Lågkonjunkturen lägger ett tungt och mörkt molntäcke över Sverige. Stora massiva varsel. Osäkerhet om EU:s fortsatta ekonomi. President Obamas ”budgetstup” i USA.
Till och med Gnosjö bidrar till rubriker, arbetslösheten i svensk småföretagsamhets Mecka har ökat sedan krisen 2008 så att det till och med kan leda till skattehöjningar, enligt Ekot.
Igår fick jag för första gången insupa den rikskända ”Gnosjöandan” på ort och ställe då jag höll jag ett medieseminarium för Marknadsföreningen i Gnosjöregionen.
Det som slog mig var inställningen – långt viktigare än siffrorna och statistiken. 9 500 företagare i Gnosjöregionen är samlade i ett gemensamt nätverk. För några 1000-lappar om året hamnar de högst upp på Googles sökordsoptimeringar när det gäller produkter som är signum för regionens tillverkningsindustri.
— Allt handlar om själva inställningen, säger Thomas Perdsjö, en av eldsjälarna i Marknadsföreningens tidning Gnosjöregion. Om någon här får en order på 50 000 enheter, men bara kan tillverka 25 000 så går han rätt över gatan och frågar konkurrenten: ”Kan du ta 25 000 så tar jag 25 000 så fixar vi tillsammans ordern åt kunden”. Det skulle aldrig hända i Stockholm.
Ta en titt på den här tidningen! (klicka på ”Läs Magasinet här”, under rubriken så får ni PDF-versionen) Den utstrålar optimism och skulle den inte vara så väluppfostrad så skulle den kunna tolkas som ett enda uppstudsigt långfinger mot svensk medias eländesbeskrivningar över det ekonomiska läget i landet. Samtidigt är den ju så otroligt praktisk och promotande för bygdens företag.
Under rubriken ”Strålande tider i Gnosjö” vill Marknadsföreningen ge en motbild till traditionella media:
”Strålande tider. Kanske är det en provocerande rubrik. Vi hör varje dag om neddragningar, varsel och att framtiden ser mörk ut. Och vi är väl medvetna om att många företag har det tufft. Men vi vet också att det inte är riktigt så nattsvart som media målar upp det. Trots allt finns det många företag i Gnosjöregionen som investerar, expanderar och har en bra orderingång.”
Kvällen innan har jag varit på Bredaryds Wärdshus, prisbelönt och berömt, bland annat för sin whiskyprovning, och ätit en fantastisk plankstek med Torbjörn Johansson, Thomas Nilsson, Karl Lindow och Ulf Lorenzon i Marknadsföreningens styrelse.
De vill att jag ska ge praktiska och handgripliga råd om hur man närmar sig media och säger ungefär så här: ”Våra företag är otroligt duktiga på att producera och leverera, men de måste också bli bättre på att marknadsföra sig”.
Att vara i Gnosjöregionen är en direkt humörförstärkare. Optimismen är obändig, här tas ekonomi och företagande på allvar, man ska alltid hitta lösningar.
Därför är kanske min största utmaning att försöka få dessa entreprenörer att förstå att det inte går att kräva ”positiva media”, att det helt enkelt inte är en gångbar affärsmodell om tidningar ska sälja.
”Tänk själva”, säger jag till de cirka 70 församlade entreprenörerna, ”Vi är alla problemorienterade. Om min teknik inte fungerade nu så skulle jag skära tänderna, men eftersom den funkar så ägnar jag den inte en tanke. Det är ju samma med er, ni är positiva och vill hitta lösningar, men då börjar ni ju med att lokalisera problemen. Om media inte fokuserade på problem, det ni kallar negativa nyheter, skulle de inte gå att sälja och de vill ju som ni vara kommersiella.”
Jag tror att mitt budskap går fram och jag får väldigt fin respons på mitt seminarium efteråt.
Lunchen innan jag åker hem tillbringar vi på Rotary i Värnamo. Lokalen är fullsmockad eftersom ett gigantiskt projekt, som säkert kommer att komma upp i närmare 500 miljoner, redovisas – ombyggnad av den tidigare Gummifabriken som nu ska bli ett modernt kommunikationscenter med konferenslokaler, biografer och restauranger.
— Var kommer budgeten att landa, vad kommer det till slut att kosta? Det är den centrala frågan som Rotarianerna på mötet ställer.
Om fler runt om i landet skulle ställa denna självklara fråga så skulle Gnosjöandan absolut lyfta hela Sverige.
Andra skriver intressant om entreprenörer.
Paul Ronge
Uppdatering: Idag, fredagen den 7 december, höll TV4:s Jan Scherman ett bejublat framträdande på Rotary Stockholm-Djurgården. En av Sveriges tyngsta mediemakthavare gav samma budskap som Gnosjöregionens Marknadsförening: Det är viktigare att säga ja än nej. Att vara positiv. Det har blivit typiskt svenskt att alltid peka på problemen och inte på lösningarna. Han rev ner rungande applåder bland annat för sitt motto för entreprenörer: Att tåla. Och ha mod. Det är lika med tålamod.
