycka att Muller ingav noll förtroende, i Holland har det till och med skrivits en bok om hans förmåga att dupera investerare.
Det är här jag ser en poäng. Muller var från start fruktansvärt framgångsrik i sin PR-kampanj för att ta över SAAB för lånade pengar. Han satt i Trollhättan i julhelgen 2009, istället för att vara med sin familj och gjorde glödande intervjuer om sin kärlek till SAAB (även om han i hastigheten avslöjade att han inte riktigt hade koll på bilens modeller). I bröstet klappade en SAAB-motor där vi vanliga har hjärtat. Så småningom kom frun upp till Sverige och utbrast: ”Nu är jag också en SAAB-are!”.
Han blev uppstickaren, eldsjälen och utmanaren. David som vann sympati mot det kalla och snåla GM därborta i Detroit. Intervjuerna haglade av oneliners och många reportrar tjusades. Dock inte Håkan Matson som hela tiden haft det obekväma budskapet att om SAAB säljer för få bilar till för lågt pris så går affären inte ihop även om man lägger ut en hel motorväg med oneliners.
Jag tror inte detta 1,5 år som handlat om förvirring, tiggarresor i öster-och västerled, hopp som tänts och släckts – ja allt utom stabil bilproduktion och försäljning – har varit bra för någon. Inte för de anställda, absolut inte för underleverantörer, inte för oss skattebetalare som ändå gått i borgen för ett hopplöst projekt. Jo, för Muller har det förstås varit mumma. En chans att resa sig från Spyker-fiaskot. Hög lön som plockats ur ett företag med miljardförluster.
När klockan började klämta förvandlades Muller från charmknutte till ”grumpy ol’ man” på nolltid. Elak och hånfull mot reportrar om hans ens svarade på frågor. Igår sa han: ”It’s war” till media. Vem var han i krig med? Underleverantörer som bara vill ha betalt? Anställda som vill ha lön? Skattebetalare som nu på endera sättet får betala lönegaranti? Väderkvarnar?
Sensmoralen är – se igenom PR-tricken. Ett lag som bara förlorar i fotboll är inte hjälpt av en medietränare utan av en fotbollstränare. Ett SJ eller SL som gör sina resande ständigt besvikna behöver en expert på logistik, inte på retorik. Ett SAAB med stora problem att finna sin nisch på en stenhård internationell marknad hade behövt någon med sällsynt stor kompetens i bilbranschen, inte en mästare på PR-grepp och tjusigt tal.
Jag lider med alla individer som nu måste söka andra jobb efter ett magsårsår av ovisshet. Med en hel bygd som nu får svårare än den sannolikt hade fått om SAAB fått dö en naturlig död. Men jag känner ändå en vinnare. Jerker Nilsson, @jerkernilsson74 på Twitter, som faktiskt använde respiten att söka nytt jobb. Och hittade det i Norge!
/Paul Ronge
Uppdatering: Muller tog ut 9,5 miljoner i bonus ur ett blödande SAAB, tycker han är värd pengarna.
Jag älskar ditt inlägg Paul. Det är precis så det är. Jag lider också med de som är drabbade. Mycket ledsamt att en skojare med namn Muller har utnyttjat inte bara investerares och långivares goda tro utan även tusentals anställdas lojalitet och genuina kärlek till Saab-bilar. Staten har inte längre förmånsrätt för skatter och avgifter sedan lagändringen 2004. Målsättningen med ändringarna i förmånsrättslagen var att sådana verksamheter som i grunden är olönsamma skall avvecklas medan det fortfarande finns några tillgångar kvar. På så sätt undviker man att verksamheten drivs vidare på statens och andras bekostnad.
Det innebär i sin tur att staten större anledning att bevaka sina fordringar mera aktivt än för närvarande och även medverka vid ackordsförhandlingar. Det har staten gjort vid förra företagsrekonstruktionen. Men nu finns det inga skäl att göra det och beslutet att inte bevilja det var både modigt som du skriver men också väntat. Det jag inte förstår varför väntade facken med att begära företaget i konkurs när de själva har hoppat av styrelsen för att inte vara personligen ansvariga. De har haft insyn i hur företaget mådde. Hade de varit mer långsiktiga hade de undvikit utsätta sina medlemmar för arbetslöshet i en alltmer närmande lågkonjunktur. Vad tycker du?
