I kväll medverkade jag i Agenda tillsammans med intressanta medieprofiler som Janne Josefsson, Gudrun Schyman och Mats Knutson på ämnet medietränade politiker. Här är en länk från programmet.
Den vkitigaste frågan tyckte jag berördes för lättvindigt i ett i övrigt mycket begåvat potpurri från Agendas reporter: Att politiker inte svarar på frågor, utan helst slingrar sig för att få prata obehindrat om sina egna budskap. Detta gäller både frågor från journalister, allmänhet och politiska moståndare.
Förlorare är vi alla väljare som vill att en rak och ärlig debatt ska göra oss klokare på vilka politiska vägval vi vill göra.
Det gäller i alla dåliga exempel vi serverades i potpurri-reportaget i Agenda: Cecilia Stegö Chilô, Bosse Ringholm, Laila Freivalds, Cristina Husmark Pehrsson,
Men en händelse som ser ut som en tanke är att statsminister Fredrik Reinfeldt bjöd på precis samma sak när han innan vårt inslag intervjuades av programledaren Karin Hübinette. Han svarade inte på hennes frågor utan dunkade bara ut sina budskap om att sossarna tidigare förtidspensionerade och långtidssjukskrev som svar på frågorna om varför cancersjuka som har deltidsjobb idag ska tvingas till arbetsförmedlingen. Långrandigt och med den gamla vanliga fördelen att en manlig röst alltid kan överrösta en kvinnlig.
Detta att inte lyssna utan bara köra en envägskommunikation tycker jag är politikens Akilleshäl.
Tacka vet jag Maria Wetterstrand, Gudrun Schyman, Veronica Palm, Maud Olofsson och andra som faktiskt kommunicerar på riktigt genom att både lyssna och prata!
/Paul Ronge