Gnosjö-andan är en myt! Det finns flera rapporter som visat att det är just det. Låga löner, dålig arbetsmiljö, obefintlig vidareutbildning. Visst har många invandrare fått arbete men de lär sig ingen svenska att stå vid en maskin och de bor för sig och kommer inte in i samhället. Där tycks dom inte vara välkomna. Paul, du har gått på en PR-myt som du själv inte står bakom.
http://uppsatser.jmg.gu.se/uppsats/ju/Magisteruppsats/V11-6.pdf
Bo: Tack för en mycket intressant och genomarbetad motbild med din uppsats!
Jag tycker dock det är en ”övervinkling” att kalla Gnosjöandan en ”myt”, det motsägs ju också av att du lägger ner så mycket energi på att beskriva denna anda.
Där jag tycker du har helt fel är när du kritiserar att invandrare fått jobb direkt, innan de lärt sig svenska, och där du refererar till en vietnames som efter sju år bara kunde några få ord på svenska. Där jag är ifrån, Trollhättetrakten, var det på 1960-talet oerhört vanligt att finländare kom och fick jobb på SAAB direkt, ofta utan att kunna ett ord svenska. De hade inkomst, lärde sig så småningom prata svenska, umgicks med jobbarkompisar och kom successivt in i samhället. Då fanns förstås ett personligt ansvar, de mest motiverade som ansträngde sig att lära sig språket kom ju in snabbare.
Jag tycker det är fantastiskt att människor som kommer till Sverige får jobb, även om de är enkla, och med det som bas lär sig svenska, kanske utvecklar karriärer.
Jag är lika säker på att Gnosjöandan finns och kan fungera som inspirationskälla i hela Sverige som jag är på att Jantelagen finns, som kan tynga ner alla initiativ och djärva målsättningar med mottot: ”Du ska inte tro att du är något”.
Det finns fler ”Gnosjö”. Orter där hantverk och industri blomstrar tack vare lång tradition. Eller där människor inom sådant som kultur, mode och underhållning samlas och skapar mycket kreativa miljöer.
Motsatsen är gamla brukssamhällen där ingen företar sig något utan att få uttrycklig order uppifrån.
Bo, den där uppsatsen är skriven av en journaliststudent. Känns inte helt logiskt att en journaliststudent är rätt person att utvärdera en näringslivskultur, borde väl snarare vara en ekonom, sociolog, civilingenjör inom industriell ekonomi eller liknande.
David B: Bra synpunkt!
Ser med tveksamhet fram emot en del två av detta ämne om Sveriges pr-geografi. Kanske det blir något i stil med ”Gnällbältet gör inte Sverige ledsamt”. Det här om Gnosjö var faktiskt inte raketforskningsintressant, men jag följer nyfiket med till nästa inlägg ändå 🙂 .
Hej Jenny,
uppskattar att du läste, även om posten inte var ”raketforskningsintressant”.
Ibland känner man bara för att skriva något hyfsat snällt och positivt utan tufft klös och kontroversiellt bett. Ett privilegium för den som bloggar utan att behöva finna nåd eller be om lov hos någon. Då får man också kanske 400 klick, där tidigare inlägg fått över 4000. Något jag lätt kan leva med, när jag har smarta läsare som David B, Jenny med fler. 😀
Bo: Nu är du ute och cyklar
Hur kan du påstå att Gnosjöandan är en myt? En myt är enligt ordboken en uppdiktad historia. Om vi gräver i vår historia kan vi läsa att Gnosjöregionen har betytt mycket för industrins utveckling i Sverige.
Du är väldigt kritisk i din rapport och jag vill med detta inlägg balansera dina åsikter. Visst kan det finnas en gnutta sanning i en del av det du påstår, men jag saknar en balans i din rapport. Det känns som att du är bitter och vill hämnas på något som du inte tycker om.
Som du skriver i din rapport har arbetslösheten varit mycket låg. Regionens företag har sugit upp invandrande människor och gett dem jobb istället för att de ska behöva ställa sig i arbetslöshetens skamvrå. Om media sedan lyckas hitta en eller ett par person som inte har lärt sig svenska och hänger upp hela sitt drev på det så säger det mer om media än om Gnosjöandan. Ser man balanserat på det så har regionens företag gjort en mycket stor insats för integrationen av nya svenskar.