Judit: Tack för dina vänliga ord! Jag tror det hade varit självmord för facken att sätta företaget i konkurs tidigare – deras kontor hade väl trampats ner av arga medlemmar. Men nu har ju Vbg:s tingsrätt löst problemet åt dem.
Bra inlägg och mycket sant. Skönt att det finns människor som inte går på allt snömos som den holländske pratkvarnen strör omkring sig. Ibland har jag undrat om svenskar är på något vis naivare än andra människor som på något vis verkar falla för alla vackra ord när det verkliga problemet är just det att så länge SAAB producerar och säljer för lite bilar och resultaträkningen visar minus år efter år så spelar det ingen roll hur mycket pengar aningslösa investerare luras att satsa i företaget, de är ändå kastade i sjön och den ende som blir glad är mästerduperaren själv.
Heder åt människor som dig och Rolf Åbjörnsson som i gårdagens Aktuellt hade integritet och mod att säga det som alla förnuftiga människor innerst inne redan måste förstå, nämligen att i det här fallet är verkligen kejsaren naken.
@Paul Facken har inte handlat för medlemmarnas intresse. Facken borde ha lärt sig efter Rüsselsheim affären. Det är lättare och framförallt billigare att lägga ner ett företag i Sverige jämfört med övriga Europa. Så är det inte fallet nu men att skärpa sig borde ha varit en lärdom i alla fall. Nu kan de potentiellt arga medlemmarna vänta ytterligare en månad om facken ansöker en konkurs. Ansökan tar en månad att behandla. De anställda är utan lön under tiden. Ingenjörerna förstår jag inte alls. Få höra mer om det i november.
Jag håller denna gång inte med dig. Fack ska aldrig behöva ta beslutet att göra sina medlemmar arbetslösa. Skam över Muller som genom sin besatta halstarrighet tvingar facken till detta! Enligt både anständighet och praxis borde han igår själv ha begärt företaget i konkurs.
Håller med dig om Muller. Samtidigt som jag hävdar att facken skall tillvarata medlemmarnas intressen. I den här situationen just nu kan inte vara medlemmarnas intresse att gå utan några pengar månad ut och månad in. Fackens representanter har varit med i företagets högsta styrande organ. De har fått insyn i hur företaget mår och vilka förutsättningar som finns kort och långsiktigt. Sedan för att skydda sig själva har de hoppat av styrelsen. De visste i god förväg vad som kunde hända. Därmed information tillräckligt nog att kunna handla. De velar fortfarande. Ingen vill ta ansvaret. Det är det det handlar om. Nånannanismen på kvadrat. Önskar av hela mitt hjärta att någon kommer från himmelen och räddar Saab och att det tillverkas hundra år till. Men det är föga realistiskt. Och GM tvättar sina händer och skrattar gott.
Här ligger uppenbart en hund begraven, men vem gräver upp den? Fackets och (s) värnande om saab framstår som underligt men har säkert sin ganska logiska förklaring. Hur är det egentligen med saab och flygindustrin… finns där fortfarande kopplingar? Hur mycket skattepengar har Muller fått staten att bidra med?
Hej Paul!
Jag tycker att du slagit huvet på spiken. Muller utnyttjar dom anställda, och lockar dom allt längre ut på ökenvandringen med konstanta löften om att pengar snart är på väg.
Ett bra lästips är boken Cirkus Muller av Jens B Nordström på TV4 (om du inte läst den). Historien upprepar sig på ett hemskt sätt. För fyra år sedan var Muller i precis samma situation – obetalda underleverantörer, konkurshot och tom kassa. Pinsamt att se hur det upprepar sig! Näringsförbud är för gott för den mannen. Man borde tvinga de anställda och facken att läsa din spalt och den boken!
Golge: Tack för dina vänliga ord om spalten och jag ska absolut läsa boken. Såg Jens B Nordström berätta om den i TV Nyhetsmorgon (tror jag) och förstår att den är både initierad och spännande.