Att arbetsmiljön är dålig på alla företag i Gnosjöregionen är totalt fel. Om vi backar några decennier har du mer rätt i det du säger, men idag finns mängder av maskinhallar som är blänkande rena. Idag är kraven höga från så väl arbetsmiljöverk som kunder. Har du en legoproduktion mot läkemedelsbolag eller livsmedelsindustrin så kan du glömma skitiga maskinhallar. Och öppnar du fönstret eller går en lunchpromenad utanför industrin så möts du av ren och klar luft från en välmående natur. Det är annat än i Stockholm det 🙂
Vad det gäller maskinparken så finns det en förvriden bild av att företagen i Gnosjöregionen bara har gamla, dåliga maskiner som borde skrotats för länge sedan. Då kan jag upplysa om att det är fel. Det investeras kraftigt i modern teknik och jag kan på rak arm ge exempel på en handfull företag som har så pass avancerade maskiner att det bara går att hitta liknande maskiner på ett fåtal platser till i hela Europa.
Men här kommer vi också in på ett av våra problem, precis som du belyser. Bristen på kompetent arbetskraft. Maskinparken moderniseras som sagt, och det gör att företagen behöver få tag i högutbildat folk. Högutbildade människor har ofta hunnit rota sig lite djupare i sociala sammanhang, och kanske lever de redan i ett förhållande. Det gör att det är svårare att få dem att flytta. Därför måste vi betala högre lön och där faller din tes om att det bara är låglönejobb i vår region. Ett annat sätt att lösa detta och ett exempel på regionens klurighet och problemlösande tankesätt är att det finns flera företag som startat egna skolor, i samarbete med närliggande högskolor. Detta för att kunna anställa folk från orten samtidigt som man kan erbjuda sina anställda vidareutbildning.
Det största hotet mot Gnosjöandan (som jag ser det) är det stora generationsskiftet som pågår sedan ett antal år tillbaka. Många företag har sålts till koncerner som inte har någon koppling till orten och som endast och bara ser till den ekonomiska biten. Många företagare av den förra generationen har varit nöjda om företaget har gått bra. När det kommer in nya ägare är det ofta vinstmaximering som gäller. Det räcker inte med att det går bra, det ska slimmas och trimmas och gå så maximalt bra som det bara går, oavsett hur personal och samhälle mår. Och där tappar vi enligt mitt tycke Gnosjöandan. Att dra in sponsringen till de lokala och ideella föreningarna och varsla personal ifall den stora vinsten eventuellt skulle bli något mindre nästa år är inte ovanligt när den lokala omsorgen försvinner. Eller så flyttar men företaget från orten trots att företaget går med bra vinst. Kanske kan företaget gå något bättre i Polen…
Gnosjöregionen består av många olika orter och vi har under de senaste åren konstaterat att de samhällen utvecklas mest positivt på alla plan är de samhällen där företagsägarna finns kvar i byn. Det är en intressant tanke! Grunna på den. Därför har jag en uppmaning till alla företagare i Gnosjöregionen – Var noga med vem som tar över företaget efter dig. Välj någon som känner omsorg om företagets anställda och för orten. På så sätt kan vi få vår välkända och framgångsrika Gnosjöanda att växa sig ännu starkare och även i framtiden vara ett framgångskoncept.
Gnosjöandan – Dåtid, Nutid, Framtid
Här kan du surfa in på det vi kallar den DIGITALA GNOSJÖANDAN http://www.gnosjoregion.se vilket är Gnosjöregionens officiella hemsida.
Elände, elände och återigen elände. Rubrikerna om den bedrövliga lågkonjunkturen är fortfarande många, tunga och svarta. Men i vassen lurar företagen i Gnosjöregionen. I ett magasin som nyss kommit ut berättas det att företagen från regionen har hämtat (Gnosjö)-andan och nu är laddade till tänderna för att gasa in i en högkonjunktur.
Myt eller ej, men påhittiga är de där nere i djupaste Småland och tro tusan att de kommer skjuta skarpt och finurligt när konjunkturen väl vänder. De har ställt om, snålat och legat lågt medan många andra har försökt gasa sig ur kriser. Man kan kalla det fegt och ostrategiskt, men det är så många jobbar i den regionen, och det har ju fungerat i mängder av år.
Det största problemet kommer bli att få kompetent arbetskraft att flytta till Gnosjö med omnejd. Tyvärr är många företag helt oförstående till att satsa pengar för att stärka attraktionskraften i sitt samhälle, och det kommer stå företagen dyrt. Sent ska de sömniga vakna… Tyvärr har man inte lärt sig av tidigare liknande problem. Konstigt egentligen.
Om du vill kan du läsa Gnosjöregionens magasin. Och håll i dig för nu skjuter de skarpt: http://www.gnosjoregion.se/magasin2.pdf
PS. Sa jag att tokstollarna där nere i den småländska djungeln precis har avslutat en lokal företagsmässa med 270 utställande företag från bygden. Mängder av besökare och ett stort intresse har visats från högre ort. Kanske ger sig hela Gnosjöregionens mässa ut på turné… DS.